Äntligen!
"I have seen the future of Manchester City and its formation is four four two."
Okej, förlåt för den usla Landaurippen men jag kunde inte låta bli då det för första gången på jag vet inte hur länge var football with a smile i går mot Sunderland. Djupledslöpningar, kombinationer och strålande glädje efter målen gjorde att jag återfick tron på det här laget. Till och med Balotelli sken som om han druckit ett familjepack Sunny D. Och allt bara för att Mancini äntligen vågade släppa loss och ge order om att motståndet skulle trasas sönder och besegras från första sparken.
Vilan hade säkert gjort sitt och Sunderland hade tveklöst en mindre bra dag men det var ändå något nytt i City. Med Adam tillbaka fanns det ett driv framåt som vi saknat så oerhört mycket och med Silva och två anfallare till på planen var det givet att vi alltid skulle vara farliga. Vi spelade inte bländande men det fanns en vilja att gå framåt och en insikt om att det måste ske med lite fart och det är egentligen allt jag begär. Paradoxalt nog så fick Yaya ut mycket mer av sina löpningar när han var en av två mittfältare istället för den offensiva spetsen i en trojka.
Med honom kommandes i djupet, Adam och Silva på varsin kant och Tevez och Balotelli i ett hyggligt samarbete längst fram visste inte Sunderland vad de skulle göra. Anfallen kunde komma var som helst ifrån. Det bästa är att den här kombinationen dessutom känns mycket bättre för Edin Dzeko. Balotelli eller Tevez borde ganska lätt kunna göra plats för honom utan att laget för den delen behöver ändra hela sitt spel.
Sunderland är (oftast) ett bra lag men de är inte Spurs eller United så huruvida det här "nya" City är framtiden är fortfarande oklart och ännu osäkrare är om Mancini vågar så här i en tuffare match men jag hoppas att han gör det. Vi har en riktigt bra målvakt i Joe Hart, en ännu bättre mittback i Kompany och rätt bra spelare runt dem i försvaret så om Mancini bara vågar tro lite på att anfall kan vara det bästa försvaret så är jag övertygad om att Kompany visar att han kan neutralisera det mesta som återstår av våra motståndare när Tevez och company är klara med dem där framme.
Jag hoppas innerligt att det vi såg igår var början på något nytt och att viljan att vinna är större än rädslan att förlora framöver. Det här laget är fortfarande långt ifrån färdigt men ju fler av spelarna som känner sig bekväma med det spel vi spelar desto närmare är vi det målet även om vi så klart kommer möta motgångar. Förmodligen redan i nästa match, det är ju trots allt City vi talar om, men jag hoppas som sagt att man ändå vågar fortsätta med det vi såg igår.
