Arsenal har fått ordning på sin shit!
Förmodligen är Arsenal det lag som alla hade mest fel om inför säsongen. Och med alla menar jag då alla, det vill säga så kallade experter i media, supportrar till andra klubbar, men även Arsenals supportrar själva. Några såg dem som kapabla att utmana på allvar om en Champions League-plats, några hade svårt att se ens det. Ingen trodde på en genuin titelutmaning redan nu.
Mikel Arteta har höjts till skyarna under säsongen. Med all rätt för all del, det är en naturlig konsekvens av att ett lag går väldigt mycket bättre än vad egentligen någon hade trott eller hoppats inför säsongen. Men det är nog också på sin plats att erinra om att inför säsongen var det en inte ovanlig uppfattning ens bland Arsenals egna led att Arteta förmodligen behövde bytas ut.
Men Arsenal och Mikel Arteta startade säsongen med fem raka vinster, och därifrån har de aldrig ens tittat bakåt. Arsenal tappade bara fyra poäng innan årsskiftet, och efter varje liten blipp brakade Arsenal iväg på en ny vinstsvit om fem matcher, om fyra matcher och så vidare. Ett tag i början av januari såg det ut som om Arsenal skulle behöva göra en Newcastliansk meltdown för att inte vinna den här ligatiteln.
Riktigt så ser det nog inte ut längre. Om inte Arsenal har tittat sig bakåt förut så är de kanske ursäktade om de har börjat göra det nu, och kanske särskilt om de gör det just ikväll. Ty bakom dem mullrar det nu från egentligen båda Manchesterklubbarna, men kanske då i synnerhet från Man City, som just ikväll kommer till Emirates för en så kallad tidig seriefinal.
Om Man City vinner ikväll passerar de Arsenal i tabellen. Det må vara endast på målskillnad, och Arsenal har naturligtvis en match i handen på Man City, men rent psykologiskt känns det inte betydelselöst. Momentum kan då sägas ha svängt över till Man Citys fördel. Särskilt som det då vore Arsenals tredje raka match utan vinst, med endast en poäng på dessa tre matcher.
Å andra sidan, om Arsenal vinner ikväll har de återigen utökat försprånget i tabellen till sex poäng ned till Man City, dessutom med en match i handen. Då vore momentum i högsta grad kvar hos Arsenal, och pratar vi psykologi så vore så klart en sådan seger värd väldigt mycket inför en tuff vårsäsong och den så kallade titelspurten.
Arsenal har redan vunnit på Emirates den här säsongen mot andra storklubbar som Tottenham, Liverpool och Man Utd. Arsenal har dessutom vunnit borta mot både Chelsea och Tottenham. Arsenal har alltså redan visat den här säsongen att de har en hårdhet i dessa stormatcher som de förut har saknat. Kronan på det verket vore naturligtvis att vinna också mot Man City på Emirates.
Baksidan av att Arsenal hittills den här säsongen har presterat så mycket bättre än förväntningarna på dem inför säsongen är att det rent logiskt ofrånkomligen bör inträffa en mean reversion, en återgång till det normala. Detta förutsätter att förväntningarna på Arsenal var åtminstone delvis korrekta, alltså baserade på en rimlig bedömning av Arsenals relativa styrkor och svagheter.
Hittar vi konkreta orsaker till Arsenals prestation under säsongen kan detta däremot balansera tanken om en pågående mean reversion. Då står Arsenals resultat på mer stabil grund. En sådan orsak skulle mycket väl kunna vara både den individuella och kollektiva kvaliteten på spelarmaterialet. Arsenal och Arteta har under några år komponerat ihop ett riktigt starkt lag.
En annan orsak är mer påtaglig. Arsenal har haft möjligheten att ställa ut ett och samma lag i ligaspelet mest av alla lag i ligan den här säsongen. I själva verket är det bara Leicester 2015-16 och Chelsea 2016-17 som har ställt upp med ett och samma lag i högre utsträckning än Arsenal den här säsongen, och båda de lagen vann alltså ligan de säsongerna. Kontinuiteten har varit Arsenals stora styrka.
Invändningen mot detta brukar vara att tröttheten tar ut sin rätt, och att skador därmed kan få desto större betydelse. Möjligen är det här som många nu ser ut att nicka igenkännande när Arsenal så här i början av säsongens andra halva har börjat tappa poäng i allt större utsträckning, och därmed åtminstone riskerar vara på väg att tappa sitt stora försprång i toppen av tabellen.
Än så länge är det för tidigt att säga något konkret eller skarpt om den saken, det kan barka åt båda hållen härifrån. Men det är just utifrån det perspektivet som kvällens match känns så viktig, eftersom den känns så avgörande för åt vilket håll det till slut kommer barka för Arsenal.
Utifrån det rent neutrala perspektivet vore det bra om Arsenal lyckades vinna ligan den här säsongen. Det skulle visa på ligans mångfald, dess breda kvalitet och konkurrenskraft, och inte minst bevisa en av mina vanligare poänger. Att det kan gå väldigt fort för till synes underpresterande storklubbar att nå toppen igen om de bara lyckas få ordning på sin shit.
Utifrån det mer subjektiva perspektivet måste det också kännas väldigt hårt för Arsenal att inte vinna ligan den här säsongen, fastän det ändå var ingen som på riktigt förväntade sig det inför säsongen. Man kan intala sig att Arsenal ändå gjort en bättre säsong än väntat, men med försprånget Arsenal hade i tabellen i januari skulle det ändå kännas som en förlorad ligatitel.
Om ingen trodde i somras att Arsenal skulle kunna vinna ligan, så var det desto fler som efter nyåret trodde att Arsenal skulle vinna ligan.
