Manchester C - West Ham4 - 1
Återigen förlust mot mästarna
En väntad förlust mot ett av världens bästa lag. En kort men väldigt exakt beskrivning av lördagens möte. Matchen var aldrig på väg åt något annat håll.
Redan innan faktumet att vår kapten inte skulle kunna vara med och bidra kändes denna match svår, om inte omöjlig. Att möta oss på hemmaplan är nog något City sett fram mot efter sin formsvacka. Och visst dansade de igenom. Coufal hade svårt mot brassen Savinho på vår högerkant. Det var en tidsfråga innan det skulle ge utdelning för City. I den 10:e minuten tog de ledningen genom ett självmål av Coufal, orkestrerat genom Savinho. Oturligt minst sagt, men väntat. Trots att Fullkrug hade en del fina gärningar som target, vilket skapade lägen för Summerville och Kudus, skulle matchupen Savinho-Coufal leda till ytterligare mål för City. Det kom strax innan halvtid när Savinho lekte sig förbi tjecken och serverade Håland.
Det dröjde inte lång tid innan norrmannen utökade Citys ledning. 3–0 kom nämligen i den 55:e minuten. Och därifrån fanns inget hopp kvar. Skrattretande blev det när City bara minuter efter gjorde 4–0 och vi ser helt vilsna ut. Ett tröstmål kom trots allt, detta signerat av Fullkrug. Det är kanske det enda vi kan se tillbaka mot efter en mycket tam insats.
Med all rätt börjar fingrarna riktas allt strängare mot Lopetegui. Det blir spännande att se hur han hanterar kommande matcher. Först och främst cupen borta mot Villa, där avancemang inte förväntas. Men därefter två hemmamatcher i ligan där poäng måste bli faktum. Oavsett landar man tillbaka i frågan kring hur mycket tid man har råd att ge en ny tränare. Ingen förväntade sig omedelbara resultat. Men känslan av att något håller på att skapas finns inte där heller. Och om den känslan hade funnits där, hade nog ingen sett på nutiden med samma ögon som nu. Vi har åtminstone ett aktuellt transferfönster att följa, vilket för närvarande är mer spännande än någon fotboll. Och då ska man vara medveten om att detta fönster inte är så spännande alls…
