Barca Ahead: Part 1
Med bara dagar kvar till Uniteds tredje final på fyra år i världens finaste turnering, börjar vi nedräkningen på riktigt. Glöm den 19e titeln för en sekund, bygg upp känslan och gör Er redo. Närmsta dagarna följer en krönika-serie där jag avhandlar dom viktigaste spelarna till matchen på lördag, och logiskt nog börjar vi bakifrån. Först ut, Edwin van der Sar.
Det kan ju vara det mest uppenbara någonsin och något så meningslöst enkelt att det inte är lönt att skriva. Men vikten av att ha en bra målvakt kan aldrig understrykas nog mycket. I Edwin van der Sar har vi en av världens bästa, och just nu kanske den absolut bästa, målvakter. Han står för ett lugn som få andra målvakter rent historiskt sett lyckats med, samtidigt som att han är sympatisk som få. Hans resa må ha varit krokig, snudd på komisk till viss del, men han står alltså inför den mäktigaste avslutningen en spelare kan ställas inför.
Det vackra i kråksången, fritt att dra paralleller till det holländska språket, så har han ju varit här förr. Både en, två,tre och fyra gånger tidigare. Redan säsongen 94-95 vann han sin första Champions League-titel med Ajax. Detta efter att ha blivit värvad till klubben av Louis van Gaal, placerad i reservlaget och sedan fått kämpa för sin plats som mannen mellan stolparna. Från den dagen såg vägen ganska spikrak ut, han spelade en ny final året därefter men fick nöja sig med den vidrigaste medaljerna av dom alla, efter att ha förlorat mot Juventus.
Just Juventus blev klubben som fick trycka van der Sars namn på en av sina tröjor år 1999, och han blev den första utländska målvakten i den gamla damens historia, men sejouren blev inte helt lyckad. Han fick bara två säsonger på sig och trots att Juventus slutade tvåa dom båda säsongerna utan att någon skugga skulle falla över Edwin, köptes Gianluigi Buffon till klubben för en rekordsumma. Självklart nöjde sig inte Hollands främsta burväktare med att lira andra fiol, uatn var tydlig med att han ville vidare.
Här någonstans tappar jag konceptet på historien. För trots intresse från flera storklubbar landade "the jolly green gian" på Craven Cottage av alla ställen. Varför han hamnade i London och hos Fulham vet jag inte, kanske var han knäckt över den hyfsat brutala petningen i Turin och ville precis som han sagt bara känna sig uppskattad. Men efter 5 år och 127 matcher för London-klubben hittade han ändå "hem". Sir Alex hade testat diverse mer eller mindre lyckade målvakter dom senaste åren, samtidigt som han alltid haft ett gott öga till van der Sar.
Sedan ankomsten till Old Trafford har egentligen resan varit som en vacker saga på väg mot ett lycklig slut. Bortsett från hans privata problem med en fru som insjuknade i en märklig hjärnsjukdom, har han alltid talat om hur bra han mår med att vara en del av klubben. Karriären som spelare må vara slut här, han fyller 41 i oktober, men han verkar ha klara planer på att vara kvar precis som många andra. Hans barn har eller ska skolas in, och han pratar om att arbeta för klubben i någon form.
Van der Save är i mina ögon en modern legend på Old Trafford och en perfekt faders-gestalt för yngre spelare. Han har aldrig varit inblandad i någon typ av skandal, sällan gjort en dålig match och definitivt fyllt den tomma platsen i omklädningsrummet som Schmeichel lämnade efter sig.
Att Van der Sar kommer göra en bra match på Wembley tvekar jag inte en sekund på. Mannen personifierar stabilitet och kommunicerar mer eller mindre telepatiskt med övriga i backlinjen. Hans tal på Old Trafford efter matchen mot Blackpool kanske inte sa sådär jättemycket nytt, men det ingav en ännu större kärlek. Den gänglige holländaren är på väg att möta verkligheten på det sättet som vi ser den.
Jag önskar ingen annan en vacker avslutning på en fantastisk saga.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
