Newcastle - Birmingham 1-0

Ett skott i kryssribban. En målvaktstavla. En uddamålsförst.

Jag har sagt det innan. Jag upprepar. Jag förstår mig inte på Steve Bruces fotbollsfilosofi, i största allmänhet, och hans taktiska dito i synnerhet. Med detta så börjar vi i slutet av matchen mellan Newcastle och Birmingham på St James' Park.

Hur kan man genomföra byten i de sista skälvande minuterna, när betydelsen av dem varit synliga i längre än halvtimme? Hur kan man låta sitt lag köra sig tröttare och tröttare, och låta de pigga inhopparna stå vid sidan av och ägna sig åt uppvärmning under hela matchen? Hur kan man... Ja, budskapet har väl gått fram. Är det något som jag är missnöjd med för stunden så är det inte bara Birminghams miserabla form, utan herr Bruces minimala tillförsel av hjälp för att få skutan på rätt köl.

Birmingham City kom till spel med ett starkt reducerat manskap, hälften av mittfältarna som finns i truppen var indisponibla. Detta beredde plats för den positiva överraskningen Kilkenny, samt en annan spelare som aldrig upphör att överraska i hur stereotyp en spelare kan vara; Stan Lazaridis.

I övrigt såg laget ungefär ut som elvan mot Everton, med undantag för att den mediokre Forssell fick börja på bänken. Den förvuxne skolpojken Jiri Jarosik tog hans plats bredvid Heskey på topp.

Bleus var det bättre laget under större delen av matchen. Under första halvlek var man åtminstone det lag som var minst dåligt av de två kombattanterna. Halvleken innehöll få farligheter och i anteckningarna uppmärksammar jag främst australiensaren Lazaridis som i en närkamp blir av med en bit av sin tand.

Efter knappt 30 minuter på matchklockan uppstod den mest kontroversiella situationen under halvleken, då bollen fann handen på Matthew Upson i straffområdet. Straff eller inte? Domare Mike Dean tyckte det inte var något att blåsa för. Bollen sökte handen och inte tvärt om. I slutändan betydde det dock inte mycket ändå för matchen.

I halvtid kunde man ändå summera det till en svag förbättring från tidigare matcher för Citys del. The Magpies hade blivit så gott som utraderade offensivt av ett stabilt försvar och Neil Kilkenny hade varit en konstruktiv och inspirerande källa på mittfältet. Det bådade förhållandevis gott inför de sista 45 minuterna.

Strax in i andra halvlek fick vi se prov på den unge Kilkennys skicklighet då han galant serverade en löpande Pennant. Den avige yttern skickade vidare bollen in i planen mot Jarosik. Han prövade skott och... 100 meter över. Upp på läktaren till någon förtjust supporter.

Därefter skulle dock tjecken revanschera sig för sin totalmiss. Efter att Blues tråcklat sig ut från spel på en liten yta fick Jarosik grepp om bollen och avlossade ytterligare ett skott. Långt över igen, tänkte man i TV-soffan. Samtidigt susade bollen genom luftlagren och träffade klockrent i kryssribban. Given var chanslös och nu var det inte oskicklighet. Nu var det otur.

Bara minuten därpå kontrade Newcastle. Bollen hamnade i straffområdet och den långe Martin Taylor vinklade hem bollen mot mål. Hans namne i målet, som haft relativt lite att göra under matchens gång, tog upp bollen med händerna och Toon-spelarna, inklusive majoriteten av publiken skrålade för indirekt frispark. Inget denna gång heller, meddelade Mike Dean.

Tempot höjdes avsevärt och nästa chans följde kort därefter. Kilkenny slog en pantenterad frispark från höger utanför straffområdet och hittade huvudet på Matty Upson som nickskarvade bollen förbi Given, men utanför stolpen. Målet hängde i luften för Birmingham. Bollinnehav 26 % - 74 %.

Den blott 19-årige Kilkenny fortsatte att briljera och äga planen på St James'. I minut 72 tog han sig förbi ett knippe motståndare innan han serverade Heskey på silverfat med en passning. Heskey, som varit totalt uddlös under matchen, gjorde allting rätt och avslutade rappt med vänstern. Burväktaren Shay Given avvärjde skottet med en bra räddning och alltjämt var det 0-0.

Men så kom det självklara. Ett långskott. En målvaktstavla. Newcastle kom upp i bortalagets box men målchansen såg ut att rinna ut i sanden. Ett för första gången passivt Birminghamförsvar lät the Magpies spela runt bollen igen och tillslut hamnade den hos den dvärgen Emre. Turken avlossade ett lågt och hårt skott tämligen rakt mot mål. Maik Taylor var redan på väg att lägga sig och fick bara upp handen för att försöka hindra bollen. Det rasslade till i nätmaskorna. 1-0. Vad annars?

Efter ett obligatoriska insläppta målet och den obligatoriska tabben från Taylor trodde man att Bruce till slut skulle göra de byten han borde gjort innan hans manskap tröttats ut. Minuterna tickade förbi. Inga byten.

Väl framme i de sista tio minuterna byttes så slutligen Walter Pandiani och Mikael Forssell in. Räckte det? Nej. Luften hade gått ur Birmingham som knappt lyckades forcera in bollen i Newcastles straffområde igen. Ytterligare en uddamålsförlust kunde läggas till handlingarna. Var egentligen annat att förvänta, tänker man nu. Fy fan.

0 kommentarer