-
-

Birmingham - Chelsea 0-0

Birmingham stod för en imponerande insats inför en fantastisk publik på St Andrews. En välförtjänt pinne stannade kvar på St Andrews tack vare taktisk slipning och stor uppoffring.

Jaha. Nu var det visst dags att svälja stoltheten och ge det Birmingham som jag kritiserat så hårt under de senaste veckorna en varm och välförtjänt applåd. För den insats man stod för på St Andrews mot ligaledarna Chelsea var heroisk.

Vid en första blick på startuppställningarna kändes det som om matchen bara skulle kunna sluta på ett sätt. Chelseas offensiv med Didier Drogba, Arjen Robben, Eidur Gudjohnsen och Damien Duff ställt mot ett Bluesförsvar bestående av Olivier Tébily, Kenny Cunningham, Tiny Taylor och Matty Sadler kändes inte som en jämn kamp. Tji fick jag, som på så många andra punkter där man klankat ned på Birmingham.

För Blues inledde matchen, och fortsatte den, på ett imponerande vis. Man visade upp ett gediget försvarsspel över hela planen, där man inte tillät Chelseaspelarna några ytor att operera på. Mittfältet och anfallet irriterade och pressade Chelsea till misstag. Tébily tillintetgjorde Damien Duff till höger och den unge relativt oprövade Matthew Sadler var i stort sett felfri på sin vänsterkant i kamp med Arjen Robben.

Även Drogba var menlös i anfallet, mestadels bortmarkerad av herrar Taylor och Cunningham. Isländske Gudjohnsen var totalt osynlig under första halvlek och trots att Chelsea hade ett stort bollinnehav hade de knappt några chanser att stoltsera med.

Emile Heskey fick ett antal chanser i anfallet men lyckades inte förvalta dem på ett tillfredställande sätt. På en frispark från Pennant skickade han en nick en bit utanför stolpen, och kort därefter fick han tillfälle att avsluta igen, efter ett inlägg av Sadler. Dock var han tvungen att vända om på en femöring (inte världens lättaste uppgift för en 88-kilos brunbjörn) för att kunna skjuta. Bollen seglade högt över Petr Cechs målbur.

Matchens bästa chans tillföll den positivt överraskande Olivier Tébily, som efter en kortare raid ifrån sin högerbacksposition, avlossade ett tungt skott med vänstern. Med lite tur att det kunnat bli årets mål för Birminghams del, men tjeckiske Cech var med på noterna och kunde tippa bollen till en hörna.

Chelseas enda farliga chans under första halvleken var en smart och snabbt slagen frispark strax utanför Birminghams straffområde, som friställde Robben med Maik Taylor i Bluesmålet. Dock var den senare förberedd på bortalagets kvicka variant och kunde rädda holländarens avslut.

I pausvilan vred man på sig i TV-soffan av oro över att luften skulle gå ur Birmingham i andra halvlek, i synnerhet om José Mourinho skulle välja att sätta in spelare som Hernan Crespo och Joe Cole.

Matchbilden förändrades också något, då Chelsea introducerade ett rappare och kvickare spel. Det blev då också något mer problematiskt för Blues del, med markant fler chanser åt bortalagets favör i jämförelse med första halvlek.

Nicky Butt, Damien Johnson och Stephen Clemence gjorde ett imponerande jobb på mittfältet i aggressivitetshänseende, men allt för många passningar slogs bort och man var tvåa på fler bollar.

Två gånger om trodde Chelsea att de tagit ledningen, först genom Aiser Del Horno på en frispark. Basken nickade bollen i mål bakom Taylor, men flaggan var uppe och målet dömdes korrekt bort för offside.

Damien Duff var näste man att sträcka händerna i vädret för att fira, för att bli abrupt avbruten i sina göranden av linjemannens höjda flagga. Gudjohnsens pass som skar genom Bluesförsvaret var för sent slagen, och irländske Duff låg klart offside då han fick bollen och rullade in bollen i nätmaskorna.

Mikael Forssell byttes in för Birmingham istället för en tämligen osynlig DJ Campbell, men finnen lyckades inte åstadkomma särskilt mycket under sin tid på planen. Desto oroligare blev det då de två förväntade bytena för Chelseas del kom. Crespo och Cole klev in på St Andrews gräsmatta och genast kändes gästerna en aning giftigare.

Klockan tickade framåt mot 90 minuter och en självförtroendeingivande poäng för Birmingham, men inte förrän Hernan Crespo fått både en och två chanser att överlista Maik Taylor. Argentinaren hade en jättechans då han ifrån straffpunkten dundrade på ett hårt skott, bara för att se den nordirländske burväktaren mödosamt ta bollen i skopan.

Efter tre tilläggsminuter av ihärdigt nagelbitande blåste Dermot Gallagher av matchen och slutresultatet blev 0-0. Det var rättvisa siffror med ett heroiskt kämpande och ovanligt taktiskt disciplinerat Birmingham mot ett Chelsea som inte riktigt nådde sin fulla kapacitet.

Jag lyfter på hatten, sväljer stoltheten (åtminstone tillsvidare) och berömmer ett taggat, viljestarkt Birmingham och en Bruce som slutligen visade att han har lite taktiska kunskaper.