Torsk igen...
Birmingham förlorade efter att gästande Chelsea visat prov på effektivitet som Blues saknar.
Steve Bruce fortsatte med taktiken att spela en variant av 4-5-1 och 4-3-3, som stundtals såg lovande ut mot Manchester United i tisdags. Det såg också bra ut till en början mot Chelsea. Birmingham var det bättre laget i början av matchen, men när väl gästerna tog ledningen genom Zola strax innan halvtidsvilan var det inget snack om saken, kändes det som.
Bruce valde att göra om på två positioner från tidigare. Stan Lazaridis och Geoff Horsfield kom in istället för Stern John och Clinton Morrison. Horsfield kämpade och slet som ett djur och får också godkänt i sin comeback, men Lazaridis hade ingen av sina bättre matcher.
Birmingham startade matchen bäst. Dugarry skapade en del problem för gästerna som tvingades att ta honom hårt, på gränsen till ojust vid ett flertal tillfällen. Bakåt spelade Upson och Cunningham stabilt och Chelsea hotade sällan Vaesen i målet.
Efter hand steg det hårt prövade självförtroendet hos hemmalaget och man började komma till avslut. Cudicini gjorde två utmärkta räddningar på Lazaridis volley och Claphams dykande skott. Med en sämre motståndarmålvakt hade Blues kunnat ta ledningen för en gång skull, men italienaren visade att han håller hög klass.
Just när Steve Bruce planerade sitt halvtidssnack med formuleringar som "fortsätt jobba så här" och "nu behåller vi det här spelet", så tog Chelsea överraskande ledningen. Hemmalagets försvar väntade på att domaren skulle blåsa av första halvlek, men Chelsea passade på och Zola tog och sköt 1-0 bakom Nico Vaesen. Väldigt snöpligt då det kändes som om Blues hade bra grepp om händelserna i den första halvleken.
Det tog bara ett par minuter av den andra halvleken innan Chelsea tog död på matchen. Dugarry överarbetade en situation och blev av med bollen. Gästerna vände snabbt på spelet. Anfallet slutade med att Grönkjaer slog ett inlägg som hittade Gudjohnsens panna och hastigt men mindre lustigt var bortalaget två mål upp.
Birminghams spel blev nu väldigt krampaktigt. Trots att det återstod 40 minuter, så spelade man väldigt stressat. Spelarna slet och kämpade men det blev inga målchanser. Alltför ofta förlitade man sig på att Dugarry skulle fixa fram farligheter och man matade fransmannen med mängder med bollar. Något som Chelseas försvar enkelt läste.
Efter 68 minuter blev det än mörkare för Blues, då gästerna tilldömdes en mycket tveksam straff. Hasselbaink som hade bytt av en skadad Zola i halvtid föll efter att Robbie Savage tagit bollen av honom i straffområdet. Domaren blåste straff, men han kunde lika väl ha friat. Men inga av spelarna såg ut att protestera mot domslutet. Straffen tog Hasselbaink själv hand om på ett mästerligt sätt. Ett stenhårt skott som Vaesen inte var i närheten av.
Bruce hade nu gjort tre byten. In med Morrison, Devlin och Swierczewski. Ut med Kenna (helt misslyckad igen), Dugarry och Horsfield. Nu gjorde bytena varken till eller från då Chelseas försvar var hur säkert som helst samtidigt som Birmingham saknade fantasi och variation i sitt anfallsspel.
I slutet fick Birmingham en straff då Petit dragit Morrison i tröjan då han var fri med Cudicini. Morrison han skjuta men domaren tyckte att Petit hade dragit fördel av tröjdragningen och tilldömde Blues en straffspark. Savage tog hand om den efter ett litet snack med Devlin och sköt bollen i mål via Cudicinis högra stolpe.
Den redan långa sviten med matcher utan vinst utökades med ännu en. Vår räddning den här säsongen ser ut att vara att det förmodligen finns tre lag som är ännu sämre än vad vi är. Men snart måste sviten brytas för nu börjar poängen behövas mer och mer när de närmar sig.
