Derbyt: Fyra dagar kvar
Ska drömanfallstrion krossas? Vad händer på högerkanten? Bland finnar och mittbackar.
Det är dags att skriva den 16 mars 2005. Vad innebär det? Onsdag. Som innebär? Dåligt väder, studie motivationen i symbios. Men framförallt innebär onsdagen den 16 mars 2005 att det ännu mer snart är dags för derby. Det kryper närmare. Söndagen kommer att vara här innan man hinner säga Doug Ellis, David O'Leary eller Olof Mellberg.
På tapeten under de gångna dagarna har en försvarare som inte uppnått samma standard som tidigare och stått för många misstag befunnit sig. I positiva ordalag. För när Liverpool intresserar sig och pratar om att lägga ut £5 miljoner är det inte något man ska skämmas över. Matthew Upson är försvararen om figurerat i tidningarnas tabloider och inte minst i Rafa Benítez tankeverksamhet. Steve Bruce är mån om att få behålla sitt gamla Arsenalkap och förhandlingar om kontraktet pågår.
King Kenny har vikt ned sig oftare än förr på senare tid. Mot W.B.A. var han usel. Att tappa Cunningham och Upson skulle vara ödesdigert. Att ersätta dem med kvalitetiskt likvärdiga spelare är nästintill omöjligt. Kråka på Birminghamkontrakt nu ombedes!
Dålig-, sämre-, sämstinsatsen mot West Brom var det också, visst. I studion på SkySports under matchen mellan Chelsea och Bromwich satt en viss Mikael Forssell. Richard Keys, som sällskapade honom i studion, frågade finnen vart han skulle spela nästa säsong då han ska vara tillbaka efter sin skada. Forssell, som tvingades avbryta lånet med Blues och skickas på rehabilitering, svarade: »Oh, Chelsea. I'm a Chelsea player.«
Så. Där gick drömmen om ett Premiershipanfall med Emile Heskey, Walter Pandiani och Mikael Forssell i spillror. Eller?
Visst har han rätt. Han är en Chelseaspelare. Han har inget lånekontrakt med Birmingham. Men vad händer i den hett omdiskuterade José Mourinhos anfallsbesättning? En Crespo tillbaka, en Drogba som kanske kan komma i form, en Kezman, en Gudjohnsen, en Carlton Cole från vår stads andra lag månne? En långvarig skada. Som gamle Elrond sade i någon såndär känd film: »Nothing is certain.«
Nu bryr vi oss inte så mycket om vad Arwen svarar honom utan konstaterar kort och gott: med en långvarig skada i facit, stor konkurrens och goda minnen av tiden på St Andrews kan det sistnämnda mycket väl bli Mika Forssells hemvist igen. En teori är att Bruce väljer att låna honom, kanske i sex månader, för att se hur han återhämtat sig och sedan köpa loss honom. Få saker kunde vara mer mumma om det är samma tystlåtne men ack så vasse finne som vi ser framför oss då.
Från en finländare till en annan. Och från en målgörare till en annan. Njazi Kuqi blir det då, för det var nämligen han som deltog i Finland A:s landskamp tidigare i veckan. Det blev mål. Som så många gånger tidigare i reserverna. I honom har man onekligen ett intressant alternativ. Drömtrion Pandiani, Heskey och Forssell kan få tillskott av den yngre brodern Kuqi om hans utveckling fortgår. En debut med de stora grabbarna kan inte vara långt bort.
Klart slut. Över de andra reserverna. Keith Bertchins manskap spelade oavgjort mot Blackburn med en elva som alltså saknade Kuqi, men som innehöll Clinton Morrison, Robbie Blake och Salif Diao. Ingen av dem gjorde dock några större avtryck. Istället var det Adam Sadler och Peter Till som gjorde Blues mål i 2-2-mötet.
Diao och Clinton finns med i truppen som ska spela derbyt. Med tanke på insatser på den nivån så hoppas jag inte på några startplatser. Kanske vore en Blake eller en Morrison en intressant tanke på högerkanten. Den förstnämnde, inkapabel till mål, bra passningsspelare och anfallsvillig. Just kring detta fortsätter tankarna att snurra. Den satans högerkanten. Johnson, Anderton, Morrison, Blake... Bruce har fortsatt huvudbry.
Orden sinar ut i en stilla ström. Vardagen kallar. Ännu kan man inte koncentrera sig helt på derbyt. Snacket kring det har inte riktigt nått kulmen. På västfronten intet nytt att rapportera.
På återhörande.
