Birmingham - Aston Villa 2-0
Birminghamspöket fortsätter att hemsöka Aston Villa. I synnerhet Sörensen, som släppte in ett mål spökligt likt ett i förra årets möte, vilket idag gav Birmingham favör i matchen.
Matchupptakten var tempofattig och innehåll inte många chanser. Den första kom efter några minuter då Pandiani sköt halvt bortvänd från mål på en nednick av Darren Carters frisparksinlägg. Bollen passerade strax utanför Sørensens ena stolpe till publikens första men inte sista sus av spänning. Närmare än så kom man aldrig riktigt, även om chanserna följde.
Birmingham dominerade spelet även om bollen låg till Aston Villas favör. Startande Carter avfyrade ett skott med vänstern strax utanför och Heskey hade ett inspel från högersidan som strök förbi samtliga, både Birminghamanfallare och Villaförsvarare. Efter knappa 20 minuter hade »El Rifle« Pandiani ett vänsterskott som utan problem kunde motas av Sørensen.
Tempot lämnade mycket övrigt att önska och det fanns inte ett spår av den intensitet som publiken vant sig att se vid Birminghamderbyna. Främsta sinkarna av tempot var the Villans som inte drev på spelet eller kontrade då de kom över bollen efter Bluesanfallen. Lagen tycktes inte särdeles villiga att riskera något.
Först under de sista tio minuterna kom David O'Learys manskap upp i varv och stod också för halvlekens odiskutabelt vassaste chans. Anfallen hade kommit med allt mindre frenesi från Citys sida och på andra sidan av planen var de nästintill obefintliga. Offensiven var väldigt håglös med enbart Luke Moore på topp och man utnyttjade inte tillfällena att spela i djupled och sätta firma Cunningham - Upson på några större prov. Tillslut vindlade dock en först ofarlig frispark upp i det som fick Taylor att verkligen tänja ut.
En sedvanligt uppoffrande Johnson var ivrig att blockera frisparken, som var förlagd på behagligt avstånd från straffområdet. Efter två tjuvrusningar mot peruanen, som höll frisparken inne, fick han ett gult kort bollen framflyttad tio meter. Den hamnade vid straffområdeslinjen, en position som Nolberto Solano tidigare gjort mål ifrån. Mittfältaren slog bollen med skruv mot målvaktens högra stolpe. Taylor sträckte ut sig till det yttersta i horisontalläge och strök bollen med handskarna. Den ändrade lätt riktning och tog precis i innersidan av stolpen, bara för att studsa ut till en bortrensande Mario Melchiot.
Strax därpå blåstes det till vila och det mållösa resultatet var nog den rättvisaste utgången, trots Maik Taylors kanonräddning på Solanos kanonskott. Det stagnerade spelet gjorde matchen fattig på frontfigurer men en av de mest framträdande var Stan Lazaridis, som petat Julian Gray på vänsterkanten. Den enbente australiensaren var iklädd en mer passande och tuff look dagen till ära med något kortare och inte lika vågigt hår, någon dags skäggstubb och derbyattityd. Han drev upp de få anfall som Birmingham hade med sin snabbhet och slog ett par välriktade inlägg.
Även Stephen Clemence hade gjort ett gott jobb på mittfältet med offervilja kombinerat med skickligt spel. Mittfältet hade det dock svårt i offensiven, trots en i inledningen företagsam Carter ihop med Clemence, Stan och Johnson.
Sju minuter efter det att Mike Riley signalerat till de sista 45 minuterna fick en annars osynlig Walter Pandiani bollen nedanför mittlinjen. Han slog en välriktad passning fram till kollegan Heskey, som förde med sig bollen med sin styrka och tryckte omkull Martin Laursen. Bonndrängen Mellberg rusade till, men Heskey petade den åt sidan och avfyrade ett lågt skott mot burväktare Sørensens vänstra stolpe. Skottet gick under den danske målvakten och passerade mållinjen och man kunde ungefär ha hunnit säga »Deja-Blue for Sorensen« (som SkySports efter matchen så fyndigt uttryckte det) innan publiken insåg att det var mål och jublet bröt loss med full kraft.
1-0-målet ändrade matchbilden avsevärt och det blev mer derbykaraktär på den. Bara några minuter efter målet bröt Johnson på Villas planhalva och sprang ikapp bollen. Nordirländaren fortsatte nedåt och slog ett inlägg, som passerade över targetplayern Heskey men nådde Pandiani. Uruguayanen nickade ned bollen hårt och Sørensen fick anstränga sig, skymd av egna försvarare för att hindra en utökad, snabb ledning.
Efter 60 minuter på matchuret agerade O'Leary och bytte ut den varnade mittfältaren Mathieu Breson samt den intet uträttande Moore till förmån för Darius Vassell och Chelsealånet Carlton Cole. The Villans anfallsspel inspirerades något av detta byte men chanserna var kunde räknas på den ena handens fingrar.
Den duktige och stabile Clemence åkte på en rejäl smäll i kamp med tysken Hitzlsperger och fick kliva av banan. På kom tunisiern Mehdi Nafti som bara hunnit visa upp sig kort i Bluesdressen. Intrycket har varit gott och han förstärkte den bilden under de 20 minuter han fick spela.
Det dröjde fram till de sista tio-femton minuterna innan spelet började ge utslag i chansväg. Hemmapubliken drog rejält efter andan då Lee Hendrie friställdes med Maik Taylor, som räddade utan betydelse då linjedomaren hade höjt flaggan. Den hårdskjutande Hitzlsperger avlossade sedan ett farligt skott mot Taylor, som fick täcka ena stolpen med sin storlek för att hindra bollen från att gå i mål, dock utan några stora ansträngningar.
En halvdan Pandiani fick med bara ett par minuter kvar av ordinarie tid ge rum åt Clinton Morrison. Irländaren hade bara varit på planen i någon minut då han på en nednickning av Heskey fick bollen på en olycklig Martin Laursen, för att därefter studsa fram till en fristående och inbytt Julian Gray. Den unge yttern förvaltade det högst turliga läget på bästa vis, då han gick åt höger och placerade den i andra hörnet. 2-0 och de tre poängen var definitivt Birminghams.
Blues skärrades dock på avsparken precis därefter då Vassell fick bollen ute till höger. Hans låga inspel nådde Carlton Cole, som stötte bollen mot ett säkert mål. Åter fick Taylor visa sin skicklighet då han höll nollan genom att först mota skottet och sedan hålla bollen utanför mållinjen trots sittande position.
I slutet släppte den till startelvan återkomne Mario Melchiot loss lite och gladde både medspelare och fans med att ta upp bollen med foten och klacka den i en tyvärr fruktlös lobb. Då bollen kom tillbaka till holländaren förde han den med sig i en halvpiruett, inte heller denna gång till något gynnande ändamål dock. Mike Riley kunde sedermera blåsa av matchen inför säsongens största publik på St Andrews och tillkännage Birmingham deras sjätte förlustfria derby i Premiership mot Aston Villa.
Birmingham stod inte för någon toppmatch med gjorde väl sitt jobb, då man mötte relativt blekt Aston Villamotstånd under långa stunder. Gästernas spel blev något vassare med två forwards i Cole och Vassell men det räckte inte riktigt till. Bluesförsvaret och -mittfältet kontrollerade matchen defensivt medan offensiven inte var riktigt lika bra, 2-0-resultatet till trots.
Förhoppningsvis kan man bygga vidare på derbyvinsten, liksom man gjorde under hösten 2004. Nu väntar ett nytt uppehåll, vilket inte visat sig vara det bästa för Blues tidigare. Kan man behålla självförtroendet över landslagsuppehållet och besegra Tottenham i kommande omgång?
