Manchester C - Tottenham
2 - 3

Blixten slog ner i Manchester

På förhand talade allt för Manchester City. Men bollen är rund och ibland slår blixten ner. Tottenham stod till slut som ganska rättvisa segrare med 3-2. Harry Kane gjorde två mål och Dejan Kulusevski ett. Citys tröstmål gjordes av Ilkay Gundogan och Riyad Mahrez.

Citys startelva
Ederson
Walker, Dias, Laporte, Cancelo
De Bruyne, Rodri, Gundogan
Sterling, Bernardo, Foden

Jag och många med mig förväntade oss en bekväm Cityseger. Men vi fick lördagsdrickat i halsen när Tottenham gjorde 1-0 redan i den femte minuten. Kane levererade en läcker djupledsboll till Son. Dias hamnade rejält på efterkälken efter att han deltagit i en skyhög backlinje. Ederson rusade ut mot Son varpå han skickligt passade till Kulusevski i sidled, som i sin tur rusat ifrån Cancelo och som lite väl enkelt kunde göra 1-0.

Med kvarten spelad fintade Cancelo bort Kuluseviski och Royal innan han sköt strax utanför från snäv vinkel. Inte långt därefter passade Sterling till Cancelo som hamnade i friläge från snäv vinkel, men Lloris skärde av vinklarna bra och räddade. I den 20:e minuten var det nära att City kvitterade när Gundogan snurrade bort Höjbjerg och sköt i stolpen. Minuten senare sköt Cancelo ett distansskott som skruvade sig utanför mål.

Men ungefär en halvtimma spelad kvitterade City. Sterling sköt iväg ett inlägg som Lloris var först på, men släppte rakt ut. Bollen hamnade hos Gundogan som enkelt kunde peta in 1-1. Skönt för City men visst var det centrala i det hela att det var en målvaktstavla av Lloris. Mer än så hände inte i halvleken som slutade 1-1. Själv kände jag mig än så länge ganska övertygad om att City skulle gå ut i andra halvlek och visa vilka som bestämmer på Etihad Stadium.

Men jäklar vad fel jag fick. Det första som hände i halvleken var att Tottenham kontrade och Son slevade i väg ett skott som Ederson räddade. Ett par minuter senare gjorde Contes gäng 2-1. Son skickade i väg ett inlägg till Kane, som stuckit emellan både Cancelo och Laporte innan han petat in ledningsmålet.

Skulle City visa lite jävlarenamma nu och visa att ett mittenlag inte är välkomna att bestämma på Etihad Stadium? Nähä, för ett par minuter senare levererade Son en briljant passning till Kane som tvingade fram en magnifik fotparad av Ederson. City var ett par minuter senare nära att kvittera, men Lloris gjorde en läcker enhandsräddning på Gundogans avslut i bortre hörnet. Efter det bytte Guardiola ut Sterling mot Mahrez. Inte långt därefter fick Tottenham ett mål bortdömt för offside, det hade ju kunnat betyda 3-1 och spiken i kistan...

När klockan började närma sig 90 minuter kändes det desperat. Bernardo levererade då ett inlägg som såg ut att ta på Romeros arm i straffområdet. Domaren lät spelet fortgå men VAR påkallade till slut uppmärksamheten och det blev en korrekt dömd straff för City. När klockan stog på 90+1 sparkade Mahrez in 2-2 ursäkert i mål och det kändes som att City åtminstone skulle få med sig en pinne.

Men se på tusan. I den fjärde övertidsminuten levererade Kulusevski ett läckert inlägg som Kane stångade in i mål trots Walkers tafatta försök till försvar. Blixten slog ner och Tottenham stod som segrare på Etihad Stadium med 3-2.

The titlerace is on
Jag var innan matchen säker på att City skulle vinna. Det här har ju bara varit Citys ligatitel att jogga hem men nu är det andra bullar. Tottenham är ett lag som är mycket upp och ner men ikväll vann de rättvist och den här säsongen har de tagit sex av sex poäng mot Manchester City. Det svider naturligtvis men ibland slår blixten ner. Någonstans kan jag mitt i besvikelsen glädjas över att det här inte var en halva av ett kvartsfinalmöte i Champions League hemma mot Tottenham. Det är väl lite så här det har kunnat se ut i de sammanhangen. Och hela vår fantastiska säsong har blivit bedömd på grund av en skitmatch. I just det här sammanhanget blir det inte så utan vi kan blicka framåt och ändå ha ett litet försprång mot Liverpool. Vi har en match mer spelad men ett försprång på sex poäng. City och Liverpool kommer innan säsongens slut att mötas på Etihad Stadium.

Givetvis är jag besviken så här efter en förlust hemma mot ett mittenlag. Men någonstans var det här ändå lite uppfriskande som Citysupporter. Efter 19 av 21 vinster och den senaste förlusten som kändes kom i oktober, så känns det lite mer att man lever nu. Det är härligt. Efter 4-0 mot Norwich och 5-0 mot Sporting är det ju ändå någon form av känsla av autopilot. Tottenham har nog väckt björnen som sov. Stackars Liverpool.