bosjo summerar: September
Tecknen fanns där redan före Ipswich-matchen för alla som varit med ett tag. Inte nog med att Fabian Hürzeler korats till »manager of the month» för augusti, Chris Sutton hade på BBC:s sajt tippat att Brighton skulle vinna — det kan ju inte gå annat än åt Häcklefjäll med sådana järtecken.
Oktober blev mycket riktigt en tillnyktringsperiod för de brightonsupportrar som trodde att vägen mot en topplacering var utstakad och klar efter de inledande tre matcherna. Oavgjorda matcher mot Nottingham och Ipswich (på hemmaplan) och förlust mot Chelsea är väl ingen total katastrof, men inte vad vi hade hoppats på. B-laget lyckades dock slå Wolverhamptons B-lag; vi är alltså fortfarande kvar i ligacupen, där vi möter Liverpool i slutet av oktober, så där lär väl det äventyret sluta. Ja, jag vet — jag är ganska gnällig och negativ för tillfället; det har nog något med årstiden att göra, hoppas jag, och inte klubbens form. Låt mig skriva av mig lite genom att kommentera tre små detaljer jag registrerade under månaden:
För det första — den höga backlinjen. Mot Ipswich hade vi femtiotolv klara målchanser, men den vassaste hade bortalaget, då en ensam ytter tilläts tämligen ostörd vandra in i straffområdet och pricka stolpen; mot Wolverhampton och Nottingham tilläts motståndarna komma i livsfarliga omställningar; och Chelsea sprang genom försvarslinjen nästan konstant och kunde gjort avsevärt fler mål än de fyra man till slut nöjde sig med. Här är det uppenbart att något måste göras, och Hürzeler har hintat om att det inte enbart skulle vara ett problem i backlinjen, utan pressen i första ledet måste vara så intensiv att motståndarlaget inte kan slå de långa bollar som backarna har svårt att försvara sig mot. Ja, ja — hur som helst måste han hitta ett motmedel mot de snabba omställningarna om inte supporterskaran kommer att bli kraftigt decimerad på grund av kollektivt hjärtsnörp.
För det andra — billiga straffar. Vi har fått två ytterst billiga straffar emot oss, båda orsakade av Carlos Baleba; mot Nottingham tacklade han en spelare skuldra mot skuldra och mot Chelsea försökte en spelare tränga sig mellan Baleba och en annan spelare; åtminstone ser det ut så på repriserna med lite lätt blåvitrandiga glasögon. Mitoma, därmot, får motståndare stoppa med händer och fötter, hur som helst, utan åtgärd. Nåja, säsongen är lång så vi får väl hoppas att det jämnar ut sig.
För det tredje — skador. O'Riley och Milner åkte tidigt på skador, och Wieffer och Ayari har haft småskador eller någon sjukdom, så det bakre mittfältet har stuvats om ett flertal gånger. Inför matchen mot Chelsea försvann även Veltman, Pedro och van Hecke, och i synnerhet den senare hade behövts mot londonlagets snabba anfallare. Positivt är dock att både nye Gruda och Solly March är på bättringsvägen, och det talades till och med om att Gruda skulle kunna vara med i truppen mot Chelsea. Det var han visserligen inte, men förhoppningsvis får vi snart se honom i aktion på planen.
I oktober väntar nu en tuff match mot Tottenham, följt av ett landslagsuppehåll som förhoppningsvis gör att vi får tillbaka en del spelare med småskavanker. Därefter följer ännu en tuff match mot Newcastle, ett bananskal i form av Wolverhampton, innan det är dags att avsluta månaden och påbörja november med ett dubbelmöte med Liverpool, först ligacupen och tre dagar senare ligan. Inte det lättaste av spelscheman, men säg vad som är lätt för lag i Premier League.
Damlaget
Som jag gissade i min förra krönika blev det en hel del förändringar även i damlaget innan deras transferfönster stängde. Jag räknar till 13 nya namn i truppen, vilket innebär att mer än hälften av truppen är nykomlingar. Att räkna upp alla skulle bli tämligen långrandigt, och är alldeles för ansträngande för en så lat person som undertecknad, så jag nöjer mig med att nämna de mest meriterade: Fran Kirby och Nikita Parris, som varit fast bosatta i det engelska landslaget under en lång tid, och Marisa Olischlager och Kiko Seike som representerat Nederländerna respektive Japan på seniornivå. Därtill kommer två lovande spelare som lånats in från respektive Arsenal och Barcelona, Michelle Agyemang och Bruna Vilamala, och två spelare med kopplingar till Sverige: Jelena Cancovic, som visserligen närmast kommer från Chelsea, men som spelat både i Växjö och Rosengård, och Aisha Masaka, som just anslutit från BK Häcken. I allt en spännande blandning, och Blooms antydan att det här är det starkaste damlaget klubben förfogat över känns i högsta grad befogad.
De första matcherna har också visat att de aspirerar på en hög placering i år. En övertygande vinst hemma mot Everton, 4-0, följdes upp med en knapp bortaförlust mot Manchester City, som väl de flesta tror kommer att utmana om seriesegern. Man började också med en seger mot Birmingham i ligacupen, den som kallades Conti Cup förra året efter sponsorn Continental Tyres, men som tycks sakna sponsor än så länge, men dels var det även här ett B-lag som spelade och dels spelades matchen i oktober, så jag borde inte ta upp den i en septemberkrönika.
Men allt som allt en lovande start på säsongen, och det ska bli spännande att följa deras framfart i de olika tävlingar de spelar i.
U21
Även U21-laget har fått en bra start på säsongen. Två vinster, mot Nottingham och Middlesbrough, har gjort att de avancerat upp till sjätte plats (av 26) i PL2, och man har också vunnit mot Reading i U21-lagens ligacup. Däremot ser det inte ut att bli något fortsatt spel i ligans seniorturnering man fått en plats i, Bristol Street Motors Trophy; en poäng efter två matcher gör det mycket svårt att avancera eftersom det handlar om en enkelrondig serie med fyra lag där man måste komma etta eller tvåa, och utan att undersöka saken närmare än så kan man nog säga att det blir väl tufft att klara av. Häromdagen vann man dock första matchen (efter straffar) i en annan seniorturnering, som tycks vara nystartad och som innehåller lag från serierna under de fyra första divisionerna. Jag ska försöka luska ut mer om den så småningom.
Slutord
Slaskpressen har inte riktigt kommit igång med att sälja våra spelare än den här säsongen, kanske för att Chelsea inte behöver fler än sina femtio spelare eller vad de nu har, eller på grund av att Brightons fina start kommit av sig något. I början av månaden pratades det om att Real Madrid höll ögonen på Bart Verbruggen och någon skämtare berättade att Manchester United ville köpa Lewis Dunk, men månadens förslag till fantasiförsäljning är Carlos Baleba, som någon förståsigpåare hävdade var på väg att till fullo axla Caicedos roll. Han har till och med gjort ett par mål, och det brukar ju inte försämra försäljningsläget.
Vad beträffar ligan så är det de tippade lagen som startat bäst. Av de »gamla» storlag som jag ansåg hade en del att bevisa tycks i alla fall Chelsea börja visa att de vill vara med bland de stora lagen igen, medan Manchester United däremot har en del att jobba på. Vem som kommer att vinna PL i år är fortfarande högst oklart, men om det blir någon annan än Manchester CIty, Arsenal eller Liverpool skulle jag bli mycket förvånad.
