bosjo summerar: November
Ännu en mellanmånad, där två veckor ägnades åt något slags landslagsfotboll, och bara fyra matcher spelades i Premier League.
Bland de fyra matcherna är väl segern mot de ständiga slutsegrarna Manchester City den mest meriterande, även om City för tillfället inte står att känna igen. Alla vet ju dock att de slutar leka någon gång i februari och vinner resten av sina matcher. Det gäller för Arsenal och Liverpool att ha så stort försprång att de inte hinner ikapp; om de lyckas med det vet vi inte förrän i maj.
Annars började månaden med en väntad förlust borta mot Liverpool. Vissa rapporter hävdar att vi under den första halvleken spelade ut hemmalaget, men det kan man inte se i sammandraget; att döma av det var det en ganska jämn halvlek där Brighton dock gjorde det enda målet. I andra halvlek tryckte Liverpool gasen i botten, gjorde två mål och återställde ordningen.
Matchen mot Manchester City följde ungefär samma schema, fast vi tog över Liverpools roll medan City fick nöja sig med vår. Det tog visserligen ett tag, men vårt tryck i andra halvlek gav slutligen utdelning, och det var extra trevligt att se João Pedro och Matt O'Riley, som båda tillbringat större delen av hösten i rehabavdelningen, i målprotokollet. Det var femte raka förlusten för City, och i skrivande stund har de sju matcher i rad utan vinst, bland annat sedan de tappat en tremålsledning mot Feyenoord på en kvart. Den självklara supporterkommentaren vore ju »Can we play you every week?», om man inte visste att Guardiola i stort följer den bekanta filosofi man tvingas använda som programmerare — »Mirakel utförs medan du väntar; det omöjliga fixar vi på en vecka...»
Matcherna mot Bournemouth och Southampton, sydkustderbyn, var ganska tillknäppta historier som kunde slutat lite hur som helst; trots att spelet hackade en del i båda matcherna fick vi med oss fyra poäng. Det kunde blivit avsevärt färre om Bournemouths sista spark inte träffat ribban, och VAR godkänt Southamptons offsidemål. Jag vill inte påstå att jag hängt med i alla bedömningsfinesser som numera nyttjas i elitfotbollen, men med min uråldriga offside-filosofi var den solklar — en spelare som befann i en offsideposition ingrep i spelet (han missade visserligen bollen, men försökte sig på en skorpionspark) — så jag förstår inte att pressen gör sådant väsen av situationen. Jo, det förstår jag naturligtvis, men eftersom det inte är särskilt snällt tänkt låtsas jag vara ovetande...
Nu väntar en tuff månad med oberäkneligt väder och många matcher; Brighton har sex matcher på programmet, varav fyra på bortaplan. Skadeläget är som vanligt oklart — Veltman var plötsligt borta från truppen i helgen, och tre M (March, Minteh och Milner) har inte setts till ännu. Lägg därtill att Kadioglu, Webster, Moder, Hinshelwood och Gruda saknades i helgen, så inser man att Brighton visserligen har en ganska bred trupp, men att den är hårt ansträngd av skador för tillfället. Baleba saknades också, men beroende på det röda kort han ådrog sig mot Bournemouth. Förhoppningsvis kommer åtminstone en del av dessa tillbaka under december, för tiden runt jul är kanske den viktigaste för hur säsongen kommer att se ut; en bra period nu, och europaspel är blir en realistisk möjlighet.
Damlaget
Även för damlaget var november avkortad på grund av landslagsuppdrag. Bara fyra matcher spelades, med ytterst blandat resultat; hemmasegrar med uddamålet mot Leicester och West Ham, men också en match mot Arsenal som alla med blåvitrandiga glasögon redan har glömt bort, och en cupmatch mot Leicester där man förlorade en 0-0-match efter straffsparksläggning. Enligt den löpande matchrapporten hade Brighton inte ett enda skott mot mål (förrän i straffsparksläggningen), så jag misstänker att laget snabbt vill glömma den matchen också...
U21
U21-laget fortsätter att göra bra ifrån sig. (U18-laget lyckades däremot i helgen förlora mot ett visst lag i Londons södra förorter, så det tycker jag vi hoppar över.) Efter helgens oavgjorda match mot Arsenal ligger man på en tredjeplats i PL2, och eftersom 16 av 26 lag går vidare till utslagningsomgångarna ser det onekligen bra ut på den fronten.
Även i PL International Cup ser det bra ut; under månaden besegrades Anderlecht med 2-0, vilket av vad jag såg var i underkant. Dessa matcher sänds på Brightons youtube-kanal och kan rekommenderas för den som vill studera Brightons påläggskalvar ta sina första steg mot seniorfotboll. Det var tredje vinsten av tre, vilket gör att man toppar tabellen ganska klart, men med många ospelade matcher är det svårt att säga vad som krävs för avancemang. En match återstår, mot Sporting Lissabon.
I National League Cup, som jag lovade undersöka bestämmelserna för för några krönikor sedan, så spelar man enligt ungefär samma system som i den internationella cupen; 16 lag från National League, det som förut kallades »konferensen» (dvs den femte nivån i det engelska seriesystemet) spelar mot 16 U21-lag, uppdelade på fyra grupper med fyra ungdoms- och fyra seniorlag i varje grupp; lagen spelar bara mot den andra kategorin; och de två bästa lagen går vidare till kvartsfinal. Brigton har börjat med en vinst och en oavgjort, och delar därmed ledningen med Maidenhead, som man möter i veckan. En vinst där, och en kvartsfinal borde vara om inte klar så i alla fall inom räckhåll.
I det som jag kallade Bristol Street Motors Trophy för ett tag sedan blev det inte något fortsatt spel; Wycombe slog Crawley och tog därmed den sista slutspelsplatsen i gruppen. Det tycks dock som cupen återigen bytt namn, och numera heter Vertu Trophy; det är inte lätt att hänga med i alla svängar. Och i Premier League Cup har man nu kommit halvvägs; två förluster och en vinst gör att man måste lägga på ett kol om man vill spela slutspel även här när säsongen börjar dra ihop sig. Luton, Burnley och Reading låter inte som oövervinnerliga lag, så det finns absolut möjlighet att gå vidare, men då krävs som sagt skärpning.
Men jag har sparat det roligaste till sist. Ruairi McConville, 19-årig försvarare i U21-laget, togs under månaden ut till det nordirländska landslaget, byttes in i en match och fick starta i en annan. Han har också varit på bänken i A-laget under månaden när truppen behövde kompletteras på grund av skador. Ytterligare en yngling vars vidare öden det kommer att bli spännande att se fram emot!
Slutord
Pressen börjar ladda upp med historier inför januarifönstret, och klubben har naturligtvis fått sin beskärda del av transferskrönor. De två största har under månaden varit att Tariq Lamptey kan säljas till Everton, West Ham eller Tottenham, och att Evan Ferguson kan lånas ut under våren. Lampteys kontrakt går visserligen ut i sommar, men jag tror att de flesta brightonsupportar gärna vill ha honom kvar som ett mer utvecklingsbart alternativ till Veltman; att Ferguson skulle lånas ut verkar helt otroligt, dels därför att Hürzeler ställer sig helt oförstående till de ryktena, och dels därför att alla inser att om Ferguson lånas ut kommer det inte dröja många nanosekunder innan Welbeck går sönder igen.
Andra historier som vi har hört förr är att någon storklubb vill ha Verbruggen (det var visst Barcelona den här gången), och att Baleba kommer att vara Brightons nästa stora försäljning. Men jag utnämner en spelare som inte ens spelar för oss för tillfället till månades försäljningsobjekt, nämligen Facundo Buonanotte — Leicester och Tottenham är redo att slanta upp en rejäl peng för honom om man får tro slaskpressen; och det får man väl?
