Brighton - Manchester U
4 - 0

Brighton 4 - 0 Manchester United

Brighton dominerade, rullade ut och fullständigt manglade ett uruselt Manchester United. 4-0 till hemmalaget var nästan i underkant, och vid det här laget har jag slut på negativa adjektiv för att beskriva ännu en totalt miserabel insats av ett, återigen, fruktansvärt svagt United.

Sammanfattning:
Redan från start såg Manchester United helt vilsna ut. Hemmalaget Brighton tilläts äga otroligt mycket boll och pressade United högt direkt. Och efter en kvart fick man utdelning genom ett välplacerat långskott från mittfältstalangen Moisés Caicedo, som ironiskt nog fanns på Uniteds önskelista som nyförvärv för ett tag sedan. Trots en 1-0-ledning fortsatte Brighton trycka på mot ett totalt idéfattigt, slött, passivt, lågintensivt och vilset United. Och när pausvilan kom så tänkte man att det väl inte kunde se så mycket värre ut i den andra halvleken…?

Jo tack, det kunde det. Efter bara 60 spelade minuter hade Brighton hunnit göra både 2-, 3- och 4-0 mot ett, om möjligt, ännu sämre United. Brighton hade rent utsagt lekstuga och borde även ha gjort minst ett mål till. Det var en total kollaps från United och en fullständigt genant insats på alla sätt och vis. Och visst har vi sett liknande förnedrande resultat tidigare under säsongen, men då har det ändå varit mot lag som t.ex. Liverpool eller Manchester City. Att förlora med 4-0 mot ett lag som Brighton och att stå för en sådan fruktansvärd insats som United gjorde, det är bara inte okej.

Nu återstår endast en match av Uniteds säsong, och det känns ärligt talat ganska skönt. De senaste månaderna har varit brutalt plågsamma och tuffa för alla oss United-supportrar. Och det finns även statistik och siffror som visar på att den här säsongen har varit Uniteds sämsta på väldigt, väldigt länge.

Manchester United (4-2-3-1): de Gea - Dalot, Lindelöf, Varane, Telles - McTominay, Matic (Fred 46’) - Elanga (Cavani 46’), Mata (Maguire 70’), Fernandes - Ronaldo

Brighton (3-4-2-1): Sanchez - Veltman, Dunk, Cucurella - March (Lamptey, 76’), Bissouma, Caicedo, Trossard (Maupay, 83’) - Groß, Mac Allister (Webster, 67’) - Welbeck

Statistik
Målskyttar (assist): Caicedo, Cucurella (Trossard), Groß (Trossard), Trossard
Bollinnehav (%): 43-57
Avslut (på mål): 17(6)-15(5)
Hörnor: 7-6
Gula kort: 0-2

Bäst i United: -

Fem tankar om matchen

1. Vad är det som pågår?
Det har frågats fler gånger än jag kan minnas de senaste månaderna - men vad är det som pågår? Det finns så otroligt många element och aspekter i gårdagens insats som bara är rent utsagt odugliga, usla och genanta. Intensiteten, till att börja med, är så otroligt låg och tam att Brighton framstår som Barcelona 2010. Presspelet är nästintill obefintligt, och det finns på riktigt spelare som småjoggar/går på planen i majoriteten av matchen. Men när United till slut får tag på bollen skapar man absolut ingenting, och det upplevs som om alla spelare i rött är helt vilsna och idélösa när de får bollen.

Detta kommer ju dock inte som en nyhet om man sett majoriteten av Uniteds matcher den här säsongen. Men efter gårdagens haveri känns det som om United nådde en ny nivå i uselhet och total oduglighet, med tanke på motståndet. På andra sidan stod den här gången inte Liverpool, Manchester City eller Barcelona från 2010. Nej, där stod halvdassiga Brighton. Och det sätter verkligen saker i perspektiv.

2. Avsaknaden av ledarskap, pondus och självförtroende var påtaglig
Både kommentatorerna under matchen och studion efteråt var inne på det: var är Uniteds ledargestalter? För det är ju inte frågan om de finns där eller inte - det gör de. Spelare som Cristiano Ronaldo, Bruno Fernandes, David de Gea, Raphael Varane, Victor Lindelöf, Juan Mata, Nemanja Matic - ja, majoriteten av United-elvan - har alla erfarenheter av ledar- eller kaptensroller. Men att det inte fanns någon som ens visade en liten gnutta ryggrad, pondus eller attityd igår var direkt skrämmande. Ingen ville ta ansvar och ingen ville visa vägen.

På samma spår var det även klart noterbart att mer eller mindre alla United-spelare saknade självförtroende. Man visste inte vad man ville göra med bollen, man rensade i panik och man såg totalt vilsna ut matchen igenom. Det är inte bara oförståeligt hur vi sjunkit så djupt; det är även otroligt skrämmande.

3. Ett läckande, sjunkande skepp
Vad som även slog mig under gårdagen var hur otroligt enkelt Brighton rann igenom Uniteds försvar, gång efter gång. Och när jag säger att hemmalaget borde vunnit med större siffror än 4-0, då överdriver jag inte ens. United har nu, efter 37 Premier League-matcher, +1 i målskillnad efter att ha gjort 57 mål och släppt in hela 56 stycken mål. Faktum är att Manchester United inte har släppt in så många mål under en Premier League-säsong sedan säsongen 78/79 (!!!). Och den säsongen spelade man till och med 42 matcher, vilket egentligen blir ett ojämnt mätvärde…

Erik ten Hag har minst sagt mycket att få ordning på inför nästa säsong, men att förbättra det urusla försvarsspelet måste helt klart vara en prioritet. Problemet är bara att jag tycker att i princip alla Uniteds nuvarande försvarsspelare är för dåliga. Dessutom kommer en del av dem att säljas/lämna klubben i sommar. Det lär därför krävas ett gediget scoutingarbete och en riktig storhandling i kommande transferfönster för att Manchester United ska få någon som helst stabilitet i backlinjen framöver.

4. Ett historiskt svagt United
United har inte bara släppt in historiskt många mål den här säsongen. Nej, i och med förlusten igår står det nu även klart att detta kommer bli Uniteds svagaste Premier League-säsong någonsin rent poängmässigt (sedan ligan fick 20-lagsformat säsongen 95/96). På 37 matcher har man endast lyckats inkassera 16 vinster, varav 10 på hemmaplan och endast 6 på bortaplan. Det är alltså inte bara tal om en ”rätt svag säsong som man gärna vill glömma”, utan det är faktiskt en historiskt usel säsong av United.

Och här knyts alla ovanstående tankar och reflektioner ihop. För när United anställer en kortsiktig interimtränare som inte lyckas implementera eller förändra någonting, blir det svårt att förändra ett redan splittrat omklädningsrum. Avsaknaden av långsiktighet, mentalitet, taktik och kvalité har helt enkelt varit för påtaglig - och då är det kanske inte så konstigt att United har presterat historiskt uselt.

5. Låt bara säsongen ta slut
Mot bakgrund av alla negativa siffror och tankar som precis tagits upp, går det inte annat än att vilja att säsongen bara ska ta slut. Det har rent utsagt varit en hemsk säsong med oacceptabelt många djupa dalar och på tok för svaga insatser. Men framförallt har det under de senaste månaderna känts som om man bara gått runt och väntat på bättre tider för Manchester United. Allt har länge känts kortsiktigt och tillfälligt, vilket har gjort det svårt att hålla uppe glöden och gnistan - inte bara hos oss supportar, utan säkert även hos spelarna.

För när Rangnick tillträde och ten Hag sedan anställdes, blev det plötsligt som om säsongen dog. Det var nästan som om både vi supportrar och spelarna själva fick tjuvkika på nästa kapitel i boken om Manchester United. Och det känns som om den tjuvkikningen, den väntan på något bättre, den verklighetsflykten, har präglat spelarnas insatser och lagets prestationer den här säsongen i alldeles för hög grad.

Så, går det att spola fram tiden lite så att vi kan få börja läsa vårt nästa kapitel nu?