Förlust mot serieledarna
En hedersam förlust mot serieledarna Sheffield United, som kunde vända hem till Yorkshire med alla tre poängen tack vare ett mål av mittfältsmotorn Jagielka.
McGhee valde inte helt oväntat att spela med samma lag som var så nära att ta hem alla tre poängen mot Leeds: Henderson i mål; Reid, Butters, McShane och Hart i fyrbackslinjen; Jarrett, Carpenter, Hammond och Carole på mittfältet och Robinson och Knight som anfallare.
De första tjugo minuterna av första halvlek visade gärterna varför man leder serien med viss marginal – anfallsvåg efter anfallsvåg sköljde över brightonförsvaret, och utflykterna på motståndarens planhalva var lätt räknade.
Efter så där tjugo minuter menade bisittare Byrne – som en gång spelat i samma lag som Neil Warnock, och hade en hel historier om denne som han dock inte kunde berätta i radion – att den värsta anstormningen var över. Uppenbarligen knackade han sig inte i skallen (och mitt frenetiska långdistansknackande hjälpte föga), för inom några minuter hade Sheffield tagit ledningen sedan Jagielka och Kabba sågat sig igenom brightonförsvaret och den förstnämnde slagit in returen på sitt eget skott. Det är inte tu tal om att det var fullt rättvist i det läget.
Resten av halvleken jämnade spelet ut sig något, och Brighton lyckades till och med få till några halvchanser genom Robinson och Carole, men ingenting som beredde gästerna målvakt några större besvär.
I andra halvlek var Brighton bättre med på noterna, och vartefter halvleken led tog man över spelet alltmer för att de sista minuterna dominera helt, dock utan att skrapa fram en riktigt het chans; jag har noterat en nick utanför av Hammond (som kanske kommentatorn gjorde farligare än den egentligen var), och en frispark av Carpenter som på något sätt lyckades ta sig igenom ett hål i muren.
Sammanfattningsvis kan man nog säga att «klingorna» vann rättvist, men att ett oavgjort resultat inte varit helt orättvist heller. Naturligtvis var Mark McGhee besviken efteråt, framför allt på den dåliga första halvleken då hemmalaget hade svårt att slå en passning i rad till rätt adressat, och man kan förstå att han inte är riktigt förtjust i att vi spelat jämnt med två tippade topplag, men bara fått en poäng för besväret. Men det är ju mot de andra bottenlagen som vi måste plocka poäng...
Några blandade synpunkter:
I andra halvlek fick Alexandre Frutos hoppa in i stället för Carole som fått sig en smäll i en närkamp. Han visade direkt att han blir att räkna med; inom tio sekunder hade han fått bollen, avancerat tio-femton meter och avlossat stora kanonen, dock från för långt håll för att ställa till det för sheffieldförsvaret. Brighton har nu tre kantspelare av dignitet, och det kommer att bli intresant att se hur McGhee kommer att matcha dem. Framåt har ju Robinson och Knight imponerat, och i kulisserna väntar Kazim-Richards och Turienzo på sin chans. Ärligt talat, det är länge sedan Brightons möjligheter till anfallsspel sett så lovande ut.
I försvaret är det dock lite osäkrare. Gary Hart och Paul Reid sattes på hårda prov på sina ovana platser, och är förmodligen inte svaret på frågan om vilka som ska spela ytterbackar. Kerry Mayo och Adam El-Abd fanns inte ens på bänken. Jag skulle kunna tänka mig att använda firma Hart & Reid mot «sämre» motståndare, där vi kan räkna med att angripa mycket och behöva använda ytterbackarna som extra anfallare, medan Mayo och El-Abd bör ha större rutin, och är bättre i luften, då gånger vi måste räkna med att försvara oss större delen av matchen.
Neil Warnock gjorde en intervju med SCR, och var naturligtvis nöjd med spelet i första halvlek och, i synnerhet, de tre poängen. Han öste dessutom beröm över Brighton, och de snabba anfallarna; fast det är väl knappast troligt att han skulle sagt något annat även om vi spelat tråkfotboll... Han duckade elegant frågan om vad han ansåg om domaren med kommentaren att han bestämt sig för att sluta meddela sina synpunkter på matchfunktionärerna, något som märkts i plånboken. Han lät dock framskymta att han tyckte att Sheffield skulle haft en straff i slutet av första halvlek, och att det även i övrigt förekom ett eller annat tveksamt domslut.
De flesta andra som såg matchen var dock mindre återhållsamma, och den allmänna åsikten var att det var den sämsta domaren som setts på Withdean sedan en viss Phil Prosser. De flesta var dock noga med att påpeka att det inte var på grund av domaren vi förlorade, de flesta höll till exempel med om att Kabba skulle haft en straff i första halvlek, men i gengäld skulle sagde Kabba blivit utvisad i slutminuterna. Och hur Unsworth lyckades undvika att få ett gult kort förrän i den 86:e minuten var en gåta som kommentatorerna gick bet på...
En av de ovanligare episoderna var när domaren tillrättavisade Brightons «massör», Malcolm Stuart, som enligt uppgift skrikit «Ref, you're having a blinder!», eller något i den stilen. Domaren har inte rätt att visa ut sjukvårdspersonalen, så Malcolm klarade sig den här gången...
Skadeläget: Dodd och McCammon har haft problem med små benfragment i foten, och båda har opererats. Dodd är tidigast tillbaka i träning om tre veckor, och McCammon ligger lite efter det tidsschemat. Mayo, Turienzo och Kuipers är tillbaka i full träning; Hinshelwood ska enligt planerna börja lätt träning om några veckor.
På lördag gäller det Coventry, och Mickey Adams passade på att göra ett besök på sin gamla hemmaarena för att med egna ögon kontrollera sanningshalten i de oroande rapporter om Brightons nyfunna spel som utan tvekan måste ha nått honom. Jag antar att han fått något att fundera på...
Falmer: Bara 47 dagar kvar nu...
