A Mad Day on the Mad Stad
En blek insats av Brighton gjorde att Reading kunde ta sin första sjuttonde trepoängare för säsongen.
Tyvärr missade jag nästan hela första halvlek, så det blir en kortare rapport än normalt -- det beror alltså inte alls på att vi förlorade...
Så här långt har jag, som den uppmärksamme läsaren säkert märkt, «lånat» det mesta från första matchens rapport, men även om det stämt så långt fanns det faktiskt en del som skilde de båda matcherna åt.
Mark McGhee valde att göra en ändring i spelsystemet, något som han inte gör särdeles ofta; 5-4-1 signalerad att att han hade respekt för Reading, och tänkte försöka hålla nollan så länge som möjligt. Det betydde också att frågan om vem som skulle göra Leon Knight sällskap uppe på topp blev «ingen», och att den egna produkten Gary Elphick fick göra sin första match från start.
Som sagt missade jag större delen av första halvlek på grund av orsaker utanför min kontroll, som det heter när man egentligen inte har något att skylla på... När jag tagit plats framför radion fick jag reda på att Reading tagit ledningen med 1-0 efter ungefär tjugo minuter; Little fick komma runt Reid på kanten alldeles för enkelt, och när Charlie Oatway försökte stoppa inlägget råkade han i stället styra in bollen i det egna målet. I övrigt hade det varit ganska händelsefattigt, om jag förstod kommentatorerna rätt -- Andrew Hawes hade idag hjälp av en bisittare som presenterades som «the former Southampton manager» (nej, det var inte Portmouths nye manager...)
Andra halvlek började på sämsta möjliga sätt -- Gary Elphick fick ett gult kort för en tuff tackling på Dave Kitson, och det var inte särskilt smart eftersom han lyckats skaffat sig ett gult kort redan i andra minuten. Det röda följde som ett kort på posten, och den uppförbacke som redan var brant började bli av everest-klass... Och som om inte det skulle räcka fick Reading en straff sedan Kitson ramlat i straffområdet; han gjorde själv 2-0, och matchen var naturligtvis slut.
McGhee gjorde några offensiva förändringar, gick över till 3-4-2 och resultatet lät inte vänta på sig: 3-0 kom efter ett skott som ändrade riktning och ställde Blayney; 4-0 nickade någon (Stephen Hunt?) in från nära håll efter ett inlägg från Shorey; och 5-1 gjordes i den allra sista minuten på nick av Kitson efter förarbete av Sidwell. Däremellan gjorde Colin Kazim-Richards en av sina trollkonster, en rökare från bortåt 30 meter som helt ställde Hahnemann i Reading-målet. CKR hade en chans till några minuter från slutet när han var ensam med målvakten, men den gången misslyckades han med en lyftning över denne.
Sammanfattning:
Man ska inte låta Reading ta ledningen med 1-0; de senaste åren har de varit seriens kanske bästa lag när det gäller att slå vakt om en ledning. Vi glömmer den här matchen snabbt, och koncentrerar oss i stället på den viktiga matchen mot Hull på fredag, en match mellan två lag som de flesta tippar kommer att höra hemma i bottenregionerna...
