Inför: Plymouth - Brighton
Man kan likna Albions situation med vad jag ser om jag blickar ut genom fönstret här bredvid. Den är nattsvart, kan man säga… Fast staden på den engelska sydkusten lyses upp av ljuset från en hoppets stjärna. Stjärnan heter Joe.
Brighton beger sig på lördagen mot sydväst och Plymouth för att bärga tre välbehövliga poäng. Skulle man lyckas med det innebär det att man ”nollat” sitt första lag för säsongen då man i augusti komfortabelt kunde knalla hem en 2-0-seger på Withdean.
Chanserna till att man dock skulle lyckas är däremot extremt små då matchen för det första spelas på en annan plats än i Brighton (även om man knappt kan ta några poäng där heller men hemmaspelet är i alla fall bättre än det kassa sådana man visat upp på bortaplan med sju raka bortaförluster inför lördagens resa) och på det ställs man mot en nästan helt annorlunda Plymouthuppställning jämfört med senast, som också kan skrämmas med en mördande hemmaform. För det andra har Albion svårt att sätta dit de lägen man skapar, samtidigt som Plymouth har ett av de tätaste försvaren i Championship. Något som dock är skönt är att det inte heller blir många mål framåt när det mörkgröna laget spelar men de är fortfarande mycket farligare än vad Seagulls är framåt.
Det lär alltså inte bli något målkalas imorgon, vilket annars varit fallet många gånger förr då lagen mönstrat två elvor mot varandra, utan man ska nog snarare förvänta sig en tight match där det kommer att handla mycket om en kamp mellan planens två mittfält. På ett av dessa kan en teknisk svensk figurera i form av Plymouths nummer 32, Bojan Djordjic. Han ingår vanligtvis inte i startelvan men han har imorgon en viss chans till spel efter vissa frånfällen.
Som ni kanske vet är Brighton inte i någon höjdarform. Nu på slutet har man dessutom tappat det fina spel man trots allt spelade förut, även om poängen allt som oftast uteblev även då. Vi får dock hoppas att förra veckans pinsamma förlust mot jumbon Crewe kom som en ordentlig väckarklocka för vissa bamsebjörnar till spelare och att de skärper sig nu och får igång ett bättre, eller i alla fall, vinnande spel så vi åtminstone kan ha en liten chans att hänga kvar. Apropå att vinna så var det ett tag sedan sist man gjorde det och faktum är att man bara har skramlat ihop fyra poäng på de tolv senaste matcherna och endast gjort sju mål framåt på dessa. Colin Kazim-Richards fick dock hänga dit ett enkelt mål senast och han gjorde det dessutom i en match han fick starta i så målet var ovanligt på två sätt eftersom han annars uteslutande gjort spektakulära mål efter att ha kommit på planen från bänken. Just enkla mål brukar kunna lösa sådana här måltorkor så nu är det bara att hoppas att det är så också denna gång.
Tony Pulis mannar har gjort en bra säsong och har spelat jämnt och hållit sig på relativt behörigt avstånd från nedflyttningsstriden efter det att han anlände, även om ingen säger att det är klart än, vilket i sig är givet att de säger. Man kan grovt säga att de har klarat sig så pass bra eftersom de spelar tätt och disciplinerat och morgonagens match lär som sagt inte bli något undantag.
Brighton har inte åkt på några nya skador under veckan som gått men den långtidsskadade kvartetten Oatway, Dodd, Turienzo och Chaigneau är fortsatt borta från spel. Kämparna Gary Hart och Paul McShane är å sin sida istället avstängda efter att ha dragit på sig fem respektive tio varningar. Båda är dock tillbaka till nästa match eftersom McShane redan suttit av halva sin avstängning i och med att den trädde i kraft förra omgången.
McGhee har annars sagt att Dean Hammond skulle vara på väg in i startelvan igen då den snart 23-årige mittfältaren fick nöja sig med att börja på bänken förra helgen. Det är därför nästan omöjligt att veta hur ett mittfält kan komma att se ut och McGhee har blåst oss bigtime förr med sina uttagningar så det är svårt att gissa. Men varför skulle man inte försöka?
En möjlig startelva är (från höger till vänster): Henderson – El-Abd, Butters, Hinshelwood, Lynch – Carole, Mayo, Hammond, Frutos – Gatting, Kazim-Richards.
Plymouth har inga större problem med skador även om det i veckan fanns en viss oro i hemmalagets läger då både förstavalet mellan stolparna, Romain Larrieu, och den inlånade anfallaren Vincent Pericard inte kunde träna på grund av småskavanker. Dessa visade sig dock vara så pass lindriga att fransoserna kan vara med imorgon, vilket däremot inte den avstängde högerbacken Paul Connolly och den i veckan skadade forwardstalangen Chris Zebrowski kan. Tillbaka sedan lagets senaste match däremot är Mathias Doumbe efter att ha missat mötet med Derby med anledning av en avstängning och det gör att Pulis får plocka om ännu en gång i sin startelva och det är i denna röra som Djordjic chans till spel dyker upp.
Det ser, efter en dyster och frustrerande säsong med en februarimånad som gått i becksvart, alltså nästan helt mörkt ut men våra spelare osar optimism trots allt som borde ha sänkt dem och deras moral något brutalt. Det krävs dessutom väldigt mycket för att en supporter ska sluta tro och jag har inte gjort det än, för vi har Joe Gatting. Han avgör med sitt 2-1-mål imorgon och sedan är vi med på allvar igen… jag är inte kristen – jag tror bara på Seagulls.