En efterlysning
Elva personer som skulle ha deltagit i en fotbollsmatch i södra England är sedan klockan halv två engelsk sommartid spårlöst försvunna. Vid försvinnandet bar männen, som är mellan 19 och 36 år, blåvitrandiga tröjor, vita shorts, vita strumpor samt fotbollsskor. Den som har upplysningar om de bortkomna personerna ombeds snarast kontakta Brighton & Hove Albion FC.
Den goda nyheten först: i den 82:minuten fick den inbytte Doug Loft en gratischans, han klippte till ett lågt skott med vänsterfoten från strax innanför straffområdeslinjen och några bråkdelar av en sekund senare hade han gjort sitt första mål i Brightons A-lag.
De dåliga nyheterna tänker jag inte slösa många ord på; Svenskafans har visserligen tagit bort begränsningen på max 7000 ord per artikel, men så länge som hårddiskar inte är oändligt stora är det svårt att beskriva vad som var fel med Brightons insats idag. Låt mig därför helt stillsamt meddela att då Loft gjorde sitt mål ledde redan bortalaget med 5-0 (FEM... NOLL...). Om man lägger därtill att siffrorna, i det läget, var närmare 0-7 än 1-5 inser man hemmalaget inte gjorde sin genom tiderna bästa match; snarare är det den sämsta någonsin på Withdean, trots reduceringen.
The wind keeps blowin' somewhere every day
They tell me things get better somewhere up the way
Just dismal thinkin' on a dismal day
Sad songs for us to bear
Blaze Foley
Några korta kommentarer:
De elva fotbollsspelarna, som förmodligen önskar vara anonyma, inkluderade inte Gary Hart; han låg till sängs med en halsfluss.
En viss Danny Cullip var synlig på Withdean idag; han kan knappast ha blivit skrämd av det han såg inför de eventuella mötena nästa säsong. Eller är det så att det fanns en annan anledning till att han befann sig i Brighton...?
Var/När/Hur/Varför gick säsongen åt pipan? Under de två veckor som gått sedan nedflyttningen blev klar har jag funderat en del på den frågan, men har väl inget entydigt svar. Säsongen började ganska lovande, med småtrevligt spel, och bra insatser, i synnerhet på bortaplan, men någonstans runt jul/nyår började det gå snett. Jag kan se tre möjliga orsaker, och antagligen samverkar de på ett olyckligt sätt: (1) Charlie Oatways skada i matchen mot QPR – av någon anledning verkade vi tappa stabilitet på mittfältet utan vår lagkapten på plan; (2) Den olycksaliga matchen mot Millwall, då vi med ett till synes säkert grepp om matchen släppte in två snabba och billiga mål i början av andra halvlek, och sedan inte orkade komma tillbaka; och (3) den slutgiltiga schismen mellan McGhee å ena sidan, och Leon Knight, Michel Kuipers och Mark McCammon på den andra, som kulminerade i matchen mot Southampton, eller rättare sagt inför den matchen. Någonstans i de här trakterna tappade laget något, och lyckades inte återfinna det förrän det var försent.
Många säger att hade vi bara haft Gifton Noel-Williams tillgänglig i januari så hade läget varit ett annat nu. Kanske, men jag är fortfarande tämligen tveksam till hans insatser. Så långt kan jag ju gå med på att korrigera min bild av honom att jag slutar tänka på honom som "Noll-Williams", men högre än till "Ett-Williams" är jag inte villig att gå; åtminstone inte än...
Ska McGhee stanna eller gå? Svår fråga... I början av säsongen höll han nästan på att kanoniseras; idag betraktar många supportrar honom som humhum själv – det är inte mycket som skiljer himmel och helvete för en fotbollsmanager. Jag har väl aldrig tillhört McGhees beundrarskara, men jag har flera gånger blivit positivt överraskad av hans förmåga att hitta lösningar på till synes omöjliga problem. Som jag ser det har han eventuellt två saker som talar emot honom, dels hans «man-management» och dels hans vana att använda spelare på «fel» plats. Det är naturligtvis svårt att så här på avstånd bedöma hur hans relationer med spelarna varit, och om den obalans i laget som åtminstone jag har känt hade kunnat avhjälpas med ett annat användande av resurserna. Tills vidare är min uppfattning att jag «skålar för den dag som är, och litar på Dick Knight»...
Kommer vi att studsa direkt tillbaka? Skulle inte tro det, men det gjorde jag inte förra gången vi åkte ur den här serien heller. Som det ser ut kommer McGhee (?) att (tvingas?) satsa på ett mycket ungdomligt lag, och det är osäkert om spelare som Henderson (som rykten redan vill placera i en annan klubb till hösten), Lynch (Portsmouth lär ha tittat på honom under ett större antal matcher under våren), Frutos och Carole, för att nu bara nämna några, kommer att stanna kvar i klubben. Men den osäkerheten finns ju alltid vid en nedflyttning. Som jag, och många med mig, ser det är risken att vi blir indragna i en ny bottenstrid större...
Till slut: En viss John Prescott har hamnat i hetluften sedan en fd älskarinna sålt sin historia till någon av Englandets många kannibalblad. Vad detta innebär för fortsättningen på såpan om Falmer är dock ännu oklart...
