Brighton - Boston 2-0
1740 tappra åskådare, varav nio (!) bortasupportrar, såg Brighton enkelt besegra Boston med 2-0 på ett regnigt och svårspelat Withdean.
Dean White, Dean Wilkins' högra hand, mer eller mindre utlovade att någon «etablerad» spelare skulle få vila från dagens match, och denne någon visade sig vara Alex Revell, som blev ersatt av Joe Gatting. Dessutom gjorde Dean & Dean ytterligare två ändringar på mittfältet; Adam El-Abd startade som defensiv mittfältare i stället för Fraser (eller Carpenter), och i sista minuten ersattes Gary Hart av Jake Robinson, sedan den förstnämnde ådragit sig en skada i ljumsken på uppvärmningen.
Laget i sin helhet: Henderson i mål; Whing, Hinshelwood, Butters och Mayo i backlinjen; Robinson, El-Abd, Hammond och Cox på mittfältet; samt Williams och Gatting i anfallet. På bänken satt Kuipers, Rents, Lynch, Fraser och Revell.
De första 40 minuterna av första halvlek hände i stort sett ingenting, åtminstone inte i närheten av målen. Trots att vädret var regnigt och underlaget tämligen slipprigt lyckades inget av lagen att ens testa det andra lagets målvakt med något som liknade ett långskott. Till viss del berodde det väl på att Boston , om man var välvilligt inställd, spelade ett slags 4-5-1-system; om man var mindre positivt inställd till systemet räknade man om det till 7-2-1, eftersom tre av mittfältarna hade huvudsakligen defensiva uppgifter. Därmed också sagt att det var tämligen svårt att forcera denna människomur framifrån, vare sig med långskott eller på något annat sätt, och mycket riktigt stod Mayo och Whing för de få farligheter som hemmalaget vaskade fram när de någon gång kom runt på kanterna.
I fyrtionde minuten tog Brighton ledningen. Mayo slog en hörna, bollen rensades ut mot straffområdeslinjen, där den möttes av Jake Robinsons sträckta vrist; några millisekunder senare befann den sig i Bostons mål efter att ett lågt, hårt skott på något mirakulöst sätt passerat genom skogen av fotbollsspelarben. Eftersom större delen av matchen så långt förlagts på bortalagets planhalva kan man inte säga annat än att det var rättvist.
Boston försökte omedelbart flytta upp spelet, vilket nästan ledde till att hemmalaget fördubblade ledningen två minuter senare; Gatting bröstade ned bollen till Williams några meter in på Bostons planhalva, och denne försökte sig på en lobb eftersom han såg att motståndarmålvakten vågat sig ut en bit från målet, men tyvärr missade han målet.
I andra halvlek byttes Revell in i stället för Williams, och han hade några möjligheter att göra 2-0 innan Hammond till slut gjorde det i mitten av halvleken. Även denna gång var det en hörna som resulterade; en lång hörna med adress Hammond fick gå ända fram till honom och hans nick träffade en försvarare och rullade in innan någon hann peta bort den. 2-0 var helt rättvist, och det kunde blivit ändå mer om (a) någon i hemmalaget brytt sig, och (b) bortalaget ägnat sig åt något annat än att försvara sig. Ärligt talat är det här nog första gången under den tid jag skrivit matchrapporter som jag känt att det var klasskillnad mellan lagen; det är i alla fall helt klart att det första gången denna klasskillnad var i Brightons fördel...
En klar seger, med andra ord, och Brighton har alltså tagit sig vidare till andra ronden även i striden om «färghandelspokalen». Härnäst gäller det dock Northampton på hemmaplan; hoppas den uppåtgående trenden fortsätter...
