The Denton Destroyer slår till!
Jake Robinson, ibland kallad the Denton Destroyer, visade att han har siktet inställt på att lösa problemet med Brightons måltillverkning. Han gjorde alla målen i Brightons välförtjänta 3-0-seger mot Huddersfield, som hade sex raka matcher utan förlust – innan firma Cox & Robinson startade sin show...
Skadeläget, som såg allvarligt ut efter förra matchen,
har gravis lättat, och när allt kom omkring valde Dean Wilkins att bara göra en ändring jämfört med det lag som spelade oavgjort mot Northampton förra veckan, och det var en spelare som kom tillbaka från en skada, Alex Revell. På bänken var det större omsättning; Kuipers hade inte blivit återställd från sin skada, och ersattes av Sullivan, medan Gary Hart äntligen blivit kvitt sin ljumskskada och ersatte Santos på bänken, dit också Gatting blivit förpassad av Revells återkomst. Laget i sin helhet: Henderson i mål; Whing, Hinshelwood, Butters och Mayo i backlinjen; Fraser, El-Abd, Hammond och Cox på mittfältet; samt Robinson och Revell i anfallet. På bänken; Sullivan, Rents, Lynch, Hart och Gatting. Frutos, som ju avslutat sin avstängning, figurerade inte i den här matchen på grund av inflammation i en tand (!) efter att nyligen ha dragit ut en visdomstand.
Lagen tog sprang in på planen till ackompangemang av ett högljutt och förmodligen också sevärt fyrverkeri, men det var nog det sista hemmalaget åstadkom för att glädja sina supportrar under dagens fotbollsmatch. Första halvlek tillhörde nästan helt Brighton; inte så att man hade bollen hela tiden, utan snarare på det sättet att nästan varje gång man hade bollen blev det farligt, medan Huddersfield mest avlossade skott från långt håll. Efter en halvtimmes spel konstaterade bisittare Norman Gall att «Huddersfield har säkert skjutit 20 skott, men Henderson har inte behövt göra en enda räddning än.» För att gå händelserna i förväg så noterar Huddersfields officiella hemsida att Hendersons första räddning kom i den 71:a minuten, men förmodligen tänker man på en möjlighet där det redan var avblåst för ruff på Hinshelwood...
Efter en halvtimme hade bortalaget redan gjort två mål, och dessutom haft ytterligare två ypperliga målchanser. Hemmaförsvaret verkade långsamt och osäkert, och hade väldiga problem med Brightons rörliga kontringsattacker, i synnerhet längs vänsterkanten där Dean Cox nästan hade fritt fram. Två gånger passade han fram till sin kamrat Jake Robinson, och två gånger visade denne varför han under sin juniortid fick smeknamnet «The Denton Destroyer» – först nickade han in 0-1 från knappa tio meter, trots att målvakten fick en hand på bollen, och sedan slog han in 0-2 på en volley från dryga tio meter. I båda fallen slapp han besvärande uppvaktning från hemmaspelare...
2-0 till bortalaget var helt rättvisande halvtidssiffror, och hade Hammond och Revell haft lite av Robinsons skarprättarinstinkt kunde resultatet mycket väl varit det dubbla...
I andra halvlek fick Gary Hart åter ta plats på höger mittfält, och han hittade Jake Robinson direkt med en boll, men denne hann inte riktigt få till skottet. Tyvärr blev Harts inhopp inte längre än cirka 90 sekunder, eftersom han blev kapad av Huddersfields kapten Worthington och tvingades utgå. När spelet kom igång igen snodde Hammond bollen på mittfältet, passade fram Robinson som elegant skruvade in 0-3 i bortre krysset från strax utanför straffområdet. Därmed fullbordade han sitt hattrick – inte äkta, visserligen, men vi är inte så bortskämda med dylika, så det får duga.
Efter tredje målet dog matchen en smula; hemmalaget försökte nog komma tillbaka, men den där rätta tron på det man höll på med saknades. Brighton hade naturligtvis ingen anledning att satsa stenhårt framåt, och därför spelades mycket av andra halvleken på mittfältet. Hemmalagets frustration slog ut i full blom mot slutet av matchen då man skaffade sig ett par onödiga kort; först blev Hammond hårt åtgången av Collins, och bara någon minut senare fick Revell en smäll av Adams, vilket renderade dem ett gult och ett rött kort, respektive. Adam El-Abd ska nog vara tacksam att han inte fick ta del av domarens kortlek, han också, eftersom han i båda fallen påpekade för de felande på vilken nivå i Darwins utvecklingslära han ansåg att de borde klassificeras...
Matchen slutade alltså 0-3, och jag kan inte på rakt arm säga när Brighton vann lika övertygande på bortaplan. Det torde ha varit någon gång under Micky Adams dagar...
Några avslutande funderingar om...
Hattrick: Det krävs lite eftertanke för att påminna sig när någon Brightonspelare gjorde ett hattrick senast, men det bör vara Bobby Zamora, gissningvis i hemmamatchen mot Cambridge säsongen vi lämnade det som nu kallas League 2.
Jake Robinson har nu gjort mål i de tre senaste matcherna, och bör väl ha ordnat en ordinarie plats i laget, åtminstone de närmaste matcherna. Kanske har det äntligen lossnat för honom? Han fyllde 20 i veckan, så han kan inte längre gömma sig bakom ursäkter som att han «bara» är en tonåring.
Huddersfield låg inför den här matchen på playoffplats, och hade inte förlorat på sex matcher. Idag såg man dock inte mycket av deras fina form, och som redan påpekats såg försvaret ibland mer än lovligt virrigt ut. «Tabellen ljuger inte», brukar det ju heta, men årets upplaga av League One är rena getingboet, och dagens resultat visar än en gång på vilka små marginaler det är mellan topp och botten.
FA-Cupens första rond lottades på lördagskvällen, och Brighton fick ytterligare en hemmamatch, denna gång mot Northwich Victoria, som spelar i «konferensen», serien just under League Two. De flesta lagen där är numera professionella eller åtminstone halvprofessionella, och de får naturligtvis inte underskattas. Men visst borde Brighton vinna relativt enkelt...
På onsdag fortsätter Brighton sin jakt på «Johnstones målarfärgstrofé» då man tar emot MK Dons hemma. Vi förlorade ju en match mot dem på försäsongen, så det kan ju vara lämpligt att ta revansch nu.