Krönika: Brigthon tur och retur. Del 2
En reseskildring som till största del handlar om fotboll, men även innehåller en hel del humor.
Så kom då äntligen den stora dagen, dagen-D, eller helt enkelt lördagen den 6:e september om ni vill det. Dagen då jag och brorsan skulle åka ner till Brighton och bevittna toppmatchen mellan Brighton & Hove Albions och Swindon i Nationwide Div 2.
Tyvärr hade dock någon okänd människa satt på mig en "betongkeps" under natten, för när jag vaknade kändes det som om huvudet vägde minst 200 kilo. Efter en rejäl "Continental Breakfast", bestående av enbart starkt pulverkaffe, var jag dock snart tillräckligt pigg och stark för att orka bära med mig mitt 200 kilos huvud och bege mig iväg. Första anhalten blev Tescobutiken på vägen till tunnelbanan. Här inhandlade vi all nödvändig proviant som behövdes, för vi skulle klara av vår 35 minuter långa tåg-strapats till Brighton. För lite drygt £3 pund fick vi ihop en rejäl matsäck bestående av öl, chips och varsin "tuna-sandwich". Lyckliga i hågen, (även om huvudet fortfarande kändes aningen onormalt) tåg vi tunnelbanan till Victoria Station, för att därifrån ta tåget ner till den Engelska sydkusten och Brighton.
Väl på tåget började jag omgående försöka dela med mig av mina stora (och ibland även för mig själv skrämmande) kunskaper beträffande engelsk fotboll och dagens två lag Brighton och Swindon, för min i ämnet mindre bevandrade bror. Jag är inte helt säker på om han blev imponerad av mina kunskaper, eller om helt enkelt bara lät mig hållas, men det såg i varje fall ut som om han lyssnade. Snart hade jag gått igenom hela Brightons troliga laguppställning, med spelarnas talanger, kännetecken och svagheter, samt tabell läget och form. När jag precis skulle börja förklara vad Danny Cullip, och de andra i Brighton försvaret, främst skulle akta sig för hos Swindon, avbröt mig brorsan för första gången under resan. Han frågade undrande om vi inte skulle gå av tåget och fortsätta diskussionen, (eller rättare sagt jag kunde få fortsätta min intressanta monolog) någon annan stans, då vi trots allt hade varit framme i över tio minuter nu. Jag tackade högre makter för att Brighton var slutstationen, annars vet jag inte var vi hamnat, och påminde mig själv om att jag var tvungen att uppsöka en doktor för pratsjuka, när jag åter kom hem till Sverige.
Tågstationen i Brighton ligger i den norra delen av staden på staden högsta punkt, så från stationsbyggnaden sluttar hela staden ner mot vattnet. När man stiger ur stationsbyggnaden är det en obeskrivbart, underbart vacker utsikt som möter en, med fri sikt hela vägen ner till strandkanten. Jag blev så tagen av utsikten att jag faktiskt höll tyst i en hel sekund eller två. Jag vet inte om det var mitt onormala huvud som gjorde det, men staden kändes onekligen mycket vackrare än när jag var här senast.
Vi lufsade ner för gatan med stranden som mål, men kom ungefär halvvägs. För precis på den gata vi gick på råkade Brighton & Hove Albions supporterbutik ligga. Som en liten femåring sprang jag in, med brorsan aningens långsammare i släptåg, och tittade runt med stora ögon som ett barn på julafton. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, (min kära sambo skulle definitivt inte förstå det, även om jag försökte förklara det) men nånstans där innerst inne, så finns det en liten barnunge i mig som med glädje och lätthet skulle kunna inreda ett helt rum med Brighton & Hove Albions prylar. Mitt sunda förnuft lyckades dock tillslut ta överhanden.
Affären hade allt en riktig nörd kan tänkas behöva och lite till. Alltifrån tapeter, muggar, mattor, lampskärmar och musmattor, till hattar, mössor, videofilmer och böcker. Kort sagt, allt tänkbart som man kan trycka en logga på, fanns till försäljning. Givetvis fanns det även matchtröjor, men dessa tittade jag knappt på, då jag hemma i Sverige ofta idiotförklarat vuxna människor som gått på matcher i matchtröjor. Jag menar hur moget det?(Denna tanke skulle jag dock mycket snart få äta upp.)
Efter att ha velat ett tag bestämde jag mig tillslut för att inhandla, en enligt mitt eget tycke mycket snygg mörkblå mössa, med den mycket karismatiska fiskmåsen på och en bok som handlade om lagets två mästerskaps säsonger 2000/2001 och 2001/2002 (Brighton lyckades kamma hem både Div 3 och Div 2 åren efter varandra). Brorsan skakade bara skrattande på huvudet när jag frågade honom om han inte skulle ha något, och förklarade ännu en gång att Arsenal var hans lag. Tydligen hade min indoktrinerings taktik, med att få honom att gilla Brighton & Hove Albions istället, ännu inte börjat verka. Jag insåg att det krävdes mer arbete.
Efter att ha tagit en glass på stranden och besökt "The Palace Pier" med alla nöjes attraktioner, strosade vi upp till Klockstapelstorget mitt i stan. Något andfådda efter den kraftiga stigningen, kom vi ganska snabbt fram till att en pint öl på närmsta pub borde vara prioritet nummer ett. Sagt och gjort, snart befann vi oss på en pub i centrala Brighton, som såg ut som ett blå-vitt hav. Åt vilket håll jag än tittade så såg jag tanter, gubbar, flickor, pojkar, män och kvinnor iklädda Brightons blå-vit randiga tröjor. Stämningen var minst sagt på topp och efter en två-tre pints var mitt betonghuvud som bortblåst. Det kändes att det började närma sig matchstart nu!
Fortsättning följer!
Del 1 kan du läsa här:
http://www.svenskafans.com/england/brighton/artikel.asp?id=16980
