Kronika: WE ARE BACK!
Good-bye Rushden, Chesterfield, Stockport and Peterborough! Hello Leeds, Wolves, West Ham and Sunderland! Brighton is back!
Vid strax innan klockan sex i gar morse hamtades jag upp av Duffy, Sheebo och company i deras slitna gammla folkabus och vi begav oss de 300 hundra metrarna mot centrala Hove. En resa till Cardiff stod pa programmet. Men aldrig hade jag val kunnat gissa att en sex timmars resa kunde bli sa har overkligt fantastisk!
Efter att han anlant till Hove Town Hall, anslot vi oss till ovriga som skulle resa med Big John's stora dubbeldackare till buss. Vi stuvade in oss i bussen och redan vid kvart over sex borjade de flesta inta dagens forsta ol. Och fler skulle det bli for de flesta. Redan nar vi akte ut ur Brighton kryllade det av bilar och bussar med bla-vita flaggor och hasldukar, hangande fran antenner och vindrutor, som alla var pa vag mot samma mal som vi. Buss resan gick fint anda fram till strax innan Bristol da en trafik stockning modell gigantisk vantade oss.
Hundratals av bussar och bilar fullkomligt krop fram vilket foranledde att bussar fyllda med Bristol supportrar hamnade sida vid sida med bussar fyllda av Brighton supportrar, och bilar med Bristol och Brighton supportrar blandades huller om buller. Det ena ledde till det andra och jag kan utan att overdriva saga att jag latt sag minst 20-25 blekfeta skinkor tillhorande Bristol supportrar tryckas mot olika fonster rutor. Uppblasbara Barabaras i forda matchstall och andra ting stacks upp genom tackluckorna och ett par olika par kvinnliga brost kunde aven skadas i solskenet. Folk sjong, skrek och tutade om vart annat och aven om den sista korta biten till Cardiff tog lika langtid som resan till Bristol, sa hade man aldrig riktigt trakigt!
Vid strax efter klockan ett rullade sa bussen in i ett soligt Cardiff, och har vantade en syn for gudarna. At vilket hall man an tittade sa var det rod kladda Bristol supportrar och bla-vita Brighton supportrar. De flesta drack ol och sjong. Behover jag saga att jag fick gas hud? Tillsammans med Simon (ocksa kand som The Goldstoneghost fran Brightonsfans.com) och ovriga vanner begav vi oss bort till den av Brighton supportrar beslagtagna, uteservering utanfor Holliday Inn, som ligger ungefar mittemellan slottet och Millenium Stadium. Och har var stamningen pa topp.
Vi stannade och drack ol och skralade pa Holliday Inn tills det var ungefar 40 minuter kvar till Kick-Off. Vi sankte da de sista pintsen i solgasset och begav oss ivag mot den maktiga Millenium Stadium, som tornade upp sig mot den klarbla himlen. Vi gick igenom vandkorsen i entren och travade upp for trapporna och in mot vara platser och en viss nervositet infann sig hos oss alla. Med sammanbitna ansikten gick vi ut pa laktaren och en helt fantastisk syn motte oss! Gosse vilken arena denna Millenium Stadium ar! Med plats for nastan 80 000 och med god sikt fran samtliga platser, sa maste detta bygge vara ett av dom basta i sitt slag.
Med en kvart kvar till avspark var sa gott som hela arenan fullpackad, och detta var nastan en annu maktigare syn. Halva arenan var helt fargad helt rod och andra halvan var helt bla-vit. Det fanns inte en slips-nisse sa langt ogat kunde na, utan Millenium Stadium var full av RIKTIGA supportrar som alla visade sina ratta farger, och jag gjorde snabbt slut pa tre rullar film!
Nar sedan spelarna marsherade in brot ett oronbedovande jubel ut och sedan var det inte tyst for en enda sekund i den maktiga Stadion. Nar sedan en fetlagd opera sangare precis innan avspark stamde upp i "Good Save The Queen" och runt 70 000 manniskor stamde upp och sjong med, holl jag pa att svimma! Haret pa armar och ben, och de fa som vaxer pa mitt brost stallde sig alla upp. Det var nastan sa att jag konverterade till engelsk medborgare pa flacken. Vilken passion och stolthet!
Jag var kraftigt omskakad nar sedan domaren blaste till spel. Och vilken match det blev sen. Den kommer antagligen inte ga till historien som en av de basta, men antagligen som en av de tuffaste. Ingen av spelarna vek en tum och det small duktigt i alla narkamperna. Bada lagens forsvar var harda som stal och omojliga att passera och det forsta riktiga skottet pa mal om forst i den 43:e minuten.
Brightons Nathan Jones, som tagits grymt hart tillsammans med Leon Knight under hela matchen, gjordes pa nytt ner utanfor Bristols straffomrade, och domaren kunde inta annat gora an att blasa frispark. Leon Knight slog frisparken. Och det var en riktigt bra frispark. Knight skruvade bollen over muren forbi malvakten.....och i RIBBAN!!
Tidigt i andra halvlek tog sa Bristol tag i matchen ordentligt och pressade tillbaka Brighton i 8-10 minuter, dock utan att skapa nagon riktig farlighet. I den 64:e minuten skadade sig Brightons Carpenter, och vi var flertalet Brighton supportrar som borjade ana orad. Carpenter och Oatway hade namligen dominerat mittfaltet med harda tacklingar, vunna narkamper och enkla passningar. Oron var dock obefogad.
Nyforvarvet fran transfer deadline dagen, Paul Reid, kom namligen in och anpassade sig till tempot direkt. Med flygande tacklingar och stundtals geniala passningar, gjorde australiensaren att saknaden av den skadade Chippy inte alls blev sa stor som manga hade befarat, nej snarare tvartom.
Matchklockan passerade snart 80 minuter och vi var nog manga som trodde att det ater skulle kravas en nervdallrande forlangning och kanske rent av straffar! En nastan tva meter lang skotte med afro-frisyr vid namn Chris Iwelumo och en tre applen hog skyttekung vid namn Leon Knight, ville dock annat.
Iwelumo fick bollen strax utanfor Bristols straffomrade, slet sig loss fran en forsvarare och stormade in i straffomradet. Han stog pall for den forsta tacklingen fran Bristols Andy Coles, men i nasta moment missade Coles bollen och traffade klockrent Iwelumos fotter som nastintill ensam med malvakten stop till marken! Tusentals blickar riktades mot domaren som bestamt blaste i sin pipa och pekade mot straffpunkten! Ett vilt jubel bland de nastan 35 000 Brighton supportrarna utbrot, samtidigt som den rodkladda delen av arenan med Bristol supportrar blev precis dodstyst. Brighton hade fatt en straff i 84:e minuten!
Kall som is stegade Leon Knight upp till straffpunkten. Och med sin patenterade avstannande avsats skickade han Brighton in i drommarnas land. Alla runt omkring mig blev som galna! Alla kramades och pussades, ja vissa nastan grat av lycka! Nar domaren 9 minuter senare blaste for fulltid hade jag ingen rost kvar alls, men det gjorde ingenting for ovriga 34 999 Brighton supportrar skralade och sjong riktigt bra utan mig.
Nar sedan Danny Cullip lyfte bucklan mot skyn och sangen: "We are going up to win the Cup for Sussex by the Sea" sa rullade rent av en tar av lycka ner fran min kind. Tredje uppflyttningen pa fyra sasonger var ett faktum. Good-Bye Rushden, Stockport, Chesterfield och Peterborough! Hello Leeds, West Ham, Wolves och Sunderland! BRIGHTON IS BACK!
Statistik:
------------------------------------------------------------
Brighton & Hove Albion - Bristol City 1-0
Man of the Match: Danny Cullip
Malskyttar: 1-0, Leon Knight 84:e min, straff.
Domare: R. Beeby
Publik: 67 167
Laguppstallningar:
Brighton (4-4-2): Roberts - Harding, Cullip, Butters, Virgo
