Mållöst på Loftus Road
På ett regnigt och blåsigt Loftus Road spelade QPR och Brighton en fotbollsmatch som saknade större underhållningsvärde. Ett stolpskott och ett rött kort, båda för hemmalaget, var allt av intresse publiken bjöds på.
Trots sitt "löfte" att Leon Knight skulle vara självskriven i startelvan när Brighton spelade 4-4-2, valde McGhee att börja med Knight på bänken, och sätta anfallarna McCammon och Virgo mot mittbackarna Shittu och Santos, och resultatet kunde knappast bli något annat än ett slags sumobrottning mellan fyrtorn. Bli inte förvånade om nästa nyförvärv hämtas från Brighton Bears...
Första halvlek var inte mycket att skriva hem om. Efter att lagen bytt några artigheter (Hinshelwood nickade hem till Kuipers så att den flygande holländaren tvingades till ett ingripande; Shittu slog en passning som McCammon snappade upp, och de två plus Santos brakade ihop i en hög strax utanför straffområdet medan bollen rullade ut till hörna) slog man sig till ro med ett trivsamt parti tjongtennis, där bollen gick fram och tillbaka utan att tillbringa någon större tid i närheten av något av målen.
Med tio minuter kvar av halvleken samlade sig dock QPR och började anfalla med lite mer kraft. Farligaste möjligheten var ett stolpskott av Shittu, där Kuipers gjorde ett fint ingripande på returen genom att sno bollen innan Leon Best hann ställa till med några olyckor. Det sista som hände i halvleken var att en av QPRs mittbackar, Santos, drog på sig ett gult kort för en kapning av Harding.
Andra halvlek började som den andra slutade, med en bastant QPR-press. En farlig frispark från Furlong gick förbi Kuipers, men Butters räddade på mållinjen. Något senare skulle Kuipers nicka bort en boll utanför straffområdet, men gjorde en totalmiss. Furlong snappade upp bollen, fick för dålig vinkel, och försökte därför passa inåt men det fanns, tack och lov, ingen spelare med ränderna på fel håll i närheten.
Tio minuter in på halvleken hade Brighton sin dittills bästa chans då Leon Knight, som kommit in i stället för McCammon, tvingade fram en retur som Hart nästan petade in.
Mönstret från första halvlek var annars oförändrat halvleken igenom, med mycket långa bollar, även om Brighton nu försökte spela mer längs marken sedan Alexis Nicolas kommit in, Hart gått upp i anfallet och Virgo gått ner för att ta den utbytte Reids högerbacksplats.
Med fem minuter kvar löpte Hinshelwood och Furlong efter en boll, med sedvanliga ömsesidiga undersökningar av överkroppstextiliernas hållbarhet. Under dessa övningar råkade Furlongs armbåge och Hinshelwoods ansikte kollidera, vilket fick domare d'Urso att förevisa baksidan på sitt fina, röda kort för QPR-anfallaren. SCRs kommentatorer var inte eniga huruvida det var ett riktigt domslut eller ej, men man får väl hoppas att domaren visste vad han gjorde. Hur som helst lär han knappast vara särskilt populär i QPR-kretsar den närmaste tiden.
På övertid hade kapten Oatway, QPR-anhängare sedan modersmjölken, en gyllene chans att avgöra matchen, men var tyvärr några centimetrar för kort för att nå upp på Mayos väl avvägda hörna.
Sammanfattning: Brighton var tillbakapressat långa stunder, i synnerhet cirka tjugo minuter runt halvtidsvilan, och hade matchen bedömts efter brottningskriterier (inte så orimligt som det låter i dagens fotboll, och handboll ska vi inte tala om...) hade QPR vunnit på fler parterröverlägen.
McGhee är ingen dumbom, och han inser naturligtvis att vi med vårt synnerligen decimerade manskap inte kan spela champagnefotboll -- det är kamp som gäller. Det är förmodligen därför som han sätter de två spelare i dagens trupp som skulle kunna platsa i ett spelande lag (som Chelsea, till exempel) på bänken -- jag tänker naturligtvis på Knight och Nicolas. Risken är stor att vi förlorar ytterligare någon eller några spelare under januari, till exempel Dan Harding och Leon Knight, och McGhee kan knappast räkna med några fantasisummor till förstärkningar. Återigen ställde vi alltså upp med en startelva som kostat 11000 pund plus en omgång matchtröjor att köpa ihop -- jag vet inte vad QPR-spelarna betingat för pris, men det kommer givetvis att vara omöjligt att slåss på lika villkor i den här divisionen så länge vi inte har ett riktigt stadium. We want Falmer, Mr Prescott!
QPR, då? Inte så dåliga som den senaste matchernas resultat antyder, men förmodligen inte heller så bra som deras kanonstart ville göra gällande. Enligt SCRs kommentator Andrew Hawes verkade de spända, och det kanske inte är så konstigt efter fem raka förluster. Dagens insats måste väl dock ha varit ett fall framåt, och de borde ha goda möjligheter att plocka poäng borta mot Leicester, som också verkar trampat genom isen den senaste tiden.
Not: För eventuella läsare med ringa kännedom om den engelska idrottsvärlden utanför fotbollsplanerna må meddelas att Brighton Bears är ett av Englands bästa basketlag.
