«That man» Virgo slår till igen!
En vänsterkanon från Adam Virgo, och en domare som inte lät sig påverkas av upphetsade ipswichspelare, såg till att Brighton även nästa år spelar fotboll i läskligan. Hoppas naglarna hunnit växa ut igen tills dess...
Mark McGhee kom med två överraskningar i startelvan: dels spelade vi 3-5-2, och dels var Adam Virgo tillbaka i backlinjen. Virgo, som enligt McGhee bara kände sig 40% OK i fredags, hade tagit en smärtstillande spruta innan matchen, sedan man först konsulterat medicinsk expertis.
Efter fyra minuter såg det inte ut att ha varit någon god idé. Ipswichs Magilton försökte nå Shefki Kuqi med en stickare, och Virgos brytningsförsök var inte bättre än att Kuqi fick fritt fram. Ensam med Blayney gjorde denne inget misstag, och några glädjetjut från baren på O'Learys Götgatan fick mig att inse var ipswichfansen höll till.
Jag kanske är ensam om det, men jag tyckte Kuqi såg ut att vara offside då Magilton spelade bollen; endera såg linjemannen ingen "luft" mellan Virgo och Kuqi, eller så ansåg denne att Kuqi inte "ingrep i spelet" innan Virgos tafatta brytning spelade honom onside. Hur som helst, domaren dömde mål, och nu var goda råd dyra.
Efter tio minuter var ordningen återställd - en frispark smeks in i Ipswich straffområde, Gary Hart touchar bollen, målvakten gör en reflexräddning, bollen studsar ut och vem hinner först på bollen -- ADAM VIRGO!!!!!! YES!!! 1-1, och från puben hördes ingenting. På stora skärmen bredvid mig har det börjat något slags motorjippo, och eventuella glädjeyttringar kan ju ta drunknat i oväsendet...
Under resten av halvleken hände, med några undantag som jag strax återkommer till, inte särskilt mycket; större delen av tiden fördrevs med den specilla form av "fotboll" som brukar gå under namnet "tjongtennis". Däremot förmedlade det ohörbara "plinget i rutan" en del godsaker; Wigan tog snabbt ledningen med 1-0, och 2-0 kom strax efter; så följde Crewe - Coventry 0-1 och lite senare Nottingham - Gillingham 1-0. I det läget såg allting ljust ut, oerhört ljust ut, och det var nästan att jag började andas ut. Men det var långt ifrån slut...
Efter en halvtimme hade Ipswich sin stora chans att återta ledningen då någon i Brightonförsvaret, jag la tyvärr inte på minnet vem, sträckte ut ett ben i avsikt att peta bort bollen, och en ipswichspelare stöp över benet. Det är svårt att förneka att det såg tämligen äkta ut, men domaren valde att fria den här gången. Magilton blev så förnärmad att han pratade till sig en varning; Kuqi hade redan skaffat sig en varning efter en brysk tackling på Harding, och han fick någonstans runt den här episoden en liten pratstund med domaren. Av Kuqis ansiktsuttryck att döma misstänker jag att hade domaren förstått albanska eller finska hade Kuqi inte varit kvar på planen särskilt länge till...
Med "kulan i luften" större delen av tiden är det inte så konstigt om det blev lite sammanstötningar. Först galopperade Oatway fram från sin mittfältsposition och skallade ihop med en ipswichförsvarare, och strax efter satte en ipswichspelare, Wilnis, skallen i nacken på Dan Harding. Alla låg och vred sig i plågor på marken, utom Oatway, och han fick naturligtvis en varning för besväret.
Allt som allt, snack, hopskallningar och annat gjorde att domaren hittade hela sju tilläggsminuter i den första halvlek. En ganska grinig halvlek, det märktes att matchen betydde mycket för båda lagen. Halvlekens, och kanske matchens, delikatess bjöd Leon Knight på redan i andra minuten, eller så. Han ställdes ensam med två bastanta ipswichförsvarare, men lyckades på något listigt sätt lirka bollen förbi dem, springa i luckan mellan dem och avfyra ett skott, tyvärr ganska tamt -- jag tror helt enkelt inte han insåg hur ren han plötsligt blivit...
Andra halvlek var en lång pina, och Ipswich pressade på för att om möjligt kunna dra fördel av en sen Readingvändning mot Wigan. Och plingen började bli allt hotfullare, Crewe kvitterade, Gillingham kvitterade, Crewe tog ledningen, Gillingham tog ledningen, och nu var det klart att vi förmodligen inte skulle få någon hjälp från vare sig Nottingham eller Micky Adams' Coventrykämpar, utan måste behålla den viktiga poängen mot Ipswich.
Med cirka en kvart kvar ändrade dock matchen karaktär -- jag vet inte vad det var, kanske det sista bytet som Ipswich gjorde fick dem att tappa sina positioner, kanske hörde de att Wigan gjort ett tredje mål mot Reading. Hur som helst fortsatte man att pressa framåt, men på ett sådant huvudlöst sätt att Brighton flera gånger fick fritt fram, och nog borde gjort mer av sina chanser; Hammond sköt i marken på ett inlägg från Knight, McPhee (eller möjligen Hammond, de är ganska lika på håll) försökte osjälviskt nå Leon Knight med en passning när han själv var ett par meter före sin försvarare, och Carpenter drev en mörsare över ribban från ett fritt läge just utanför straffområdeslinjen.
Men 1-1 stod sig tiden ut, och äntligen är det dags att andas ut... En lång säsong är slut, vi har sällan legat långt från nedflyttningsstriden, och till slut landade vi precis över strecket -- ett sent mål för Ipswich, och det hade blivit Bournemouth och Swindon igen nästa år.
Lite spelarkritik: Adam Virgo... vad kan säga, om han inte blev en legend redan efter matchen mot Swindon förra året så lär han bli det nu. Om man undantar den taffliga insatsen vid Ipswichs ledningsmål så gjorde han en superb match, och det är bara att hoppas att hans operation går bra, och att inget PL-lag kommer på tanken att hosta upp några miljoner för honom under sommaren... Leon Knight hade också en bra dag, och höll lekstuga med ipswichförsvaret -- jag tror inte jag har sett något försvar ge honom så stora ytor; hinner han bara vända om och komma rättvänd är han svårstoppad.
Men, en sån här dag är det svårt att se annat än hjältar på (och vid sidan av!) planen...
Och vad ska man säga om Ipswich? Jag blev faktiskt inte särskilt imponerad; försvaret verkade virrigt när Brighton anföll, och man hade svårt att se de där stora angreppslinjerna; det kan varit Brightons taktik att använda tre centrala mittfältare som gjorde att man inte lyckades hitta framkomliga vägar där, utan var tvungna att ta till kanterna eller skicka iväg långa luftpastejer. Om de har en chans mot West Ham? Jovisst, i ett playoff kan allt hända, men tyvärr verkar det ju som om alla skinklag försvinner till nästa år; tre har ju redan åkt ur, och vill det sig illa försvinner även det fjärde. Eftersom vi tagit tjugo av våra 51 poäng mot just dessa fyra lag måste vi hitta på något annat sätt att plocka poäng nästa år...
