bosjo summerar: Augusti
Min plan är att i framtiden skriva något slags krönika över den gångna månaden, och därvid filosofera över Livet, Premier League och allting. Den här första upplagan kommer naturligtvis att domineras av det nyss igenspikade transferfönstret.
Men först några ord om säsongsstarten. Tio poäng på fem matcher — mer behöver väl egentligen inte sägas? Bortamatcherna har varit omväxlande: en stark insats mot ett Manchester United som hoppades på en nystart under Ten Hag; en mindre imponerande insats mot West Ham, som dock vanns eftersom hemmalaget lämnat skott-dojorna i omklädningsrummet; och en match mot Fulham som jag redan glömt. Hemma har det sett ut som de senaste åren — vi skapar mängder av chanser, men sätter alldeles för få. Mot Leeds lyckades till slut Pascal Gross bryta den eventuella förbannelsen, men mot Newcastle blev det 0-0.
Jag kan inte komma förbi det faktum att det är något egendomligt med Manchester United och straffar. Ni minns väl den märkliga matchen som stod 2-2 när domaren blåste av den, men där Brighton ändå förlorade med 3-2, sedan VAR hittat en straff i slutsekunderna? I den matchen blev Brighton tilldömda en straff sedan Pogba knuffat omkull Connolly bakifrån, bara för att se VAR ändra på beslutet. (Pogba var, inom parentes sagt, själv en expert på att ramla övertygande i straffområdet; bara mot Brighton lyckades han fixa två straffar på det sättet.) I senaste matchen mot oss fick ett av Ten Hags nyförvärv, »Amsterdams slaktare», in en rejäl ryggvärmare på Welbeck som skulle hedrat vilken ishockyback som helst utan att varken domare eller VAR reagerade. Märkligt, mycket märkligt...
Vi har också spelat första matchen i ligacupen, som för närvarande tycks kallas Carabao Cup av reklamintäktsrelaterade skäl. Som de flesta andra PL-klubbar betraktar Brighton de första omgångarna som ett tillfälle att ge spelare på gränsen till A-laget speltid. De här gången mötte man Forest Green Rovers, och vann relativt enkelt med 3-0, även om matchen var betydligt tuffare än vad de siffrorna antyder. Matchen kommer kanske i framtiden att minnas som den där Evan Ferguson gjorde sitt första seniormål. I nästa omgång väntar ett möte med Arsenal, som ju fått en strålande start på säsongen; återstår att se om Potter ställer upp med ett rent reservlag även i den matchen.
Vad ska nu Brighton hitta på för att göra lite fler mål på sina chanser? Jag är övertygad om att Potter jobbar på den saken, men här kommer ett par tips: (1) Ge Solly March specialträning på nickar och frilägen. (2) Spela Welbeck till varje pris — se vad som hände mot Fulham när han inte startade. (3) Inför varje match, hypnotisera Pascal Gross att Brighton spelar mot Manchester United.
Men starten med tio inspelade poäng på fem matcher och en fjärdeplats i tabellen är naturligtvis över förväntan — bara trettio poäng till, och vi har förmodligen räddat nytt kontrakt.
Med illa dold självgodhet kan jag hävda att mina gissningar i de tre presentationerna av truppen i början av augusti slog in nästan hundraprocentigt. Se här:
Vi förstärkte wingbackarna med ännu en ecuadorian, Pervis Estupinan. Han har redan gjort sin debut och visat lovande takter, även om han ännu inte helt vant sig vid PL.
Vad beträffar de spelare jag förmodade skulle lånas ut eller säljas så spelar Scherpen och Kozlowski den här säsongen i Nederländerna (närmare bestämt i Vitesse), Matt Clarke och Neal Maupay har sålts, och Florin Andone har lämnat klubben (och redan hittat en klubb i den spanska andraligan — han har uppenbarligen en effektiv agent). Van Hecke ryktades bli utlånad till Sunderland, men när deras manager, Alex Neil, försvann till Stoke gick den affären i putten. Sista transferdagen påstods det att Alzate skulle lånas ut till West Brom; det är väl inte helt utrett vad som hände, men någonting tycks ha gått snett i pappslöjden, så om det inte händer något konstigt är han en Brightonspelare även den här hösten.
Det är två små detaljer som gör att jag inte vill hävda att mina spådomar var perfekta — dels trodde jag att Julio Enciso skulle lånas ut den här säsongen, och dels var jag inte beredd på Billy Gilmours ankomst den sista transferdagen. Att Enciso inte blev utlånad hoppas jag beror på att han står närmare startelvan än vad jag trodde, och Gilmours ankomst är förmodligen en försäkring om Caicedo skulle bli »cucurellad» av någon CL-klubb i januari-fönstret. Tyvärr betyder väl det att Alzate får ännu svårare att slå sig in på mittfältet, men han har ju visat att han kan spela på kanten, så det är kanske där vi får se honom i höst.
Mindre roligt var det dock att se två mycket lovande ynglingar, Zak Sturge och Zak Emmerson, lämna klubben under sommaren. Båda var med i det lag som vann den nyinstiftade »Under-17s Premier League Cup» förra året, och bedömdes ha framtiden för sig; men nu är det alltså Chelsea respektive Blackpool som får sköta deras utbildning de närmaste åren.
Hur ser det ut till nästa år? De flesta i startelvan eller däromkring har längre kontrakt, med några få undantag. De viktigaste är väl Leandro Trossard och Alexis Mac Allister, vars kontrakt, enligt mitt excel-ark, går ut nästa år. Potter fick frågan om Brighton gjort något försök att skriva ett nytt kontrakt med Trossard, men påstod att det var mer än ett år kvar, vilket jag tolkar som att han har någon förlängningsklausul i kontraktet. Jag hoppas ändå att han och Mac Allister belönas med nya kontrakt så snart som möjligt, innan storlagen får upp vittringen på dem.
Även veteranerna Lallana, Veltman och Steele går in på sista året på sina kontrakt, liksom ungtupparna van Hecke och Khedra. Gamlingarna har visat sitt värde de senaste åren, och får förhoppningsvis nytt förtroende ytterligare något år, medan det är upp till ungdomarna att visa att de förtjänar ett längre kontrakt. Det pratades om att van Hecke skulle skriva ett nytt kontrakt innan Sunderlandlånet, men jag är osäker på hur läget är nu. Han har ju trots allt fått några minuter i PL, så Potter anser tydligen att han har en framtid i klubben.
Dessutom påstår excel-arket att vi har 16 spelare utlånade till lag i de fyra högsta engelska divisionerna och diverse utländska ligor. De är alla utlånade för säsongen, men jag antar vi kan plocka hem spelare i januarifönstret om det skulle behövas; Mac Allister och Caicedo hämtades i alla fall hem till Brighton i januari.
Rent allmänt tycker jag truppen ser bra ut. Det lilla orosmolnet jag kan se är forwardssidan. Welbeck brukar ju få småskador lite då och då; Undav är oprövad i PL-sammanhang (och det är ju lite oroande att Potter satsar på en »falsk nia» i stället för Undav när han ville vila Welbeck mot Fulham); och Ferguson har ju inte ens fyllt 18 än. Men att Maupay fick gå till Everton utan att ersättas tyder ju på att Potter tror att de tre kan sköta jobbet. I den match i PL2 mot Leicester som i skrivande stund just avslutats smällde Ferguson in ett hattrick redan i första halvlek, och det kunde blivit fler. Kanske dags för en start för Ferguson?
Till slut ett par synpunkter om årets Premier League. Visst känns det som årets upplaga är tuffare än tidigare år? City är sig lika medan Tottenham och Arsenal har verkat stabilare än på mången god dag. Liverpool och Chelsea har visserligen startat lite skakigt, men ingen tvivlar väl på att de kommer att slåss om de fyra CL-platserna; och till och med Manchester United tycks ha repat mod igen efter ett par inledande kallduschar. Lägg därtill ett hårdsatsande Newcastle, ett West Ham som håller på att ömsa skinn under Moyes, och ett par spännande lagbyggen med lite mindre budget (jag tänker på Brentford, Leeds och kanske möjligen eventuellt Brighton). Om man undantar Bournemouth, vars ägare uppenbarligen siktar på att kopiera Norwichs modus operandi, så är det svårt att nämna lag som kommer att åka ur. Leicester, Everton och Aston Villa är de lag som media påstår är i kris, men att lag av den kvaliteten, de resurserna och de spelartrupperna håller till på nedre halvan av tabellen är bara ytterligare en indikation på hur stark årets upplaga av PL är.
En följd av detta är att matcherna blir oerhört tajta och ofta avgörs mer eller mindre slumpartat. Båda Fulhams mål i den där matchen jag har glömt kan klassas som ren slump (ett misslyckat skott som blev en perfekt passning och en misslyckad brytning som helt ställer Sanchez). Återigen måste man nog undanta Bournemouth, som råkat ut för några brutala förluster; men de har trots allt, på något sätt, skrapat ihop sju poäng efter sex matcher, hur det nu har gått till.
Som de som känner mig kanske anat är ovanstående synpunkter bara ett omständligt sätt att säga att jag inte blir det minsta förvånad om Leicester vinner komfortabelt i morgon. Tyvärr har Chris Sutton, Mark Lawrensons efterträdare på BBC, tippat att Brighton vinner den här gången — det brukar inte sluta väl...
