Lagbanner
bosjo summerar: Februari
Danny Welbeck — en mästare i det gröna fältets schack.

bosjo summerar: Februari

Februari blev, som klyschan uttrycker det, lugnet före stormen, och nu väntar en spännande avslutning på säsongen. Ska laget åter lyckats kvalificera sig för spel i Europa, och hur långt kommer man att att hänga med i Europaspelet? Om ett par månader får vi svar.

Däremot blir det inget vidare spel i FA-cupen då vargarna blev för svåra på bortaplan. Hemmalaget kontrade in ett snabbt mål precis i inledningen av matchen, och Brighton misslyckades, trots många försök, att peta in en kvittering; närmast var kanske Moder, Welbeck och Jason Steele(!).

I ligan blev det blandade resultat — två stabila segrar mot lag som krigar i botten, en förlust mot Tottenham och en oavgjord match mot jojo-laget Everton, vars placering i tabellen mer beror på juristernas jobb än på vad man uträttar på planen. Skönast var naturligtvis 4-1 mot Crystal Palace, särskilt med tanke på att det var matchen efter debaclet i Luton, och försmädligast var det insläppta målet på övertid mot Tottenham. Jag har påpekat det förr — ska vi slåss om platser i Europa måste vi plocka poäng mot lag som Tottenham. Nu ska det sägas direkt att förlusten den här gången inte alls var av samma typ som den förra året, då inte mindre än sex av sex omtvistade domslut gick åt »fel» håll; den här gången skötte, såvitt jag förstått det, domarteamet sitt uppdrag utan anmärkningar. Även en pinne mot Everton på hemmplan kan tyckas i minsta laget, men med tanke på att Brighton låg under med 1-0, och hade en man mindre på plan, när övertiden började så känns 1-1 nästan som en seger. Och Brighton tycks ha väldigt svårt för att dyrka upp lag som spelar 9-0-1 och satsar på fasta situationer (Dyche, Hodgson med flera); lite ironiskt, eftersom vi spelade så långa stunder under Hughton. Vi kanske skulle kunna få några tips av honom?

Annars var väl månadens snackis överfallet på Mitoma i matchen mot Sheffield United. Det snackas så mycket skit om VAR, men här fick man ett exempel på hur systemet kan fungera; domaren var skymd av både angriparen själv och en annan spelare, och valde därför först att bara ge ett gult kort — efter att ha blivit rekommenderad att ta en titt på situationen från en annan vinkel behövde han inte många sekunder för att plocka fram det röda kortet. Som tur var hade Mitoma benet i luften; hade han stått på det benet när sparken träffade honom strax ovanför knät(!) kunde det gått riktigt illa. Vi har ju annars vant oss vid att ruff mot Mitoma inte räknas, och lite senare i matchen var det dags igen; en united-back satte båda(!) händerna i ryggen på Mitoma och knuffade omkull honom utan åtgärd.

På tal om Mitoma så meddelades det efter matchen mot Sheffield U att Mitoma hade skadat ryggen, och förmodligen inte skulle kunna spela mer den här säsongen. Det påpekades också att det inte var på grund av överfallet i matchen som skadan uppstod, men det är ju ett märkligt sammanträffande. Annars är skadeläget fortsatt besvärande — visserligen är Adingra, Enciso och Fati på väg tillbaka, men Hinshelwood, Milner och João Pedro gör för tillfället March och Mitoma sällskap i behandlingsrummet. De gamla rävarna Welbeck, Gross och Dunk får dra ett tungt lass — Welbecks väggpass fram till Pedros 4-1-mål mot Crystal Palace var en riktig läckerbit, och Gross' passning till Buonanotte i samma match gick inte av för hackor den heller; båda har en snabbhet i uppfattningen som mer än väl kompenserar en eventuell brist på snabbhet i fötterna. Dunk har fått igång målskyttet igen, och det var han som nickade in kvitteringen mot Everton efter att Gross fintat bort sin motståndare på kanten två gånger om. De blir oerhört viktiga de närmaste månaderna.

Närmast gäller det alltså åttondelsfinal i Europa League mot det italienska storlaget Roma, som visserligen inte leds av Mourinho längre, men som kommer att bli en formidabel motståndare. Jag håller dem för favoriter, trots att Brighton var det seedade laget — den rutin de besitter från liknande situationer kan inte överskattas; förra säsongen var de ju bara några straffar ifrån att vinna hela Europa League! Och samtidigt pågår kampen för att kvalificera sig för Europa även nästa år. Mycket hänger på att Manchester City och Arsenal gör bra ifrån sig i Champions League; om det blir aktuellt får jag väl återkomma med en undersökning av läget i en senare krönika.

Damlaget

Februari var inte den allra bästa av månader för damerna. Två förluster i ligan har gjort att man halkat ned på näst sista plats i tabellen, men med hyfsad marginal ner till Bristol C på sistaplatsen. Eftersom bara ett lag flyttas ned ser det ändå ganska hoppfullt ut, men nästa match är just mot Bristol, så jag misstänker att det kan vara lite spänt i den matchen — vinst, och läget känns under kontroll; förlust, och avslutningen på serien blir nervpirrande.

Mellan de två seriematcherna hann man även med två cup-matcher. Mot Aston Villa i liga-cupen blev det respass efter 1-1 och straffläggning, där Brighton-damerna lyckades med konststycket att inte slå in en enda straff på de fyra försök man fick. Några dagar senare hade man stora problem med Wolverhampton, som om jag förstått det rätt till vardags spelar i en serie två divisioner under WSL där Brighton huserar. I ledning med 1-0 tycktes Brighton ha kontroll på händelserna, men då domaren ansåg att Emma Kullberg, som just blivit inbytt, varit alltför brysk mot en wolves-spelare vid en frispark fick Wolverhampton chansen att kvittera på straff, och tog den. De som fruktade att Kullbergs insats skulle bli tungan på vågen fick emellertid rätt, på ett kanske något oväntat sätt — hon svarade nämligen för ett äkta hat-trick på åtta minuter i slutet av matchen! Särskilt det andra målet visade en måltjuvs snabba uppfattning då hon fick en bakåtpassning som hon elegant bara styrde in med vänster fot utom räckhåll för målvakten, i stället för att försöka skjuta. Jag antar att hon kommer att användas i anfallet resten av säsongen! Vill du beskåda Kullbergs insatser kan du se ett sammandrag av matchen här.

U21-laget

Även för U21-laget var februari en dyster månad. Som jag misstänkte i förra månadskrönikan gick man inte vidare i Premier League Cup, men man avslutade dock med en vinst, 4-1, mot bottenlaget i gruppen, Hull. Då Swansea lyckades plocka en poäng av Aston Villa hade U21:orna en liten chans att gå vidare, men då krävdes en seger med nio mål, och det stod klart ganska tidigt att det skulle bli en övermäktig uppgift.

Det blev också förlust i kvartsfinalen i den internationella cupen, mot West Ham. Matchen stod länge och vägde, men i slutminuterna av förlängningen fick West Ham in vinstmålet.

Så nu återstår bara lite serielunk i PL2, och förhoppningsvis ett slutspel även här. Månaden bjöd på en vinst och en förlust mot överkomligt motstånd, Stoke och Norwich, och de resultaten innebär att Brighton halkat ner till åttonde plats i PL2-tabellen. Med sex matcher kvar att spela ser det alltså ut att bli slutspel även här med hyfsade resultat.

Slutord

Med Mitoma och João Pedro i behandlingsrummet och Ferguson utan mål sedan november är det ganska tyst på skvallerpressfantasiövergångsfronten; om det ordet inte fanns tidigare, så gör det det nu. Skymningspressen koncentrerar sig i stället på att placera de Zerbi i Barcelona, Liverpool, Manchester United och nyligen också i Bayern München, sedan Tuchel annonserat att han kliver av den bayerska ångvälten (som dock hackat betänkligt i år) efter säsongen. Mycket märkligt — alla vet ju att han kommer att gå till Chelsea i sommar, då Boehly upptäcker att de inte köpt något från Brighton på flera månader.

På tal om vårt B-lag så har de just norpat ytterligare en av Brightons stab, Sam Jewell, den person som tog över Paul Winstanleys roll som chefsrekrytör, om det nu heter så; det var den elfte spelaren eller anställde från Brighton som de lagt beslag på de senaste 18 månaderna, eller så. Dessutom har de blivit ålagda att betala ersättning för ytterligare två unga spelare som lockats från Brighton till Chelsea, ersättningen kan bli så hög som 7,6 miljoner pund, men då krävs det en hel del, som att de blir bofasta i A-laget och spelar för England. Vi får snart se upp; det fattas bara att de börjar rita in lite vita ränder på tröjorna för att likheten ska bli total...

 

bosjo2024-02-29 23:45:00
Author

Fler artiklar om Brighton