bosjo summerar: Maj

Det blev Europa league, efter berg-och-dalbaneliknande insatser under månaden! Strålande prestationer (mot Manchester-lagen och Arsenal) blandades med smärre (Newcastle) och större (Everton) katastrofer, innan en arbetsseger mot Southampton säkrade europaspel. Matchen mot Aston Villa visade sig vara helt betydelselös för oss, och det var nog lika bra det.

Everton hemma och Arsenal borta — två matcher som övertydligt illustrerar vad man tydligen kan förvänta sig av ett lag lett av Roberto de Zerbi. Mot bottenlaget Everton släppte vi in fem(!) mål, trots ett kraftigt spelövertag, med bland annat 23 skott och 15 hörnor; mot topplaget Arsenal höll vi nollan i en ganska jämn match, där vi till slut lyckades peta in tre bollar. Det kan vara säkrast att hålla sig borta från Leeds- respektive Leicester-supportrar den närmaste tiden.

Annars minns jag väldigt lite av vad som hände i matcherna. Endera har demensen slagit ut just de hjärnceller som haft till uppgift att lagra uppgifter om fotbollsmatcher, eller så befann jag mig i någon slags nervositetsinducerad koma under matcherna. Jo, jag minns att Enciso avlossade ännu en kanon från sådär 25-30 meter mot City, och att Deniz Undav så småningom verkar ha fått ordning på målskyttet. Och i senaste matchen fick Yasin Ayari göra sin första match från start; det kanske inte blev någon stor succé, men han fick säkert värdefulla erfarenheter för framtiden.

Hur ska man sammanfatta den gångna säsongen? Det är svårt att påstå något annat än att den blev en stor framgång för klubben, trots lite hack här och var; Europa League, here we come! Den senaste tidens »hack» kan till viss del förklaras med ett hårt program och en relativt liten trupp med många skador, men, kom igen, det här är Premier League! Ett annat hack uppstod när Chelsea norpade Potter och en stor del av infrastrukturen bakom honom; det tog ett tag innan de Zerbi fick laget att spela enligt sina idéer, karakteriserat av intensiv press och att hålla bollen inom laget till (nästan) varje pris. Först i matchen mot just Chelsea verkade konceptet ha fungerat till nästan-perfektion, och därefter har spelet prisats av alla förståsigpåare, och i alla tonarter. Intressant nog innebar också chelseamatchen att en ganska lovande inledning för Potter hos Chelsea tog en drastig vändning till det sämre, och utan att överdriva alltför mycket kan man hävda att de aldrig lyckades hämta sig efter den smällkaramellen. Jag är ingen stor anhängare av begreppet »karma», men det hindrar ju inte att den vinsten smakade extra gott.

Och smaka på detta, brighton-fans: Under den gångna säsongen besegrade vi Liverpool, Arsenal, Chelsea och Manchester United två gånger vardera; visserligen var en av segrarna mot både Liverpool och Arsenal inte i PL utan de två cuperna, men det tar vi inget extra för. Och om man gör en miniturnering av resultaten mellan de sex första lagen kommer Brighton tvåa. I sanning en otrolig säsong!

I någon av mina första summeringar hävdade jag att årets upplaga av Premier League såg tuffare ut en vanligt. Några av de lag som jag tyckte såg lovande ut, Tottenham och Leeds, visade sig visserligen implodera när det kom till kritan, och Arsenal, som ett tag såg ut att ha förstaplatsen säkrad i mars, fick pyspunka i slutet av säsongen när City och Liverpool började rada upp segrar. Men sådana saker som att Chelsea hamnade på plats tolv, på behörigt avstånd från de platser som berättigade till spel i Europa; att Tottenham också missade topp-sju; och att tre lag med stabil PL-bakgrund (Leicester, Leeds och Southampton ligger för ögonblicket på 13:e, 14:e respektive 11:e plats i PL:s maratontabell. (Inom parentesparentes sagt ligger Brighton på plats 37 av 51 lag i den listan, med goda möjligheter att avancera ett par pinnhål nästa säsong.)) blev degraderade i år, gör att jag vidhåller att detta var en av de tuffaste upplagorna av tävlingen.

I samma summering frågade jag om det inte var dags att pröva Ferguson i förstalaget. I slutet av 2022 fick han äntligen chansen och tog den. När säsongen var slut hade han gjort inte mindre än sex mål. Om man därtill lägger Encisos och Buenonottes mål, fyra respektive ett, så ser man att Brightons tonåringar gjort elva mål under säsongen — övriga 19 lags tonåringar gjorde sammanlagt nio...

Medan vi ändå halkat in på ämnet målskyttar, så kan noteras att vår främste målskytt blev Alexis Mac Allister med tio mål (varav sex straffar), tätt följd av Pascal Gross med nio. Gross har därmed, om jag förstått det rätt, tagit sig upp jämsides med Neal Maupay som klubbens främste målskytt i PL, och det är väl bara en tidsfråga innan han tar ledningen i den ligan — om nu inte Ferguson lägger på ett kol. Annars är det frapperande hur väl utspritt målskyttet är — inte mindre än nio spelare har gjort fyra mål eller fler. Det är också remarkabelt att våra anfallare (Welbeck, Ferguson, Undav och Enciso) parkerar på platserna 6-9, medan de fem första platserna innehas av mittfältare och yttrar.

Till slut måste ju nämnas att det regnat utmärkelser över klubben den senaste tiden. Först och främst har Encisos mörsare mot Manchester City utnämnts till årets mål av BBC:s klassiska »Match of the Day», och Evan Ferguson blev utnämnd till årets bästa unga spelare av podcasten »BBC Radio 5 Live Football Daily». Men också klubbens infrastruktur har uppmärksammats, såväl samarbetet med lokalsamhället via »Albion in the community» som klubbens hållbarhetssträvanden. Och mycket välförtjänt har Paul Barber både fått en OBE nyligen och i dagarna blivit framröstad som årets CEO i Premier League. Det är inte bara på planen som klubben visat framfötterna.

Vad kommer att hända nästa säsong? Mja, innan vi kommer så långt är det en mängd frågor som söker svar; jag ska försöka lista de allra viktigaste här nedan. Rent allmänt kan man väl säga att truppen behöver breddas lite; Brighton spelar ju i fyra tävlingar nästa år, och mot slutet av den här säsongen kunde man skönja tydliga trötthetssymptom. Vad man kan räkna med är att hyenorna (lag som Chelsea, alltså) kommer att slita och dra i våra bästa spelare, men de Zerbi har redan gjort klart att de kommer att ersättas av kvalitetsspelare, och Tony Bloom är som bekant en ypperlig pokerspelare. Likaså kan man väl räkna med att klubbarnas analysverkstäder jobbar dag och natt med att försöka hitta motmedel mot de Zerbis spelsystem; det som hittills prövats, baserat på ett lågt liggande försvar och snabba kontringar, lyckades visserligen för Everton, men till exempel Manchester United gjorde under två matcher under våren inte något mål med den taktiken. Vi får väl se hur det går nästa säsong; Brighton lär ju finslipa sina metoder också.

Om vi börjar bakifrån, med målvakten, så finns där många frågetecken. Kommer Robert Sanchez att vara kvar i klubben, eller är han på väg bort (det har ryktats om Real Madrid, men det vill jag se först!)? Kommer Kjell Scherpen att spela något för Brighton överhuvudtaget? Är kanske Carl Rushworth redo att kliva in i förstalaget, eller blir det ytterligare ett lån, kanske till en Championship-klubb? Kommer verkligen Steele att kunna behålla målvaktströjan? Många frågor, och jag har inga svar. Jag skulle satsa på Sanchez; jag tycker han har en högre högsta nivå, medan Steele är stabilare men gör inte lika spektakulära räddningar.

I backlinjen är det största frågetecknet Colwill, som enligt pressen antytt att han gärna stannar kvar i Brighton. Chelsea har ju en bamsig trupp och eventuellt problem med FFP, så det finns ju en möjlighet att man passar på att bättra på transferbalansen något, men grundtipset är nog trots allt att han stannar i Chelsea. En annan fråga är huruvida van Hecke ingår i de Zerbis planer (och huruvida de Zerbi ingår i van Heckes planer — är han nöjd med att vara fjärde- eller femteval i de centrala delarna av backlinje?).

Det andra stora frågetecknet i backlinjen är högerbacken. Lamptey har ju varit skadad (igen!) stor del av säsongen, och när ersättaren Veltman också varit borta har man tvingats att ta till nödlösningar, som Gross eller Caicedo. Här kanske en förstärkning vore på sin plats.

På mittfältet har de Zerbi hintat om att det är stor risk att Mac Allister och Caicedo försvinner, men han har också utlovat »kvalitetsspelare» som ersättare. Slaskpressen har i månader velat placera James Milner i Brighton, gissningsvis efter rekommendation från Lallana, och dessutom ska en spelare från Dortmund, Mahmoud Dahoud, vara på väg till sydkusten. Vi har ju också diverse återkomster att utvärdera; Simon Adingra har gjort det bra i Union Saint-Gilloise och Stephen Alzate är en spelartyp som jag tycker borde passa att spela RdZ-boll, och dessutom har vi ju Jakub Moder, Adam Lallana och Jeremy Sarmiento på väg tillbaka från skador. Lägg därtill Gilmour, Ayari och Moran på det centrala mittfältet, samt Mitoma, March och Buonanotte som yttrar, så finns det en hel del att välja på.

En fråga som blir aktuell om Mac Allister försvinner — vem tar hand om eventuell straffar under nästa säsong? Efter en lite darrig start har ju Alexis varit en synnerligen pålitlig straffskytt, sex av sex möjliga ger, enligt det urgamla systemet, betyget »berömlig».

Framåt har de fyra musketörerna Welbeck, Ferguson, Undav och Enciso redan fått sällskap av en brasilianare, João Pedro, som närmast kommer från Watford. Riktigt hur de Zerbi tänker använda honom är jag inte säker på, men han lär få spela i anfallet någonstans.

Om jag skulle önska något inför den nya säsongen så skulle det vara lite mer stabilitet. Undvika de värsta svängningarna, där laget ena matchen spelar som CL-vinnare (eller åtminstone CL-utmanare), för att i nästa spela som ett mittenlag i korpens division fem. En bra början skulle vara att träna på att försvara sig mot kontringar — det verkar vara så de flesta baklängesmålen kommer till. Stunderna av CL-fotboll får faktiskt gärna vara kvar, dock.

Damlaget vann sin första match i maj, mot West Ham, och i och med att Reading i samma veva förlorade sin match så var kontraktet i praktiken klart. Det kan noteras att resultatet var 1-0; jag kan inte minnas när laget höll nollan senast i WSL — i det andra mötet mellan dessa lag i WSL vann ju Brighton också med uddamålet, men då blev resultatet 5-4.

Nu får vi hoppas att Melissa Phillips och hennes medhjälpare får en fin uppladdning inför den nya säsongen. Fem trotjänare lämnar klubben, bland andra målvakten Megan Walsh och lagkaptenen Victoria Williams, och de behöver naturligtvis ersättas. Förra sommaren var det lite klent med erfarna spelare — man satsade mer på unga, lovande spelare — och vi får hoppas att man lärt sig läxan från föregående säsong.

U21-laget lyckades inte försvara sin femteplats i PL2 sedan Fulham vänt på matchen efter att en Brighton-spelare blivit utvisad. Brightons två mål gjordes av Moran och Hinshelwood, som ju båda har tecknat nya kontrakt med klubben, och som under våren varit uttagna ett flertal gånger i a-lagstruppen; Hinshelwood fick dessutom göra debut i matchen mot Aston Villa.

En delegation från U21-laget deltog i en uppvisningsturnering i Hongkong i helgen; jag är inte insatt i de exakta reglerna, men matcherna var kortare än vanligt, och lagen bestod bara av sju spelare plus avbytare. Sju, av sexton, lag kom från de brittiska öarna, och Brighton vann sin grupp samt sin kvartsfinal, men förlorade sedan semifinalen mot ett hongkong-lag efter straffsparksläggning.

Så börjar det dra ihop sig till den spännande upplösningen av säsongens försäljning av spelare till fantasipriser. Slaskpressen tycks ha enat sig om att Mac Allister och Caicedo kommer att lämna Brighton, medan Mitoma och Ferguson av allt att döma blir kvar. Detsamma gäller de Zerbi, trots att sagda press envisas med att försöka para ihop honom med Tottenham; han själv har ju klart sagt att han kommer att vara kvar i Brighton åtminstone ett år till. Nu vet man ju att saker och ting ändrar sig fort i fotbollsvärlden, men den dagen den sorgen. Och firma Barber och Bloom har säkert en plan redo för den eventualiteten också.

Förutom den hektiska »knas-säsongen» (min egen översättning av »Silly season») kan vi under sommaren se fram emot en liten USA-turné som uppladdning inför säsongen. Man kommer att möta Chelsea, Brentford och Newcastle på amerikansk mark (närmare bestämt i Philadephia, Atlanta och New Jersey) i slutet av juli.

Några datum att lägga på minnet är 15 juni, då spelschemat för nästa säsong släpps; 12 augusti, då nästa PL-säsong startar; och 1 september, då lottningen för gruppspelet i Europa League görs.

Jag tar nu sommarledigt, och räknar med att återkomma med en summering av sommarens aktiviteter i början av augusti. Om jag tröttnar på att ligga i hängmattan kan det möjligen dyka upp några lösa funderingar under sommaren, men som alltid är osvuret bäst.