bosjo summerar: September

En månad som började väldigt lovande slutade med en rejäl frontalkrock med en 24-meters långtradare. Jag har sagt det många gånger nu, men jag hoppas vi kan dra lärdom av dessa alltför ofta inträffande totalkatastroferna. Det är en riskfylld väg vi kör på, och det går undan i svängarna.

September började ju så bra; vinster mot de tuffa lagen Newcastle och Manchester United, följdes av en programenlig ligavinst mot Bournemouth. Däremellan kom en inte fullt lika programenlig förlust i första matchen mot europeiskt motstånd; hemma förlorade vi mot AEK Aten med 2-3. Men mot slutet av månaden började varningsklockor ringa när vi förlorade mot vårt kära B-lag med 1-0 i ligacupen trots att vi ställde upp ett ganska starkt lag, för att sedan råka ut för vår största förlust i PL, 6-1 till Aston Villa.

Vad kan nu denna katastrof bero på, om vi räknar bort sådana självklarheter som »tillfälligheter» och »RdZ-boll innebär risktagande»? Jag kan se åtminstone tre möjligheter:

1. Vi är inte så bra som tabellen (innan gårdagens match) och vissa experter ville få oss att tro.

2. Skador på nyckelspelare, som gjort att de fått färre minuter på planen än planerat, och kanske hämmat deras spel; jag tänker framför allt på Lewis Dunk, Solly March och Pascal Gross, men även på Adam Lallana och Evan Ferguson.

3. Spelarna har ännu inte vant sig vid de Zerbis rotationsprinciper som gjort att laget fått ett nästan helt nytt utseende inför varje match.

Det skulle inte förvåna mig om det ligger någon liten delsanning i alla dessa orsaker. Roberto de Zerbi har definitivt fått något att fundera på. Som tur är har vi ganska lätt motstånd de närmaste fyra matcherna, så han har tid på sig att experimentera lite utan att riskera alltför mycket — Marseille borta, Liverpool hemma, Machester City borta och Ajax hemma. Ja, jag är ironisk. Och orolig. Men hellre ett sådant program, och de problemen, än att slåss mot Rotherham, Scunthorpe och Grimsby i gärdsgårdsserierna...

Oktober blir en värdemätare på var laget står, och om de Zerbi lyckas få hela sin trupp att spela enligt sitt system. Han lär få göra skäl för lönen.

Damlaget

Som jag påpekade i augusti-krönikan stängde inte damernas transferfönster då, utan var öppet till mitten av september. Och det hände en hel del under dessa sista dagar, bland annat anlände två (!) målvakter, Nicky Evrard (belgisk landslagsmålvakt, inlånad från Chelsea) och Sophie Baggaley, på själva transferfönsterstängningsdagen; om det inte var ett ord tidigare så blev det det nu. Det innebar att klubben för en kort period hade fyra målvakter i damlaget, och det var därför ingen överraskning att den rutinerade Lydia Williams flyttade hem till Australien redan efter ett halvt år i klubben. Ytterligare ett par spelare har försvunnit, Zoe Morse slutar enligt uppgift helt med fotboll medan Park-Ye-Eun flyttar till Skottland; några yngre spelare lånas ut, till exempel Chelsea Ferguson, som av okänd anledning var föremålet för den mest populära artikeln jag skrivit på den här plattformen, och ytterligare två spelare har tillkommit, Jorelyn Carabalí, en försvarare från Colombia, och Tatiana Pinto, en mittfältare från Portugal.

Det är naturligtvis svårt att sia om hur de stora förändringarna i truppen kommer att påverka spelet, men det känns som damlaget är starkare i alla lagdelar än förra året, då i synnerhet försvaret hade stora problem efter att Maya Le Tissier värvats till Manchester United inför förra säsongen. När ni läser detta har förmodligen redan årets första match mot Everton spelats, men jag är säkerligen för lat för att lägga till några ord om den. Och den matchen tillhör ju oktoberkrönikan, om rätt ska vara rätt.

U21-laget

Jag lovade återkomma med hur U21-lagets tävlingsschema ser ut, och det visade sig vara en komplicerad historia. Först ut är PL2, som förr om åren spelats som två vanliga serier, med upp- och nedflyttning efter säsongens slut. I år har dessa slagits ihop så att alla lag, för närvarande 26 stycken, spelar i en serie. Man spelar dock inte mot alla lag, utan man möter tio lag hemma och tio borta. Efter att alla 20 ronderna spelats fortsätter de sexton första lagen en utslagsturnering med enkelmatcher, där det lag som slutat högst får hemmamatch. Om du inte hänger med rekommenderar jag denna artikel som förklarar systemet.

Laget spelar också i »Premier League International Cup», där 12 engelska lag spelar mot 12 utrikiska lag. De delas upp i tre grupper med fyra engelska och fyra icke-engelska i varje grupp; alla lag spelar fyra matcher mot lagen i den andra kategorin. De åtta bästa lagen från gruppspelet fortsätter sedan med en utslagsturnering. Om du inte hängde med där heller, så finns en bättre förklaring här.

Men det är inte allt. U21-laget spelar också i en cuptävling som bara är öppen för seniorlag från de två lägsta divisionerna av de fyra proffsligorna i England, »Papa Johns Trophy», samt några U21-lag. Man spelar i fyrlagsgrupper, tre seniorlag och ett U21-lag; U21-laget spelar bara bortamatcher; och de två bästa lagen i varje grupp går vidare till en utslagsturnering där finalen spelas på Wembley. Vill du veta mer om turneringen så finns en bra artikel på Wikipedia.

Slutligen spelar laget också i »Premier League cup», där 32 U21-lag delas upp i åtta fyra-lagsgrupper, där alla möter alla hemma och borta och de två bästa i varje grupp går vidare till en utslagsturnering. Mer att läsa om detta här.

»Slutligen»? Nja, egentligen inte, men eftersom de spelare som spelar i den lokala Sussexligan brukar hämtas från U18-laget så hoppar jag över den tävlingen här.

Hur har det gått då? Jo, ganska bra får man väl säga. I PL2 ligger laget i skrivande stund, efter sex matcher, trea, men det finns några lag som har en match mindre spelad som kan klättra förbi i tabellen. I Papa Johns Trophy har man inlett med en seger och en oavgjord, och har därmed avancemanget till utslagsdelen av tävlingen i sina egna händer. De övriga tävlingarna har knappt startat än; en oavgjord match mot Aston Villa är det enda resultatet, så där är inte mycket att rapportera om än.

Slutord

Det känns som en evighet sedan, men efter matchen mot Newcastle var Evan Ferguson på allas läppar efter ett hat trick, så han får bli den här månadens storförsäljning. I veckan dök det upp en bubblare i form av Andrew Moran, Evans irländske kollega som det här året är utlånad till Blackburn; i ligacupmatchen mot Cardiff gjorde han två mål, två framspelningar och fixade en straff, och enligt uppgift lär han spelat bra också. En blackburnsupporter på BBC:s sajt påstod att Moran inom tre år kommer att vara värd 100 miljoner, något som brightonfans misstänkt i flera år, åtminstone sedan han nästan på egen hand vunnit FA-cupen för 17-åringar för några år sedan. Men han lär inte bli aktuell för storkovan i år — skulle jag tippa.