Charlton - Milton Keynes Dons
0 - 2

Charlton – Milton Keynes Dons 0-2

Charlton är inte längre obesegrade på hemmaplan. När allting för första gången på en månad började kännas bra så spelade The Addicks ett spratt och drog undan mattan för sig själv. Laget var tillbaka i den onda uddlösheten och skänkte – med hjälp av domaren – tre poäng till Milton Keynes, trots ett ganska påtagligt spelövertag.

Inför tisdagens hemmamatch mot Milton Keynes Dons fanns det inte särskilt mycket att ondgöra sig över i Charlton Athletic. Tre raka segrar, fem raka utan förlust och obesegrade på hemmaplan. Inte mycket att klaga på efter en svag septembermånad i ryggen. Dessutom var det ett underpresterande och för tillfället jumboplacerad motståndare som kom på besök. Mycket var upplagt för fortsatt harmoni alltså Ben Garner kunde i stora drag slänga ut samma gäng som vunnit i Shrewsbury ett par dagar tidigare men gjorde samtidigt några behövliga korrigeringar. Corey Blackett-Taylor hade inte återhämtat sig optimalt utan hölls utanför linjerna även denna omgång. Sedan valdes Steven Sessegnon att roteras ut ur elva och in med Sean Clare som vänsterback. Säkerligen baserat på Sessegnons färska comeback från skada. I övrigt var det identiskt sedan sist. 4-4-2 och ungtuppen Tyreece Campbell gjorde sin andra raka start ute till vänster. Inte mycket klaga på här inte.

Liam Manning behöll även sitt MK Dons till största delen intakt sedan deras förlust mot Wycombe. Om Charlton kom i bra slag till matchen så får MK Dons beskrivas som den raka motsatsen i och med fem raka förluster i ligan. Henry Lawrence inträdde var den enda förändringen i 3-4-3 startelvan, där de mest namnstarka spelarna får beskrivas som Will Grigg och Josh McEachran.

Första halvlek
Första halvlek är inte så mycket att skriva om i höjdpunktsväg. Båda lagen intog ganska naturliga ställningar. Charlton gick med självförtroende och tog hand om bollen. Det rullades från sida till sida och letades öppningar på sista tredjedelen. Egentligen inget som skiljer sig från övriga omgångar. Det fanns tillfällen då bollen hittade in i boxen men sällan klaffade det med rörelsen från den givna måltavlan – det vill säga Jayden Stockley. Det är svårt att veta vem man ska peka ut som ansvarig i det här. Leveransen eller rörelsen? Hittar de bara varandra så vi vet vi om att Stockley kommer göra mål på den här nivån, men för tillfället så gör han det inte. Matchbilden var i grunden bra under första 45 från Charltons håll. Vi har lärt oss att det kan dröja innan ett mål faller ut från det spelmässiga övertaget, även om det givetvis alltid finns en otålighet när det fortfarande står lika och mållöst.

Ett hittills misslyckat MK Dons gick in i matchen och gjorde vad som förväntas av ett lag med fem raka förluster och en tillvaro på jumboplatsen. Laget låg extremt lågt och parkerade egentligen bussen från minut ett. Man tillät Charlton att hålla i bollen och rulla den utanför deras lagdelar, men så fort den kom in centralt på den sista tredjedelen så small det direkt genom hårdfört och resolut försvarsspel. En frustrerande matchplan ur Charltonsynpunkt men definitivt full förståelig sett till förutsättningarna. Samtidigt ska det sägas att MK Dons sett till spelarmaterial inte borde vara där man är just nu och att Liam Manning verkligen har övergett det mesta han tror på och vill se av sitt fotbollslag för att börja samla poäng. Ingen skam i det.

Som det kan bli när två sådana motpoler av taktiker ställer sig mot varandra så skulle MK Dons vara laget som chansmässigt var närmst att gå in med en ledning i halvtid. Mittfältet och nedåt slet hårt i spelet utan boll och längst fram låg en trio på rulle för att snabbt ställa om. Precis innan halvtid tappade Charlton nonchalant bollen högt upp i planen och via en passning framåt i planen kunde MK Dons iscensätta en kontring genom att Nathan Holland trampade i väg allt vad han kunde. Clare kunde inte avstyra Holland och från kortlinjen slog han ut hela Charltons boxförsvar genom en passning snett inåt bakåt. Kultliraren Will Grigg mötte upp men förvaltade inte det fria läget bättre än att träffa överliggaren och ut. Där och då, en tuff chans att missa med tanke på deras matchbild och tabelläge. Efterspelet från returen ledde även till ett tungt distansskott från Bradley Johnson som Wollacott hanterade. 0-0 i halvtid.

Andra halvlek
Avslutningen på första halvlek gav onda aningar om vart kvällen kunde sluta och påvisade Charltons sårbarhet i hur MK Dons trots allt kunde anfall. Ben Garner gjorde en ändring under pausen och en denna gång hårt tagen Tyreece Campbell offrades för Jack Payne. Det mesta och det bästa från Charltons sida kom också i inledningen av det här. Kirk serverade ett briljant inspel mellan målvakt och försvar men varken Stockley eller Payne hann dit för en tap-in. Jesurun Rak-Sakyi hade sedan ett skott rakt på Jamie Cumming, sedan han – en av få gånger den är matchen – lyckades glida igenom det täta försvaret i MK Dons. För övrigt skulle det visa sig bli Charltons enda skott på mål den här matchen. Härifrån började sedan Charlton tappa det och bli stirriga i flera moment. Luckorna bakåt blev påtagligare vid bolltappen, frisparkar behövde arrangeras för att stoppa vissa situationer från utveckling och fler misstag i form av felpassningar uppenbarade sig. Inniss spelade fel i sidled till sin mittbackskollega och bjöd Holland på en omställning och ett läge. Egbo och Clare var alldeles för offensivt balanserade och bjöd på autobahn bakom sig.

En annan omställning, i 67 minuten, verkställde McEachran med en genomskärare och Louie Barry blev frispelad. Inniss hann ikapp innan straffområdet för att avstyra ett givet friläge men knuffade så pass hårt och tydligt i ryggen på Barry för att riskera ett andra gult kort – vilket han kunde då han tilldelats ett tidigare i halvleken. Ett andra regelrätt gult kort blev det men sedan utspelade sig en parodi. Domare Neil Hair signalerade även för straffspark och menade att förseelsen ägt rum innanför straffområdeslinjen. Att Inniss agerade klumpigt (fyra röda kort på 41 Charltonmatcher talar sitt tydliga språk) som många gånger förr argumenterar ingen emot, men hans handlande fanns det en anledning till och det gjordes även klart utanför straffområdet av en anledning. Domen var utdelad och som vanligt kunde inte någon linjeman komma till undsättning när det väl behövdes. Ett helt otroligt dombeslut. Avdankade Will Grigg förvaltade straffen och det var 0-1 (67).

Ben Garner genomförde sina byten och ändringar för att ruska om men med tio minuter kvar skulle MK Dons avsluta lidelsen genom en ny fast situation. MK Dons vann en tveksam frispark offensivt. En frispark som visserligen Bradley Johnson elegant förvaltade och smällde in i mål till 0-2 (78). Kanske borde Charlton kompenserats med en straff i 83:e när Rak-Sakyi träffade Zak Jules arm men det var helt enkelt inte Charltons kväll det här. Det mesta gick fel, vill jag påstå. Slut, en obesegrad hemmasvit bruten och vi alla berörda skämdes för vad vi sett å allas vägnar. Förlust 0-2.

Efter match
Med resultat i hand och insatsen möjlig att blicka tillbaka på så går det att dra några slutsatser. Vi har sett den här typen av matcher tidigare under säsongen, och det är en korrekt beskrivning att Charlton i tisdags hade ett kraftigt spelövertag – som många gånger förr. Men i tisdags blev det också återigen smärtsamt tydligt att ett kraftigt spelövertag inte behöver leda till en dominant matchbild. Charlton dominerade bollen, men inte matchen. Oavsett hur mycket bollinnehavsfanatiker det finns så kommer man inte från faktan att allt handlar om vad man gör med bollen. MK Dons använde sin taktik av en anledning och den fungerade den här gången. Man lämnade The Valley med 0-2 och tre poäng. Sen kanske Charltons tillvägagångssätt i siffror kan peka på någon form av progression, men det spelar inte någon roll om det inte ska leda till mer än sammanlagt fem inspelade poäng mot lag som Accrington, Cambridge, Fleetwood, Forest Green, Lincoln och MK Dons. Det känns som att jag redan flera gånger återupprepat mig angående det här resonemanget den här säsongen, men är ju för att Charlton hela tiden upprepar sina misstag på fotbollsplanen. Och sen, ja, ett skott på mål på hemmaplan mot jumbon och uppenbart taktiskt utmanövrerade…herre min gud, tack och hej.

Omgångens poäng
3p – Jesurun Rak-Sakyi: Typ den enda med någon fart under fötterna. Hölls länge isolerad och blev hårt markerad, men ändå den som någon gång tog sig igenom motståndarnas bro.

2p – Joe Wollacott: Sattes i dåliga lägen och hade inget att göra på målen. Kan hyllas med lite poäng på grund av de hållna nollorna den senaste tiden.

1p – Eoghan O’Connell: Den enda i backlinjen som kan se sig i spegeln efter matchen. Sattes också i väldigt svåra lägen på grund av andras beslutfattande.

Charlton: Wollacott; Egbo, Inniss, O’Connell, Clare; Rak-Sakyi, Dobson (McGrandles 87), Fraser (Morgan 80), Campbell (Payne 46); Stockley (c) (Aneke 73), Kirk (Sessegnon 73)
Ej använda avbytare: MacGillvray, Thomas

MK Dons: Cumming, O’Hora, Lewington (c), Jules; Lawrence (Smith 85), McEachran (Burns 86), Johnson, Harvie; Holland, Grigg (Eisa 79), Barry (Devoy 75)
Ej använda avbytare: Ravizzolli, Tucker, Dennis

Mål: Grigg (straff) 67, Johnson 78
Domare: Neil Hair
Publik: 12,328 (400 från MK Dons)

COYA!