Chelsea-West Ham 5–0: Pinsamt.. Som oftast
West Ham hade inte mer än stoltheten att spela för i söndagsmötet med Chelsea. Men inte ens den kunde de behålla. 5-0 till stadsrivalen och spelet var uruselt, vilket nästan börjar bli en vana.
Inför matchen skrev jag att det, för mig, hade räckt med chansen att ta Europaspel från en stadsrival och direkt tabellkonkurrent som tändvätska för att ge det en ärlig chans.
Men tydligen inte för spelarna.
Det blev smått pinsamt redan efter en halvlek, där Chelsea fullständigt körde över West Ham.
1–0 något turligt av Palmer, blev 2–0 av Conor Gallagher och när Noni Madueke gjorde 3–0 var matchen stängd. Och då hade det spelats 36 minuter.
Därefter var det fortsatt bombardemang mot Areola, och Chelsea var i princip närmare både 4 och 5–0 än West Ham var 3–1. Det ska kanske nämnas för sakens skull att Bowen hade två i ribban, men det spelar ju mindre roll när det läcker som ett såll bakåt.
I den andra halvleken slog hemmalaget av en aning på temp… Nej, två minuter in var två hemmaspelare fria och kunde göra Chelseas fjärde.
Det blev också ett femte när Jackson fick en lucka mellan mittbackarna på cirka 20 meter, och sprang igenom.
Där stannade det dock, och för femte gången säsongen släppte vi in fem eller fler mål.
Därmed släppte vi också in vårt 70:e mål för säsongen. Bara tre lag har släppt in fler mål den här säsongen. Och samtliga av de tre är på väg ur Premier League.
Någon får gärna berätta för mig hur det går ihop med en spelstil som är uppbyggd på ett lågt stående och kompakt försvar, för att sedan kontra sönder motståndarna och till stor del förlita sig på individuell kvalitet.
Nej, det blir tydligare och tydligare för varje match att förändring behöver ske, och det känns därför ganska skönt att veta att den just är det också.
Härnäst väntar (sannolikt) säsongens sista chans att ta en trepoängare, när Luton kommer på besök till London Stadium för sista hemmamatchen. I sista omgången har vi nämligen Manchester City på bortaplan.
Förhoppningsvis finns det lite mer ryggrad i spelarna då, och förhoppningsvis kan vi åtminstone klara av att sluta på övre halvan. Matcherna må inte ha betytt jättemycket rent sportsligt under den senaste veckan eller två. Men det är inte speciellt kul att sitta och behöva skämmas helg efter helg.
