Inför Premier League 2022/2023: Kai Havertz
Två år har gått sedan Chelsea pungade ut en klubbrekordssumma för Kai Havertz. Hittills kan ingen påstå att klubben har fått värde för pengarna. Blir det här säsongen då tysken blommar ut?
Kai Havertz värvades från Bayer Leverkusen 2020 för 72 miljoner som med bonusar kunde stiga till 89 miljoner pund, efter intresse från halva fotbollseuropa. Chelsea hade gott om kapital i en COVID-marknad att tacka för att dragkampen inte blev hårdare, för Havertz var namnet på allas läppar denna sommar. Han gick med epitetet Die Alleskönner i hemlandet - den allsidiga. Med tanke på att han under sin tid i Leverkusen spelat offensiv mittfältare, högerytter och under den sista säsongen i Tyskland striker, var smeknamnet berättigat.
Leverkusens assisterande tränare Marcel Daum beskrev månaderna innan flytten den då 20-årige Havertz som någon med “Zidanes elegans”, som är en “fantastisk spelare, han gör mål, är grym i luften och är ganska snabb.” och “som har talangen att bli Tysklands bästa spelare någonsin”
Havertz sågs som Die Mannschafts nästa Thomas Müller, med liknande färdigheter i rollen som raumdeuter - på svenska svårbegripligt översatt till rumstolk, medan space interpreter på engelska blir mer förståeligt. Havertz hade, likt Müller som själv myntade begreppet när han beskrev sin roll, förmågan att identifiera luckor i motståndarnas försvar och exploatera dem med sitt intelligenta rörelsemönster. Det är få spelare som har varit lika framgångsrika på att ta sig in i boxen från mittfält och näta som Frank Lampard, så det är ingen slump att tyskens färdigheter tilltalade tränaren.
Lampard spelade framförallt Havertz som en åtta till höger i ett 433, kanske med tanken att få ut just de sena löpningarna in i boxen av honom. Ett hattrick mot Barnsley i ligacupen tidigt inpå säsongen gav falska förhoppningar om att Havertz skulle ta England med storm. 4-0-segern mot Sevilla i april var nog Kais bästa insats under Lampard, där han visade sin elegans och klipp i steget när han drev upp anfallen från en mittfältsposition. Men tysken hade svårt att få något momentum från de bra prestationerna. Kombinationen av att Havertz skulle anpassa sig till ett nytt land, språk och fotbollskultur, spelandes i en ovan position vid 21 års ålder och med kvarvarande symptom av svår COVID, visade sig för mycket för honom. Kai hade svårt att anpassa sig till Premier Leaguespelets tempo och tuffhet, där han inte räckte till fysiskt, vilket blev en av anledningarna till att Frank blev av med jobbet. På så sätt är det intressant att Havertz bästa prestationer denna höst var utanför PL, mot Barnsley och Sevilla. Han fick också chansen som högerytter, bland annat i förlusten mot Everton, men fick då bollen ute på kanten där han blev isolerad och blev tvungen att själv slå sin gubbe en mot en. Havertz har aldrig varit en dribbler, utan snarare någon som utmärker sig med sitt kombinationsspel och smarta löpningar.
Tuchel kom in och Havertz blev spjutspets med två tior tätt bakom, framförall Timo Werner och Mason Mount, som ofta tog djupledslöpningar bakom Havertz som kom ner i banan för att bygga upp spel. Tränaren skulle i mars förklara tyskens bästa position som “mellan en nia och en tia”. Positionsbytet visade sig bära frukt, då Havertz nu hade två offensiva spelare nära sig som han kunde samarbeta med. Prestationerna förbättrades successivt under våren, men han fick till en början dela minuter med Olivier Giroud. Vi vet alla hur Havertz krönte säsongen i Porto men förutom det ikoniska målet som gjorde honom odödlig i kungsblå folklore så var det en grym prestation mot ett av världens bästa lag i modern historia. Än mer dominant var King Kai, som han kallas av lagkamraterna, på Bernábeu, där han gjorde slarvsylta av Sergio Ramos när Chelsea körde över Real - lura er inte av det till synes jämna slutresultatet. Oaktat för att korn av Havertz talang hade visats i matcher när det verkligen gällde så var helhetsintrycket mer mellanmjölk. En direkt svag höst följdes av fyra baljor på drygt 1100 minuter som striker i Tuchels bygge. Frågan är om inte gemene man drog för stora växlar på i huvudsak två matcher, lätt hänt när någon precis har vunnit din klubb sin andra Champions Leaguetitel.
En ny säsong var kommen och förväntningarna hade höjts ett hack både individuellt och kollektivt. Havertz hade ett starkt EM-mästerskap bakom sig - där prestationerna mot Portugal och England stack ut och som följd stärkte narrativet om Havertz som de stora matchernas man. Chelsea såg ändå ett behov av att förstärka på forwardpositionen. Romelu Lukaku kom in sent på transferfönstret och gjorde Chelsea till seriösa titelutmanare i mångas ögon. För Havertz innebar det ännu ett positionsbyte på kort tid, då Havertz fick gå ner på en av “inside forward-positionerna” bakom Romelu. På förhand verkade duon vara som klippta och skurna för varandra,. Med tanke på att Lukaku var som bäst i Inter med utgångspunkt från högerzoner för att sedan ta sig in i traditionella strikerpositioner, medan Havertz hade spelat en dynamisk och rörlig offensiv position för Chelsea med en stor arbetsradie.
Havertz hade en rejält svag säsongsinledning och hade svårt att påverka matcherna eller bygga något samarbete med Lukaku. Eftersom Mount allt som oftast huserade på högerkanten innebar det att vänsterfotade Havertz spelade till vänster, en position som inte passade honom ett dugg. Om man jämför med Mount, som ofta spelar till höger i Chelseas 3421, så är Mason bättre på att underlappa sin wingback och skicka in inlägg från kortsidan, medan Havertz också är betydligt mer enfotad. Tuchel frågades under hösten om Havertz utveckling sedan flytten, och yrkade då på tålamod. “Gräs växer inte snabbare om man drar i det.” Lukaku klev av skadad mot Malmö FF, och Havertz fick återigen chansen som nia. Det var tydligt att hans bidrag utan bollen var större än Lukakus, särskilt efter den senares intervju i december, och hans högre tekniska nivå och bättre rörelsemönster innebar att Chelsea var mer dynamiska offensivt med Havertz där fram.
Totalt blev det tretton mål och tre assist för tysken på 3200 minuter i alla turneringar, inga imponerande siffror, men det målade upp en tydlig bild över förändringen i Havertz spelstil sedan han flög över till de brittiska öarna. Nu är han inte alls lika mycket av en kreatör och mer av en målgörare, vilket statistiken stöttar. Expected Goals (XG) är ett mått på kvaliteten av de chanser en spelare avslutar från, medan Expected Assists (XA) mäter kvaliteten på chanserna en spelare passar fram till, där mottagaren får till ett avslut. För att kunna jämföra statistiken över olika tidsperioder är det enklast att kolla på XG och XA per 90 minuter. Havertz XA/90 har halverats från 0.2 till 0.1, medan hans XG/90 har gått upp från 0.27 till 0.42.
Försäsongen och säsongspremiären mot Everton var direkt svag för Kais del. Tuchel och Boehly har sonderat forwardterrängen sommaren igenom, där Pierre-Emerick Aubameyang är det senaste namnet på listan, medan Broja alltid är spelsugen. Kanske kände Havertz av konkurrensen i söndags mot Tottenham, men isåfall tog han den på rätt sätt. Kai pressade obevekligt och hade flera fina kombinationer med Sterling. Om Havertz ska lyckas i Chelsea får han fortsätta på det sättet. 23-åringen har getts mer tålamod av fans och klubbledning än vad som normalt sett hade förväntas sett till sina prestationer, på grund av hans unga ålder, att andra offensiva spelare också har underpresterat, att han nätat i viktiga matcher och den stora investeringen Chelsea har gjort. Om Havertz sommaren 2023, då 24 bast med två år kvar på kontraktet, har ännu en säsong utan tydliga framsteg bakom sig, finns det en risk att tålamodet tryter. Tuchel har vattnat så gott han kan, nu är det dags för gräset att börja växa!