Kultspelaren: Mike Doyle
Vad utmärker en kultspelare? Vad är som gör att en spelare blir en kultspelare?
Det finns spelare utmärker sig på olika sätt som gör de till kultspelare. Det kan vara att de är riktigt "galna" med ständiga upptåg på och vid sidan av planen som exempelvis Paul Gascoigne eller varför inte Mario Balotelli. Dessa blir kultspelare för att de bryter normer och regler på och utanför planen.
Det kan även vara spelare som gör oväntade saker på en fotbollsplan som Rene Hiquita som uppfann en helt vansinnig räddning kallad "skorpionen". Spelaren behöver inte vara skicklig för att bli kult utan det kan helt enkelt vara att spelare uppskattas av andra skäl. Utseendet eller spelstilen kan spela en stor roll för att bli kultspelare. Carlos Valderama i Columbia med sitt väldiga hårsvall är en annan spelare som blir kult på grund av sitt utseende.
Ett annat exempel är Tottenhams inhoppare på 70-talet Ralph "Raffie" Coates som publiken skanderade efter från den första matchminuten. Inte för att Raffie var så bra utan snarare att var var han väldigt tunnhårig trots att han var i 30-års åldern. Detta kompenserade den gode Ralph med att låta håret i nacken växa sig extremt långt, därefter kammande han allt framåt. Det var en dråplig och älskvärd syn när han sprang efter bollen med "flinten" och 1/2 meter hår som följde honom som en svans.
Men oftast är det tiden som gör en kultspelare. En spelare som spelar länge för sin klubb och som alltid ger allt på planen i match efter match. Pablo Zabaleta är redan idag att en kultspelare trots att han fortfarande är aktiv. Jag tänkte ge mig på ett försök att skriva om några kultspelare och väljer att starta med den legendariske Mike Doyle.
Mike Doyle kom till Manchester City 1962 som en 16-årig lovande talang från Stockport. Redan som 17-åring gjorde Mike debut i Citys A-lag som spelade i division 2. Joe Mercer som tog över Man City säsongen 1965/66 såg snabbt talangen hos den unge Doyle även om han i mångas tycke var för kaxig. Vid ett tillfälle fick Trautman släppa åtta bollar mot Wolves och den unge Doyle var snabbt framme och frågade om han hade ont i ryggen efter matchen. Trautman var inte imponerad utan talade snabbt om vad som skulle hända om den unge backen inte visade prov på större respekt.
Joe Mercer gav Mike Doyle 20 matcher säsongen 1965/66 men det är först under guldsäsongen 67/68 som han blir helt ordinarie och erhåller tröja nummer 4. Skall man beskriva Mike Doyle som spelare så var han i spelstil lik Bobby Moore eller Frank Beckenbauer. Han var speluppläggaren som skötte uppspelen och den som dirigerade laget från sin position längst bak i laget. Ofta följde han med i anfallen likt Beckenbauer och gjorde 5-6 mål per säsong när han bröt fram i fart mitt i planen.
Doyle är City trogen under 16 säsonger och delaktig under hela framgångseran på 60 och 70-talet. Han är med och tar samtliga titlar för klubben och i den sista får han äran att vara kapten när han lyfter bucklan efter ligacupvinsten 1976. Totalt blev det 570 matcher i Manchester City för Mike Doyle och 41 mål från sin position som mittback.
Mike Doyle var aktuell för VM truppen 1970 men tyvärr var han tvingad att avstå när hans fru blev sjuk. Till slut som 30-åring fick han göra debut i A-landslaget för England. Totalt blev det 5-A landskamper för Doyle som var en av ligans bästa mittbackar, men konkurrensen i landslaget från Bobby Moore var hård.
Mike Doyle var mannen som personifierade City tillsammans med Colin Bell, Alan Oakes och Joe Corrigan under den förra storhetstiden. Doyle sa att det finns bara två lag i Manchester, Citys A och B-lag. När United åkte ur ligan 1974 tyckte Mike att det var tragiskt för det var två enkla segrar!
Styrkeförhållandena mellan klubbarna under den här perioden var tydlig mellan 1968 och 1975 förlorade City endast 1 av 16 derbyn mot United. 1978 varvade Doyle ned i Stoke i division två men klubben blev under hans första säsong uppflyttade till den högsta ligan 1979. Mike Doyle spelade i högsta serien fram till 1982. Sedan blev det spel i Bolton och Rochdale innan fotbollskarriären var över.
Efter fotbollskarriären blev det precis som för många andra fotbollsspelare tomt för Mike. Han fortsatte att regelbundet gå på City hemmamatcher och 2004 skrev han tillsammans med David Clayton, "True Blue" The Mike Doyle Story, en självbiografi.
Dessvärre missbrukade Doyle alkohol efter karriären och 2007 sökte han hjälp för sitt missbruk något som fick honom att sluta dricka under en kort tid. Tyvärr återföll han till sitt missbruk och 2010 började hälsan ge vika. Efter en tids sjukhusvistelse dog Mike Doyle av leversvikt den 27 juni 2011 endast 64 år gammal.
