City "legender": Paul Dickov
Paul Dickov var knappast spelaren som hade ett skott som Sergio Aguero, dribblade som David Silva eller kunde hitta öppningar som Yaya Touré. Men väl på planen gav han alltid 110% och så råkade han visst göra bland Citys viktigaste mål någonsin. Många som följt City i en herrans massa år ställer än idag frågan ifall City hade varit den klubben som den är idag utan Dickovs historiska mål.
Dickov föddes 1972 i Skottland och år 1989, alltså 17 år gammal tog hans elitfotbollskarriär fart i Arsenals ungdomslag. Redan säsongen efter fick han kontrakt med A-laget, däremot hade han inte riktigt det som krävdes och lyckades aldrig ta plats i Arsenal som under hans första säsong vann ligan. Han tillhörde Arsenal ända fram till 1996 och under tiden avhandlade han två låneperioder i Luton och Brighton and Hove Albion.
I jakten på mer speltid gick flyttlasset till Manchester City år 1996 där det stormade ordentligt. City hade säsongen innan åkt ur Premier League men satsade på att komma tillbaka till Englands finrum omgående. Dock grusades den förhoppningen ordentligt då klubben endast kom på 14:e plats av 24:a lag. Det hela hade dock en förklaring då klubben avverkade hela f-e-m managers, Alan Ball var den som från början ledde klubben och mannen som värvade Dickov till City. Den enda ljuspunkten för Dickov under hans första år i den nya klubben vara att han åtminstone fick delta i 29 matcher.
Säsongen 1997/98 var tänkt att bli revanschens år i Manchester. Det blev dock tvärt om, ett City som tog nya tag med Frank Clark vid rodret fick uppleva en sällan skådad mardröm och ytterligare ett år med tränarbyten, även om det denna gång var en lightversion jämfört med säsongen innan då "endast" ett tränarbyte gjordes på hela säsongen då Joe Royle ersatte Clark. Det hjälpte dock föga då City åkte ur andradivisionen och fick nu rikta in sig på spel i tredjedivisionen och uppgivenheten och sorgen var total på Maine Road. Dickov själv hade i alla fall en liten, liten ljuspunkt mitt i all bedrövelse då han under sin andra säsong i klubben blev vinnare av den interna skytteligan med 10 mål gjorda.
Men så kom äntligen lite framgång efter två års bedrövelser! 1998/99 blev säsongen då Dickov skrev in sig i historieböckerna hos City. Lite kontinuitet på tränarbänken gjorde gott för hela klubben då Joe Royle satt vid spakarna under hela säsongen och i ligan kom City på 3:e plats och klubbens öde skulle avgöras genom Play off-spel. City vann semifinalen mot Wigan med totalt 2-1 där Dickov gjorde det så viktiga kvitteringsmålet i första matchen efter att Wigan tagit ledningen.
Nu riktade City in sig på final mot Gillingham som i ligan hade slutat en placering under City med två poäng mindre, så förhandssnacket förutspådde en jämn match utan ngåon klar favorit. Matchen kom att bli bland dom mest dramatiska som någonsin spelats, dessutom med en fantastisk publiksiffra då hela 77 000 personer kom till Wembley för att se denna match som handlade om en uppflyttning till landets andradivision. Matchen blev precis så jämn som den förutspåtts då det efter 80 spelade minuter stod 0-0. Sedan såg Citys bedrövelser från dom två tidigare säsongerna ut att fortsätta då Gillingham under dom kommande 7 minuterna gjorde både 1-0 och 2-0 och Citys drömmar var krossade... Trodde man. Kevin Horlock gav City hopp i den 90 minuten och i den 5:e övertidsminuten klev han fram - Paul Dickov och hindrade City från den värsta av dom värsta förlusterna. Nu väntade en mållös förlängning och sedan straffar. Dickov missade dock sin straff men efter en heroisk insats från målvakten Nicky Weaver kunde City nu se sig som uppflyttade till andradivisionen och efter tre bedrövliga år sken nu solen över både Manchester City och Paul Dickov.
Och bättre skulle det bli. City blev uppflyttade direkt och Joe Royle gav verkligen City-fansen både lycka och glädje. City var nu återigen i Premier League!
Under dessa två framgångrika säsonger i klubbens historia var Dickov ständigt återkommande i startelvan då han gjorde hela 69 matcher.
Dock blev återkomsten bara ettårig och City fick nu statusen som ett riktigt "jojo-lag". Dickov fick nu något mindre speltid och säsongen efter, då Kevin Keegan tog över, vann City ligan och blev återigen uppflyttade till Premier League. Dickov var nu endast fjärdeval bakom namn som Paulo Wanchope, Shaun Goater och Darren Huckerby.
Det var dags att röra på sig och Dickov spelade mellan 2001-2006 i Leicester och Blackburn innan han återigen skrev på för City inför säsongen 2006/07 då Stuart Pearce var vid rodret. Den här gången blev det ingen större succé men i alla fall 16 matcher, dock inga mål då City slutade på en 14:e plats och Pearce fick ej förnyat förtroende, utan en viss svensk vid namn Sven Göran Eriksson tog över. Det blev inga matcher under Svennis för Dickov utan han fick söka sig bort till andra klubbar.
Dickov gjorde under sin spelarkarriär 10 landskamper för Skottland. Efter spelarkarriären har Dickov tränat Oldham under förra säsongen men har inför kommande säsong tagit över Doncaster Rovers.
Det är något med Dickov som jag personligen verkligen gillar. Så många tuffa år, fyllda av motgångar och tårar och hårda ord från kritiker men ändå ger han sig aldrig. Han kanske aldrig blev någon Maradona eller Messi men ändå låter han kärleken till fotbollen leva vidare och kämpar på. Det är sådana spelare som jag verkligen unnar tillfället som övertidsmålet mot Gillingham den historiska vårdagen 1999.
Det är råder delade meningar ifall Dickov verkligen är en legend för City, för det är ett faktum att utan målet mot Gillingham hade han förmodligen inte varit med i något legendsnack över huvud taget. 37 mål på 185 matcher är väl inte legendstatus det heller. Men att ha slitit och bitit ihop i 7 år då klubben allt som oftast var i motgång, det är något som åtminstone är värt ett avgörande mål på Wembley...
... Och en hyllningsartikel på Svenska Fans.
