Crystal Palace - Manchester U
0 - 2

Crystal Palace 0 - 2 Manchester United

Efter att Leicester gjort sitt tidigare under dagen i den svåra matchen mot Sheffield United var det bara vinst som gällde för United i sin, betydligt enklare, match mot Crystal Palace. Till skillnad från mot Southampton gjorde Man just sitt, om än inte mycket mer därtill, och den nerviga kampen om Champions League-platserna är fortsatt nagelbitande.

Crystal Palace: Guaita; Ward, Dann, Sakho, van Aanholt (Mitchell 83’); McArthur (Schlupp 72’), Milivojevic, McCarthy (Riedewald 83'); Townsend, Ayew, Zaha

Manchester United: De Gea; Wan-Bissaka, Lindelöf, Maguire, Fosu-Mensah; McTominay (Matic 63’), Pogba; Greenwood (Lingard 63’), Fernandes, Rashford; Martial

Summering
Sin vana trogen inleder gästande United matchen svagt, eller, rättare sagt kanske, inleder hemmalaget riktigt bra. Palacepressen är hög och inom två minuter har Wilfried Zaha fått iväg ett bra avslut. Mer farligt än så blir det dock inte riktigt och tids nog äter United in sig i matchen och håller i spelet mer och mer. Så fort Londonlaget vinner bollen sticker de upp och försöker skapa något snabbt, men det blir aldrig synnerligen farligt.

Efter det numera rutinmässiga avkylningsbrottet (direktöversättning av cooling break utan onödigt andra förled (må de snabbt försvinna)) skapar Palace ännu ett bra anfall, men därefter fortsätter United att ta över utan att för den delens skall skapa några superchanser; det närmaste man kommit innan 40:e minuten är via hörnor där Bruno Fernandes prickat Harry Maguire tre gånger utan att kaptenen träffat mål med någon nick. Efter 40 minuter händer det dock än mer farligt. Först mynnar ett bra Unitedanfall ut i ett ivägstressat Bruno-avslut vilket följs upp av att den samme försöker rätta sitt misstag med ett distansskott, även det misslyckat. Sedan kommer Zaha upp farligt och rivs, till synes ganska väl, ner av Victor Nilsson Lindelöf i straffområdet utan aktion från domaren, och någon aktion borde det förmodligen inte heller varit. Kort därefter har United ett bra anfall när Fernandes och Anthony Martial samspelar fram Marcus Rashford som efter lite flipper vänder bort sin försvarare och enkelt prickar in ett välbehövligt 0-1. Palace visar dock god vigör direkt efteråt och försöker få till en kvittering innan halvtid, men hinner lyckligtvis blott få till en farlig frispark som besvaras av en väldigt fin de Gea-räddning.

Stärkta av målet kan tyckas att United borde vara, men även om chanserna fördelar sig något jämnare mellan lagen än i första är det Palace som börjar även den andra halvleken bättre. Fernandes visar framfötterna mer efter att ha varit rätt osynlig i första, men framfötterna visas framförallt av Zaha och Ayew som samspelar väl flera gånger, tillräckligt mycket så för att ha en boll i nät efter 55 minuter. Ingen mänsklig varelse hade med säkerhet kunnat bedöma huruvida Ayew där och då befann sig i offside-position eller inte, men ”lyckligtvis” finns VAR som med säkerhet kunde säga att Ayew var en tå framför Aaron Wan-Bissaka. United börjar då förstå att en ettmålsledning är en skör sådan (kanske borde Man ha förstått det redan i måndags…) och växer återigen in i matchen mer och mer. I minut 63 gör matchens första byten när Solskjaer byter ut McTominay och en för dagen jämförelsevis osynlig Greenwood mot Nemanja Matic respektive Jesse Lingard(!). Ganska snart därefter är det återigen dags för avkylningsbrott.

Chanserna fortsätter sedan att gå åt båda hållen en stund men utan några direkta farligheter. I minut 77’ avbryter Harry Maguire vackert vad som skulle kunna bli just en direkt farlighet och United kan påbörja ett anfall ganska djupt in på egen planhalva. Marcus Rashford slår sig förbi några försvarare, avancerar i banan, samspelar med Fernandes och hittar med en superb skarvning fram till Martial i straffområdet som inte vill vara sämre än Rashford i första halvlek och kyligt sätter 0-2. I samma sekvens får dessutom Patrick van Aanholt Martial över sig och skadar sig olyckligt. Detta föranleder ett längre uppehåll innan matchen drar igång igen och när den gör den är det såklart game over för Palace. Båda lagen behandlar dock återstoden av tiden med respekt, och glädjande är framförallt att United visar en fortsatt vilja att göra mål då både Fernandes, Martial och Rashford är hungriga och kommer till chanser. Fler mål blir det dock inte.

Tankar
Visst kan tyckas att United skall göra en bättre match, men de vinner likväl ganska tryggt mot ett för dagen inte alls uselt Crystal Palace. Nyckeln med detta tighta spelschema känns just som att göra precis tillräckligt i precis såna här matcher, och där tycker jag att united, frånsett senast, hittat en fin balans. Palace går in med den tydliga taktiken att försöka vinna boll högt och snabbt skapa chanser utan att hålla i boll för mycket, men det är aldrig ett stressat United som visar upp sig. Man vet att chanserna kommer och när de riktigt heta väl gör det, då blir det också mål.

På spelarplanet tycker jag inte att någon står för en direkt dålig insats, men det märktes (dessvärre) tydligt att det fanns en annan trygghet i United när Matic ersatte McTominay. Det kan såklart ha berott på den dåvarande matchbilden, men en skillnad märktes likväl av. Varken Fernandes eller Greenwood (vem har sagt till honom att han inte är tvåfotad? Tycks leta lägen med vänsterfoten betydligt mer än tidigare…) har någon supermatch, men då är Rashford och Martial där och kan göra sitt istället. Mängden matchavgörare är något som gynnar ett lag enormt, och där börjar United skaffa sig en riktigt bra situation. Utöver nämnda fyra kan ju även Pogba kliva fram, om än han för dagen stod för en lite mer tillbakadragen insats. Kul också för Lingard och Timothy Fosu-Mensah att få speltid, men framförallt kul för David de Gea att han idag står för en rekordtangerande 112:e nolla i Unitedtröjan. Stort!

Ett fullt godkänt dagsverk alltså, och ett synnerligen viktigt sådant med tanke på att både Leicester och Chelsea vunnit sina matcher denna omgång. Allt tyder nu på att det avgörs i sista omgången vem som uteblir från CL-platser, och då får vi det slutliga beviset på hur mycket detta lag vuxit psykiskt. Lika spännande som onödigt!