Den nya generationen
När veteranerna lämnar är det dags för nya spelare att kliva fram och ta över. Vad kan vi förvänta oss av dagens unga spelare, och har Manchester United en trygg framtid?
Det har väl egentligen inte undgått någon att Manchester United nu genomgår en av sina allra viktigaste generationsväxlingar. Fergie’s Fledglings, den grupp av spelare som Sir Alex rekryterade efter några år som tränare för Manchesters stolthet, är nu nästan ett minne blott. Uttrycket ”Fergie’s Fledglings” användes först säsongen 1988/89 av media, som då syftade på en grupp unga spelare som spelade till sig en plats i laget. Gruppen inkluderade spelare som var med i laget som tog sig till final i 1986 års upplaga av FA Youth Cup, Lee Martin, David Wilson och Tony Gill. Med i den gruppen fanns även Deiniol Graham, Lee Sharpe, Russell Beardsmore, Mark Robins och Giuliano Maiorana. Men det var ingen ”walk in the park” att ta sig hela vägen till toppen, när man väl gjort sig ett namn i A-laget. Knackig form och skador såg till att de flesta utav de unga spelarna inte byggde vidare på sin begynnande succé. Därefter slutade man använda uttrycket ”Fergie’s Fledglings”.
En ny grupp av unga, hungriga spelare tog fotbollsvärlden med storm när de i början/mitten av 90-talet introducerade sig själva. Spelare som Ryan Giggs, David Beckham, Gary Neville och Nicky Butt var en del utav det unga lag som vann FA Youth Cup år 1992. Även Paul Scholes och Phil Neville tillhörde det nya Fergie’s Fledglings. En rensning av äldre spelare såg till att gruppen slog igenom säsongen 1995/96, och samma säsong vann Manchester United dubbeln. Sir Alex byggde vidare på detta lag som nu jämfördes med självaste The Busby Babes, och med förstärkningar som Dwight Yorke och Jaap Stam, som värvades sommaren 1998, vann United för första gången i sin historia trippeln följande säsong.
Men sedan började dessa spelare en efter en lämna klubben (även Roy Keane som även om han inte tillhörde Fergie’s Fledlings, hade en stor roll i Uniteds framgångar under 90-talet och början på 2000-talet). 2003 lämnade David Beckham för Real Madrid. 2004 lämnade Nicky Butt för Newcastle. 2005 lämnade Phil Neville för Everton. Det fanns alltså bara tre spelare kvar från den grupp som slog igenom för så många år sedan. Gary Neville blev utnämnd till lagkapten efter Keanes flytt, men hans sista år som fotbollsspelare präglades av skador. Gary la skorna på hyllan 2011.
Paul Scholes, som inte längre kunde spela vecka in och vecka ut, ansåg att han inte längre tillförde lika mycket till laget, beslöt sig för att även han lägga skorna på hyllan, och Manchester United hade då förlorat två av sina största legender genom tiderna, på bara några månader. Undertecknad hade äran att få se Paul Scholes hyllningsmatch den femte augusti. Och det var först när man stod där i West Stand, precis under Stretford End, och såg sin all time favourite, Paul Scholes för allra sista gången på en fotbollsplan, samtidigt som ”Paul Scholes, he scores goals” ekade runt Old Trafford, som man insåg att en era var på väg mot sitt slut, och att det var dags för nya, unga och hungriga spelare att kliva fram ur veteranernas skugga.
Fergie’s Fledglings på 80-talet:
Russell Beardsmore
Tony Gill
Deiniol Graham
Giuliano Maiorana
Lee Martin
Mark Robins
Lee Sharpe
David Wilson
Fergie’s Fledglings på 90-talet:
David Beckham
Nicky Butt
Chris Casper
Terry Cooke
Simon Davies
Ryan Giggs
Keith Gillespie
Gary Neville
Phil Neville
Pat McGibbon
John O’Kane
Kevin Pilkington
Robbie Savage
Paul Scholes
Ben Thornley
Graeme Tomlinson
Här följer alltså en kort (om ni så vill) utvärdering av den nya generationen, och vad varje spelare kan tillföra till laget kommande år. Inom parantes finner ni åldern på spelaren i fråga.
Wayne Rooney (25):
Wayne är en naturlig ledare, som trots sin position som anfallare, alltid jobbar för laget och sätter sina lagkamrater först. Hans styrka ligger i rollen som spelfördelare, sin målfarlighet, och sin mångsidighet. Rooney kan spela som anfallare, ytter, och offensiv mittfältare. Han är den spelaren som jag anser inte har någon egentlig svaghet på planen, men däremot har engelsmannen haft ett stökigt liv vid sidan av planen, men även där har han förbättrat sig avsevärt. Wayne Rooney kommer att vara en viktig pjäs i detta nya Manchester United. En framtida lagkapten, kanske? Med sin vinnarskalle och hunger, samt sin vilja att alltid förbättras, kan han leda United till fortsatt succé under åren som komma skall.
Nemanja Vidic (29):
För ungefär ett år sedan blev ”Vida” utvald till lagkapten, och förra säsongen var hans allra bästa i den röda tröjan. Inte bara är Vidic ett djur, ogenomtränglig som mittback, men säsongen 2010/11 tog han sig an en ledarroll, och gjorde det med bravur. Vidic har verkligen klivit fram som ledare och kapten, som under de närmsta åren ska ta United till fler titlar. Nemanjas styrkor är självklara. Sina ledaregenskaper, sin vilja, sitt lugn och sitt hårda spel, bland annat. Men man får leta länge och noga för att hitta några svagheter hos serben. Vidic har en tendens, att i någon match/säsong, inte komma upp i särskilt hög nivå. Men spelar man 60 (låt oss säga) matcher varje säsong, och är världsklass i 58 av dem, så är det mer än godkänt.
Darren Fletcher (27):
Fletcher är en av många egenfostrade spelare i dagens Manchester United. Han är en naturlig ledare och en vinnare. ”De stora matchernas man” kallas han, och det av en anledning. Enligt undertecknad är han Manchester Uniteds nästa lagkapten. Mycket talar för att Darren lirar i rött i många år framöver. Fletchers styrkor är att han ständigt jobbar för laget, de vältajmade löpningarna in i offensivt straffområde, sitt huvudspel (fråga bara Shay Given) och det faktum att han alltid spelar upp sig när det behövs. Svaghet? Kommer inte riktigt på någon, men skottens fjolårssäsong var något av en besvikelse.
Michael Carrick (30):
Carrick ja, den spelare som fram tills februari detta år var Uniteds hackkyckling. Carrick har en riktigt bra högerdoja, och under sina första år hade en roll som spelfördelare och kreatör. De senaste säsongerna har han skolats om till defensiv mittfältare, och tillsammans med Ferdinand och Vidic bildar han en ramstark defensiv triangel. Styrkorna är defensiven, högerfoten och förmågan att alltid spela sig ur svåra situationer med hjälp av sina medspelare. Svagheten är att han inte riktigt utnyttjar sin offensiva förmåga, d.v.s. ibland för mycket sidledspassningar och ”fega” beslut.
Javier Hernandez (23):
Hernandez är möjligtvis ingen ledare, men han är en målskytt, en förbannat bra sådan. Han kommer att fortsätta göra mål i den röda tröjan, och han kommer därför att spela en viktig roll i detta nya Manchester United.
Hernandez styrka är hans sinne för mål och sin ödmjukhet. Svaghet? Springer offside alldeles för ofta, träna löpningar!
Nani (24):
Nani, som för några år sedan ansågs som en misslyckad värvning, är idag möjligtvis Manchester Uniteds allra viktigaste spelare. Portugisens form har gått spikrakt uppåt och nu är han ett hot för samtliga motståndare.
Nani gör många mål, assister, kan använda vänsterdojan, gör sina motståndare, och har de senaste veckorna jobbat mer för laget. Slipa på egoismen så har du en mer eller mindre komplett spelare.
Valencia (26):
Valencia anslöt till United sommaren 2009, och har sedan dess varit en succé. Med sin snabbhet, sin smarta spelstil och sina vältajmade inlägg är han en väldigt viktig spelare för ligamästarna. Valencia jobbar för laget, spelar fotboll på ett väldigt smart sätt och använder sina styrkor på bästa möjliga vis.
Ji-Sung Park (30):
Lagspelaren Park, han som alltid jobbar ihjäl sig för laget och springer kopiöst. Defensivt är han superb, men Park har även en grym spelförståelse och är överraskande kylig framför mål. Park har aldrig varit ordinarie, men han gör alltid sitt bästa när han får spela. Har dock en tendens att inleda säsongerna lite trögt, för att sedan spela upp sig under vintern/våren.
Rafael & Fabio Da Silva (21):
Tvillingarna har slagit igenom på allvar och är nu med och slåss om ytterbacksplatserna. De är snabba, tekniska och vaksamma i defensiven. Ibland för aggressiva (Rafael åtminstone), vilket har visat sig vara kostsamt för laget vid något tillfälle.
Patrice Evra (30):
När Evra är som allra bäst så är han världens bästa vänsterback. Men förra säsongen var han urusel, och fransmannen var en säkerhetsrisk i samtliga matcher. Spelar han upp sig och kommer upp i samma nivå som förr, så har United förstärkt sin defensiv rejält. Evra är snabb, följer med i offensiven och slår grymma inlägg, samtidigt som han är säker i defensiven. Ibland har han dock svårt att hänga med när motståndarna kontrar, just för att han befinner sig så pass högt upp i banan.
Anderson (23):
Brasilianaren var fram tills förra säsongen en flopp, och det är inte ens upp till debatt. Men överraskande nog spelade han upp sig rejält och tog för sig mer och mer, samtidigt som han fick igång målskyttet. Om Anderson fortsätter på samma viss, så kommer han att vara en viktig spelare på Uniteds mittfält kommande år. Anderson har en snabb spelstil, kan variera från enkla passningar och sköna djupledsbollar (något han utvecklat det senaste året). Nu börjar Anderson även göra mål och ta sig in i straffområdet. Svagheten är väldigt tydlig, Anderson är lite för ojämn och kan ibland försvinna ifrån matcherna, samtidigt som han borde jobba lite mer i defensiven.
Chris Smalling (21):
Smalling tillhör redan nu en av de bättre försvararna i Premier League. Han är stabil, stark och viker inte ner sig. Chris är ett djur i luftrummet och vinner 9/10 nickdueller. Har visat att han även kan spela högerback. Insatsen mot Manchester City (Shitty om jag ska vara lite elak) var en av de bästa jag sett på väldigt länge. Smalling är fortfarande inte en ledare, utan behöver en ledartyp bredvid sig för att prestera på samma nivå.
Tom Cleverley (21):
Cleverley är snabb och rörlig, hjälper till i både defensiven och offensiven samtidigt som han tar för sig och vågar göra det där lilla extra. Tom har dock en väldigt tydlig svaghet, och det är att han kan stänga ner och bara sluta spela fotboll.
Danny Welbeck (20):
Welbeck är en målfarlig anfallare som ofta sticker i djupled, och är involverad i anfallen där han hjälper till med sina sköna toucher och grymma spelförståelse. Kan även spela yttermittfältare.
Jonny Evans (23):
Jonny är en stabil mittback som har en väldigt hög högstanivå. Evans kan även spela ytterback, och har gjort det bra då han fått chansen. Vad han kan bli bättre på är nickduellerna, som han ofta förlorar.
Anders Lindegaard (27):
Lindegaard är stabil och säker i sitt målvaktspel, och har egentligen inte någon tydlig svaghet. Visade under försäsongen att han kommer utmana de Gea om förstaplatsen.
David de Gea (20):
Jag har i ärlighetens namn inte sett särskilt mycket av de Gea för att kunna ge en trovärdig bedömning, men han är en ung målvakt som håller på att utvecklas, och har en enorm potential. de Gea har grymma reflexer och är säker med fötterna. Om jag nu enbart ska utgå ifrån derbyt så är hans svaghet distansskott. Kanske?
Ashley Young (26):
Young är snabb, teknisk, och har en duglig högerfot. Han utmanar sina motståndare och är ett farligt vapen på fasta situationer.
Phil Jones (19):
Stabil mittback som även kan spela defensiv mittfältare. Tiden får utvisa hur nyttig Jones blir för Manchester United.
Analys:
Manchester United har alltså säkrat framtiden med unga nyförvärv och spännande spelare ifrån de egna leden. I Lindegaard och de Gea är målvaktspositionen klar. I Smalling, Rafael, Fabio, Jones och Evans har United en stabil backlinje kommande år. På mittfältet kommer Fletcher få en större roll och eventuellt få kaptensbindeln, samtidigt som Anderson kommer ta för sig mer och mer och blomma ut till den spelaren vi alla hade hoppats på att han skulle bli. Valencia, Nani, Young och Cleverley kommer att ge oss ligans bästa kantspel, och dessa herrar kommer att utgöra ett hot för samtliga försvar en tid framöver. Rooney och Hernandez kommer att bilda ett av Europas vassaste anfallspar (nya Cole/Yorke?), och Welbeck kommer att vara ett bra tredjeval.
Nu kan man undra varför jag inte tog med spelare som Rio Ferdinand, Michael Owen och Dimitar Berbatov. Svaret är enkelt, jag tror inte att dessa herrar kommer vara en del utav Manchester Uniteds framtid. Rio är 32 och skadebenägen, hans kropp håller inte särskilt länge till. Berbatov är möjligtvis på väg bort och även om han inte lämnar den här sommaren så lär han göra det nästa år. Owen har max en säsong till i den röda tröjan. Tack för målet mot lillebror, men du är en Scouser och det kommer du alltid vara i mina ögon (lite elakt kanske, men sant).
En härlig och spännande framtid väntar oss, samtidigt som man inte kan låta bli att känna sig aningen ledsen över de spelare som en gång varit ryggraden i Manchester United, och vars namn nu inte längre kommer att ropas upp av Alan Keegan, följt av jublet från 76 tusen supportrar på plats at the Theatre of Dreams. Det är tråkigt, men samtidigt är det en del utav fotbollen. Oavsett vad som sker i framtiden, så kommer det bli väldigt spännande att följa våra spelare, när de leder oss mot nya framgångar.
