Den stora skandalen 1919
Barnsley har endast spelat i Engelska högsta ligan vid ett tillfälle. Men min engelske vän Andy har flera gånger hävdat att vi borde ha gjort det vid ytterligare ett tillfälle, men att Arsenal då stal platsen för oss. För att få svar så grottade jag därför ner mig i historieböckerna, och detta var vad jag kom fram till.
Barnsley har endast spelat i den engelska högstaligan vid ett tillfälle, säsongen 97/98, men borde de ha gjort det fler gånger?
Det är i alla fall vad min vän Andy Symcox hävdar, men att vi bestals från vår rättmätiga plats 1919 av Arsenal i något som måste betraktas som en stor skandal.
Andy Symcox till vänster
Jag har länge velat forska i saken, och nu fick jag äntligen lite tid.
Är det verkligen som Andy berättat?
Stal Arsenal platsen från oss i styrelserummet?
Det finns inga dokument kvar från det aktuella mötet, däremot så finns det olika teorier på hur det gick till när Arsenal gick upp i högsta ligan, en plats som de i obruten följd håller än idag.
Vad jag kom fram till kommer säkert att uppröra en del Arsenal supportrar, men klart är att de aldrig spelade sig till platsen på fotbollsplanen, den vanns helt i mötesrummet.
Det finns gott om folk som raljerar om hur korrupt dagens fotboll är, avsaknaden av moral när diktaturer med obegränsade mängder oljepengar tillåts att köpa upp anrika klubbar, och ekonomisk doping.
Det är dock inte säkert att allt var så mycket bättre förr, men vi tar det från början.
Barnsley FC.
Barnsley grundades år 1887 som Barnsley ST Peter, när man gick från att spela i den lokala ligan till Midland League 10 år senare så blev namnet endast Barnsley FC, det namn som man bär än idag.
Det blev endast en säsong i Midland League, Barnsley slutade som tvåa i tabellen och tog direkt klivet upp i Second Division.
Laget blev där ett stabilt mittenlag, samtidigt som de under ett par säsonger överpresterade i FA-cupen.
Säsongen 09/10 så nådde laget ända fram till finalen där Newcastle stod för motståndet. Finalen slutade 1-1 och det krävdes omspel för att utse en vinnare.
Där blev dock Newcastle för starka, och de vann med 2-0.
Barnsley lät sig dock inte nedslås av finalförlusten, redan två år senare så nådde man återigen fram till FA-cup finalen.
Finalen mot West Bromwich Albion spelades i Crystal Palace och förblev mållös. Återigen så krävdes det ett omspel för att utse en vinnare.
Omspelet spelades på Bramall Lane i Sheffield, och såg också det ut att förbli mållöst.
På övertid så stod dock klubblegendaren Harry Tufnell för en otrolig bedrift när han fick tag i bollen vid mittplan, och sedan stod för ett otroligt solomål som sköt FA-cup bucklan till Barnsley.
Harry Tufnell
Förutom att han avgjorde 1912 års final så gjorde han också vårt finalmål mot Newcastle 2 år tidigare. Grönsakshandlaren Tufnell vann dessutom den interna skytteligan 14/15 med 9 mål, säsongen som har en huvudroll i denna berättelsen.
Han spelade mellan 1909-1920 totalt 199 matcher för Barnsley och gjorde på dem 61 mål.
Efter avslutad spelkarriär så kombinerade han arbete på en textilfabrik med att vara tränare för mindre lokala klubbar.
Harry drog sitt sista andetag i December 1959.
Barnsley 1914/15
Säsongen 1914/15
Till skillnad mot idag så var Barnsley ett lag att räkna med på hemmaplan under denna säsongen. Inget annat lag i Second Division lyckades att vinna så många matcher hemma (16 st).
Det enda laget som lyckades att besegra Barnsley på Oakwell var Blackpool, som lämnade Yorkshire med en 2-1 seger.
Att vi var så starka hemma uppvägde delvis att vi inte plockade så många poäng på resande fot. I en serie där de två främsta lagen flyttades upp till First Division så slutade vi trea, tre poäng bakom Preston på andra plats.
Så här såg toppskiktet av Second Division ut säsongen 1914/15
1. Derby County 53 p
2. Preston North End 50p
3. Barnsley 47p
4. Wolverhampton Wanderers 45p
5. Birmingham 43p
6. Arsenal 43p
7. Hull 43p
På grund av ett felrapporterat resultat så skulle Arsenal 1975 tilldelas femte platsen före Birmingham. Det var dock inget som man kände till vid denna tiden.
Första världskriget satte sedan stopp för att det skulle kunna spelas någon nationell serie, den låg därför vilande krigsåren och återupptogs först säsongen 1919/20.
Säsongen 1919/20
Det beslutades inför säsongstarten att First Division skulle utökas från 20 lag till 22.
Derby och Preston hade redan säkrat uppflyttning säsongen 14/15, men vilka lag hade rätt till de två nya platserna?
Tidigare när man hade utökat serien så hade platserna gått till de två lagen som åkt ur First Division föregående säsong.
I detta fall så var det Chelsea som slutade på 19:e plats, samt Tottenham som slutade sist.
Det beslutades att Chelsea skulle få stanna, mycket tack vare på det sättet som de åkte ur. Matchfixning var nämligen helt avgörande för Chelseas öde.
När Manchester United lyckades besegra Liverpool med 2-0 den 2:a April 1915 så var det uppgjort på förhand.
Spelare från bägge lagen tjänade stora pengar genom att betta på resultatet. Totalt dömdes 7 spelare, alla blev avstängda från fotboll på livstid. De flesta fick dock spela igen efter att ha överklagat domen.
Hade United tappat poäng i den matchen så hade det blivit dem, och inte Chelsea som hade hamnat på nedflyttningsplats .
Om den sista platsen beslutades det att det skulle röstas om, oväntat nog så skulle valet inte stå endast mellan de två uppenbara alternativen, Tottenham och Barnsley. De enda två lagen som på rent sportslig grund kunde hävda att de hade förtjänat platsen.
Istället skulle flera lag få ingå i omröstningen, ett beslut som Arsenals chairman Sir Henry Norris var högst delaktig i.
Sir Henry Norris
Henry var vid sidan av fotbollen också en känd affärsman och politiker. Han hade gjort sig en förmögenhet genom att bygga hus i södra och västra London, då framförallt i stadsdelen Fulham. Han var vid detta tillfället 1919 dessutom borgmästare i Fulham.
Det var också i Fulham som han blev involverad i fotbollen, han satt där som chairman mellan 1903-1908.
Han spelade då också en indirekt roll till bildandet av Chelsea FC, Henry fick nämligen erbjudandet om att Fulham skulle spela sin matcher på Stamford Bridge.
När Henry tackade nej till erbjudandet då han tyckte att hyran var för hög, då valde arenans ägare Gus Mears att starta sitt eget lag som fick namnet Chelsea FC.
Henry köpte sedan in sig i Woolwich Arsenal 1910, och blev deras chairman två år senare. Woolwich Arsenal hade dock stora finansiella problem, och de hade inte heller särskilt mycket folk på sina matcher.
Sir Henry Norris försökte därför att slå ihop klubben med Fulham, i vilkens styrelse han fortsatt satt kvar i. Det var dock en önskan som Football League sa bestämt nej till.
Då valde Henry istället att flytta på klubben till Highbury i norra London, och byggde där The Arsenal Stadium som stod färdig 1913.
I samband med flytten så försvann också Woolwich ur klubbnamnet.
Röstningen.
När resultatet presenterades från röstningen så såg den ut enligt följande.
Arsenal 18 röster
Tottenham 8 röster
Barnsley 5 röster
Wolverhampton 4 röster
Birmingham, Hull och Nottingham fick en röst vardera.
Att Arsenal som slutade först på sjätteplats i Second Division 1914/15 nu skulle få spela i högsta serien måste ha varit svårt att sportsligt motivera även 1919.
Man gjorde dock ett försök, men även det saknade all reson.
Det som kommunicerades var att Arsenal fick platsen tack vare lång och trogen tjänst. Arsenal hade ju trots allt gått med i ligan 1893, medan Tottenham inte hade gjort det samma förrän 1908.
Detta är dock argument som inte håller, skulle något lag i så fall fått gå upp så skulle det ha varit Wolverhampton. De hade varit med sedan ligan startade 1888, och de slutade dessutom på fjärde plats i Second Division säsongen 1914/15, två positioner över Arsenal.
Nej, det här gick verkligen inte rätt till, det finns som sagt inga dokument sparade från mötet, men jag har hittat tre troliga teorier på varför röstningen utföll som den gjorde.
Teori 1
Sir Henry hade mycket kontakter och ett brett nätverk. Man skulle kunna säga att han till viss del var en influenser. Han var dessutom duktig på att tala för sin sak.
Samtidigt så såg nog många av de övriga klubbrepresentanterna att Arsenal var ett lag med potential.
Ett lag som dessutom hade börjat att dra ganska mycket publik, vilket också ekonomiskt skulle gynna övriga klubbar med tanke på bortaföljets storlek, och intresset runt laget.
Teori 2
Det har också ryktats om att Sir Henry Norris ska ha hotat att lyfta upp den stora spelskandalen från 1915 på bordet igen. Sju spelare blev ju då dömda, men klubbarna som de representerade, Liverpool och Manchester United undgick helt bestraffning. Med dagens ögon så känns ju det väldigt svårt att förstå.
Skulle frågan ha lyfts så kunde följden ha blivit att klubbarna hade uteslutits, och detta var klubbar med stor makt redan då.
Teori 3
Nu för tiden så kan man köpa ett VM-slutspel för pengar. Att Sir Henry Norris mutade sig till en plats i högstaligan känns faktiskt som det troligaste sceneriet.
Det finns dock inga säkra bevis för det, och det har heller aldrig utretts.
Klart är i alla fall att Norris fick avgå från sin post 10 år senare på grund av ekonomiskt fiffel, dock inte relaterat till denna skandalen.
Bland annat så skulle han ha stoppat pengar från en försäljning av lagets buss i egen ficka.
Jag har också hittat uppgifter om att Norris ska ha erkänt att han mutade till sig platsen flera år senare, sådana uppgifter får man dock ta med en nypa salt, då bevis saknas.
Slutsats
Jag ger väl ändå min vän Andy delvis rätt, Arsenal stal verkligen platsen, men vilka som är offret går att diskutera.
Man kan dock dra ner den kategorin till två lag, Barnsley eller Tottenham.
Rent sportsligt så tycker jag att det borde ha varit Barnsley som fått gå upp, Tottenham slutade trots allt sist 1914/15, det skulle kännas lite konstigt att inget lag skulle behöva lämna.
Samtidigt så hade man vid två tidigare tillfällen låtit alla lagen vara kvar när man utökade serien. Så enligt praxis så borde i så fall Tottenham ha fått vara kvar.
Vill man dra saken riktigt till sin spets så är ju också Wolverhampton ett offer på ett sätt, de slutade på fjärdeplats i Second Division 1914/15.
Arsenal skulle definitivt inte ha fått spela First Division fotboll 1919/20, men det tycker jag inte heller att Liverpool eller Manchester United skulle ha fått göra efter spelskandalen.
Hade de uteslutits som jag tycker att de borde, då hade rent sportsligt Tottenham fått stanna kvar, och Barnsley och Wolverhampton fått fylla på underifrån.
Som Arsenal supporter så är det säkert många som är stolta över att de är laget som har tillhört Engelska högstaligan i längst följd utan att åka ur.
Jag tycker dock att det blir lite problematiskt, platsen som de har lyckats behålla i 105 år kom inte till dem på grund av prestationer på fotbollsplanen, utan listigt spel i mötesrummet.
Idag är det Manchester City som anklagas för en massa ekonomiska oegentligheter. Jag vågar dock säga redan nu att det inte kommer att leda till någon tvångsnedflyttning. På sin höjd kommer de få poängavdrag och en lätt smäll på fingrarna, för precis som 1919 så är det alltid den stora klubben som segrar i slutändan.
Avslutningsvis så kan jag ändå bli lite glad av att sådant här lever kvar 100 år senare. Jag frågade Andy om detta verkligen fortfarande irriterar honom, han var ju trots allt inte född när denna skandalen ägde rum, han svarade.
-”Yes, the injustice of it burns bright for me”
