Inför Derby County – Leeds
Kan Derby´s fina facit mot Leeds hålla?
Annandag juls match på Pride Park Stadium går av stapeln redan klockan 14.00 och för motståndet står Leeds United. Derby parkerar med sina 28 inspelade poäng på en föga imponerande 16:e placering medan gästerna med ytterligare 7 poäng ligger på 6:e plats.
Tidigare möten
Leeds har besökt Derby vid 54 tillfällen. Av dessa matcher har Derby vunnit 21 och Leeds 19. Den mest berömda av dessa torde vara mötet hösten 1975 när båda lagen var storheter i översta divisionen med Derby som regerande mästare och Leeds mästare säsongen dessförinnan. Att matchen förblivit berömd beror förstås mycket på händelserna som kan ses i följande klipp: http://www.youtube.com/watch?v=jPZnXgKl70I
Derby´s rundnätte anfallare Francis Lee hade i många år gjort livet surt för mången försvarare, inte bara för att han i parti och minut gjorde mål, men också för att han var känd för att falla väldigt lätt. Även den mest partiske Derbyfantast får väl erkänna att han gör detta vid straffsituationen… Å andra sidan hade nog Norman Hunter samlat ihop till en hård bedömning, hårdför som han var.
Förra säsongen vann Derby på Pride Park Stadium med 2-1 efter mål av Jamie Ward och Ben Davies. Överlag har Derby på hemmaplan haft ganska lätt för Leeds de senaste åren, fyra vinster och en oavgjord har noterats på de fem senaste mötena.
Lagens form
Derby har på hemmaplan de sex senaste matcherna vunnit endast två, spelat en oavgjord och förlorat tre. Målskillnaden på dessa är 6-9. Överlag har Derby svårt att hitta en vinnande väg; en vinst på de åtta senaste visar med tydlighet varför Derby förlorat sin play-offplats till en plats på nedre halvan av tabellen. På dessa åtta matcher har endast fyra poäng inhämtats.
Leeds form de sex senaste bortamatcherna är mycket god. Fyra vinster, en oavgjord och en förlust med målskillnaden 11-10 inger respekt.
Läget i Derby
Som synes av statistiken ovan är Derby ett lag det går knackigt för. I vissa matcher stämmer spelet stundtals men inte ens då är det säkert att det ger resultat i form av poäng. Försvaret har läckt in oroväckande många mål de senast två månaderna även om förbättring har setts de senaste fyra matcherna med enbart ett mål per match. Jag menar att problemet inte ligger i försvarsspelarnas kapacitet utan i det faktum att mittfältet inte räcker till. Alltför ofta blir Derbys bollinnehav alltför kortvarigt vilket förstås leder till mer eller mindre ständiga attacker från motståndarna. I matcherna mot Cardiff och Peterborough, vilka jag såg på plats i England, var det inte mycket som stämde för mittfältet. I 0-3-förlusten hemma mot Cardiff var det pinsamt uppenbart att mittfältet inte räckte till, man var tvåa på bollarna, när man väl hade den fanns inga idéer om var göra av den och till slut när mittfältarna sprang och gömde sig blev enda alternativet för försvararna att lyfta upp bollen till småkillarna i anfallet som förstås förlorade varenda närkamp.
Min förvåning var därför stor när laget några veckor senare i den Tv-sända matchen mot Crystal Palace i andra halvlek visade upp ett hyfsat välorganiserat spel och faktiskt lyckade trycka tillbaka hemmalaget och fullt välförtjänt få in en kvittering.
Callum Ball, Tamas Priskin, Conor Doyle, Chris Maguire, Tomasz Cywka, Nathan Tyson och Theo Robinson. Se där en septett som alla knackar på dörren till Nigel Clough´s rum för att höra om de kan få vara med i truppen mot Leeds. Lägg därtill unge talangen Mason Bennett som tränar med juniorlaget men som varit med en hel del under hösten. Att manager Clough har så många anfallsalternativ har väl på de tre åren han varit i klubben aldrig hänt. Priskin fick inte vara med senast eftersom han är utlånad från Ipswich, Tyson och Robinson har varit skadade. Sommarförvärvet Maguire räcker inte till på denna nivån men gjorde i en träningsmatch i onsdags fyra mål när Burton besegrades med 6-0 och kan därmed inte avskrivas helt.
Med så många anfallare tillgängliga tror jag att Clough låter en av dem finnas med som yttermittfältare. Robinson har fått förtroende som sådan i vissa matcher tidigare och jag tror att fallet blir så mot Leeds.
I förra matchen spelade överraskande nog John Brayford till höger på mittfältet, medan Paul Green agerade högerback. Jag tror att Green nu får chansen som innermittfältare på bekostnad av antingen James Bailey eller Craig Bryson. Jamie Ward, den klart bäste spelaren hittills denna säsong, fortsätter förstås i laget med vänstermittfältet som sin utgångspunkt. Det blir då ett väldigt offensivt lag, då Ward i många matcher i delar av matcherna fungerat som renodlad anfallare men innermittfältarna, speciellt Green, är så pass löpstarka att de ska kunna hinna med det defensiva arbetet. Konstateras kan att Jeff Hendricks i slutminuten mot Ipswich skadade sig och är borta tre-fyra matcher.
I backlinjen är mittbacksparet Jason Shackell och Shaun Barker samt vänsterbacken Gareth Roberts givna i startelvan. Paul Green har agerat högerback i fyra av sex matcher sedan hans comeback, men rimligen får vi se John Brayford, regerande årets spelare, på denna plats nu när han repat sig från sin senaste skada. Nämnas kan att två mittbackar, Chris Riggott och Russell Anderson, på sistone lössläppts från sina kontrakt. Mittbackar finns det ändå gott om i klubben så förhoppningsvis har löneutrymme på detta vis skapats för att införskaffa nya spelare på andra positioner.
Trolig laguppställning
Frank Fielding
John Brayford
Jason Schackell
Shaun Barker
Gareth Roberts
Theo Robinson
Paul Green
Craig Bryson
Jamie Ward
Nathan Tyson
Callum Ball
Avbytare
Adam Legzdins
James Bailey
Tamas Priskin
Ben Davies
Conor Doyle
