Inför Derby - Millwall
Halva startelvan bortrensad gjorde äntligen Derby till vinnare. En repris mot formstarka Millwall?
Nerver och ilska
Att vara Derbysupporter är inget för nervsvaga, otåliga medgångsmänniskor. Sex matchers tålamod krävdes innan vi äntligen kunde bringa en fullpoängare till den tidigare skörden. En rensning på mållinjen av Conor Doyle i matchens sista skälvande sekunder krävdes dock för att den match som man redan hade vunnit faktiskt också skulle vinnas till slut. Mina Derbynerver var som fiolsträngar innan BBC förkunnade att matchen var slut och på näthinnan hade jag Derby – QPR (2-2) som jag precis redigerat på min DVD (omständigheter tvingade mig att göra det redan nu trots att jag velat spara det till säsongsslut då jag hoppats ha facit i hand att poängtappet inte haft någon betydelse).
En rejäl utskåpning följt av en ordentlig utskällning blev tydligen det tändningsmedel som behövdes för att spelet skulle börja flyta bättre. Nigel Clough brukar vara väldigt frispråkig när det gäller individuell spelarkritik och sågade tre rejält efter förnedringen i Nottingham. NC erkände att han aldrig varit så arg sedan han kom till Derby och stuvade ju helt väntat om rejält i laget till matchen mot Preston. Två av de fem förändringarna var dock naturliga eftersom det var avstängningar inblandade.
Läget i Millwall
Nykomlingen Millwall rivstartade säsongen med 3-0 mot Bristol C och 4-0 mot Hull och låg ett bra tag på playoff-plats. Efter en lite sämre höst är man nu åter på rätt sida strecket efter sju förlustfria matcher i rad. Det är framför allt på hemmaplan man är starka – de senaste tre bortamatcherna har man spelat oavgjort.
En spelare att se upp med är Jason Puncheon som senast gjorde samtliga mål i 3-0-matchen mot London-rivalen Crystal P.
På skadelistan återfinns Paul Robinson och Danny Shittu. Alan Dunne är avstängd och frågetecken finns även för Steve Morrison, som inte medverkade i lördags p.g.a virus.
Svårsiad laguppställning
Hur Derbys lag kommer att se ut blir svårare än vanligt att förutspå. Oerhört glädjande är att våra tre ”ess i rockärmen” Chris Porter, Miles Addison och Steve Davies samtliga återfanns någon period på planen mot Preston. Dessa har ju dragits med långtidsskador, men i de två sistnämnda fallen kommit tillbaka tidigare än planerat. Vägen att vandra till matchform är naturligtvis lång, men den är i alla fall påbörjad och avbytarbänken ser starkare ut än på länge.
I försvaret finns nu Dean Moxey åter tillgänglig efter förra matchens avstängning. Gamle Roberts är inte helt återställd efter sin skada och får säkert vila mot Millwall. Barker och Brayford är givna och det troliga är väl att dessa bildar mittbackspar. Brayford har varit ett utropstecken på sin högerbacksplats, men har flyttats in centralt vid flera tillfällen. Dean Leacock kan möjligen ges chans igen, men en så rejäl utskällning och ett betydligt tätare försvar i hans frånvaro talar inte till hans fördel. I så fall fortsätter, också utskällde, Green som ytterback.
Robbie Savages rutin och rävspel saknades mot Forest. Tidigare har NC ofta låtit denne veteran vila när det är täta matcher, men så tror jag inte blir fallet denna gång. Tillsammans med Bailey bildar de den defensiva mittfältsduon.
Framför sig kommer de ha Kris Commons, som är vår stora målspottare denna säsong. I övrigt är det osäkert hur NC formerar laget. Unge amerikanen Conor Doyle gjorde sensationell come-back mot Preston och spelade dessutom 90 minuter. Han var verkligt aktiv, men missade ett par gyllene målchanser. Det troliga är att Doyle förpassas till bänken, inte beroende på insatsen utan på att bollskicklige spanjoren Bueno vilade sin slitna kropp senast och nu lär vara fit for fight.
Stephen Pearson har inte hittat sitt rätta jag efter sin långa skadefrånvaro, men matchas in alltmer och han kommer nog att starta denna gång.
Chris Porter spelade från start för första gången på väldigt länge eftersom WBA-lånet Luke Moores lånetid gått ut. Porter var egentligen inte redo, men alternativ saknades helt enkelt och vilken lyckträff det blev! Två mål och matchvinnarroll.
Tanken var att Moore, nu när januarifönstret är öppet skulle spela för oss igen, men hastigt och olustigt ändrade han sig och vill hellre hålla alla dörrar öppna under dessa värvningsveckor.
Att Porter skulle orka spela från start bara två dygn efter Preston-matchen verkar inte troligt, men vad är alternativet? Kanske NC:s tredje måltavla för ilskan efter Forest-matchen? Polacken Cywka bänkades mot Preston, men har nämnts av NC som en möjlig spjutspets. Steve Davies är också ett alternativ, men är ännu inte mogen för mer än inhopp. Min gissning blir att Cywka börjar och att Porter kommer in tidigt i andra halvlek om inte polacken visat väldigt fina takter.
Förslag till laguppställning:
Bywater
Moxey – Barker – Brayford – Green
Savage – Bailey
Commons – Bueno – Pearson
Cywka
Bänken: Deeney, Addison, Leacock, Pringle, Doyle, Davies och Porter.
