Det globala fotbollsrovdjuret
Manchester City för femton år sedan hade inte råd att måla nya linjer i gräset, eller förse spelarna med varmvatten i duscharna. Manchester City anno 2014 är någonting helt annat och har blivit ett globalt fotbollsrovdjur – både på gott och ont.
Manchester City är jojo-klubben som inte bara gått upp och ner i det sportsliga resultatet utan även det ekonomiska. Från att ha varit en välbärgad klubb under 60- och 70-talet kom en ordentlig depression under 90-talet då det inte ens fanns pengar att laga en varmvattensberedare, så spelarna tvingades att duscha i kallvatten, eller att måla nya fräscha linjer i gräsmattan inför matcherna. Från att under 90-talet stå vid konkursens brant till att anno 2014 vara på god väg att vandra mot toppen inom den kommersialiserade och globaliserade fotbollen. Frågan är om detta inte är ödets ironi.
Det handlar om en ny kommersiell modell
Man kan antagligen anklaga både Citys ordförande Khaldoon och dess ägare Sheikh Mansour för mycket. Men när det gäller Manchester City och hur man bygger ett globalt fotbollimperium är det få människor som är så slipade. Trots att UEFA gör sitt yttersta för att sätta käppar i hjulen och försöker cementera den aristokratiska fotbollseliten i Europa hittar de här herrarna helt enkelt vägar runt det och går utanför UEFA:s långa armar, som trots allt endast sträcker sig inom Europas gränser och utanför dessa finns det en hel värld som väntar på att Manchester City ska ta dem med storm. Det är också exakt detta som håller på att hända och det är exakt detta som är hela meningen med den tunga investering som skedde i klubben när Sheikh Mansour köpte den. Ordförande Khaldoon insisterar att Manchester City har nått ’break even’ i det ekonomiska resultatet den här säsongen och att klubben kommer att börja tjäna pengar från och med nästa säsong. Personligen tror jag faktiskt på Khaldoon av den enkla anledning att jag ser vad som händer i världen varje dag och hur fort klubben växer samtidigt som jag fortfarande kommer ihåg hur liten och misshandlad klubben var för femton år sedan när man mötte Gillingham i play-off.
Systerföreningar i världens alla hörn
Idag är Manchester City majoritetsägare i en klubb i MLS (New York City FC, som startar upp mars 2015), en klubb i den australiensiska högsta divisionen (Melbourne City FC) samt äger 20 % av den japanska klubben Yokohoma F-Marinos (anses vara en av de mest anrika klubbarna i Japan). Det som är lite skrämmande är att allt detta har hänt under loppet av endast en säsong och med största sannolikhet är detta bara början på det globala fotbollsimperiet, ”City Football Group”. Klubbens CEO, den slipade affärsmannen Ferran Soriano, tycks ständigt åka runt i världen för att leta efter nya investeringsmöjligheter och undertecknad tror att vi inom en snar framtid kommer att få se hur den ena klubben efter den andra ansluter sig till Cityfamiljen. Vad som kommer nästa säsong kan vi endast sia om, men mycket talar för att både den kinesiska och sydafrikanska marknaden lockar ”City Football Group”. Hur det blir med den här saken är det dock bara att vänta och se.
Det som är gemensam nämnare med samtliga av de här tre nya medlemmarna i Cityfamiljen är, utöver att de självklart sprider varumärket Manchester City i sina respektive delar av världen, även anses vara klubbar som både har ett kommersiellt och kulturellt värde och de fyra stora (Mansour, Khaldoon, Soriano och Txiki) ser säkerligen dessa som potentiella vinstmakare inom en snar framtid samtidigt som de även ser hur de kan spela en stor roll i sitt egna lilla Community. Att en klubb måste ha kontakt med sina rötter i samhället är något som främst Khaldoon ständigt pekar på är centralt för en fotbollsklubb.
Det gäller att respektera klubbarna och inte göra en Vincent Tan
I natt har det rapporterats att systerklubben i Melbourne byter namn från Melbourne Heart till Melbourne City FC, samtidigt som de även byter logga till någonting som påminner om Manchester City med Melbournes flagga i bakgrunden samt kommer att använda sig av Manchester Citys tredjeställ som sitt förstaställ.
Efter att ha undersökt hur Melbourne-klubbens supporters faktiskt ser på den här saken blir det väldigt mycket delade meningar. Det finns de som är helt begeistrade över ändringarna samtidigt som det finns de som inte direkt gillar vad som händer. Men jag får ändå känslan av att den positiva skaran i alla fall hörs mer över Internet än den negativa.
I detta bör man också tänka på att klubben ifråga bildades 2009 och har alltså endast existerat i fem år. Därmed kanske man inte kan riktigt jämföra det med när Vincent Tan byter tröjfärg från blått till rött på Cardiffs förstaställ med motivationen att rött säljer bättre i Asien. Men det ligger ändå åt det här hållet och vi bör som klubb ta det väldigt försiktigt med detta och respektera klubbarnas arv, även om det bara råkar vara ett femårigt arv i just det här fallet. Men vad händer om Yokohoma F-Marinos, som existerat sedan 70-talet, helt plötsligt blir Yokohoma City FC?Som plåster på såren skickar City dock över David Villa till den australienska ligan och den spanska anfallaren som precis vunnit La Liga och varit i CL-final kommer alltså att vara utlånad till Melbourne City FC fram till dess att New York City FC går in i MLS i mars 2015. Enligt rapporter ska det handla om ett tiotal ligamatcher i Australien.
Vad som finns i framtiden för Manchester City kan man som sagt endast sia om, och det är med en skräckblandad förtjusning som vi ser ett fotbollsrovdjur växa upp. Samtidigt som jag är helt säker på att styrelsen som sitter idag är precis rätt personer för att uppfostra och styra detta rovdjur på rätt kurs, är ett rovdjur alltid ett rovdjur och vi måste passa oss så att det inte slukar allt som ligger i dess väg. Att agera likt Vincent Tan vore det första stora misstaget.
Välkommen till Cityfamiljen.
