Down East Lancs Road
En gång i tiden gjorde han det förbjudna. Visserligen under en tid som var något helt annan än den vi lever i nu. Han är inte unik men han tillhör en väldigt liten skara. Själv kallar Phil Chisnall sig själv ”svar i en frågesport”. Så länge som han orkar prata alltså.
Det är efterkrigstidens Europa och Manchester United har just hamnat i sin största kris, sportsligt som emotionellt. Den 6e februari klockan 15:03 påbörjades den korta resan ifrån München som skulle leda till att en klubb och en nation drabbades av sorg. Inte minst skulle den leda till att 23 människor förlorade sina liv, antingen direkt eller av skadorna de ådrog sig.
Året är 1958 och Phil Chisnall kommer hem till sina föräldrar i Urmston, en stadsdel i närheten av Old Trafford. Urmston är det tidigare bondesamhället som tack vare en eftertraktad järnvägsstation kunde leva kvar när industrialiseringen drog fram. Då som nu bodde det ungefär 40,000 människor i Urmston och Phil Chisnall var alltså en av dem.
- Jag brukade stå på Stretford End och se på United ena lördagen för att sedan se City veckan därefter. Visst var Manchester United mitt lag men det fanns inget konstigt i att man gick och såg City också. Framförallt blev det United eftersom vi bodde så nära Old Trafford.
Chisnall gjorde den klassiska resan till sitt liv som fotbollsspelare. Han föddes 1942 och började spela för English Martyrs School, gick sedan vidare till St Mary´s och Dover Park. Därutöver hann han representera Stretford Boys, Lancashire Boys och det som motsvarar dagens ungdomslandslag, England Boys. När han kom hem den där dagen i februari och hans mamma mötte honom i dörren med beskedet om vad som hade hänt, visste han så klart inte vad det skulle betyda för honom själv.
Men redan innan kraschen i München hade Chisnall kontaktats av United. Scouten Joe Armstrong hade pratat med såväl Phil som hans pappa, men i och med olyckan så behövde United få in nya spela så fort det var möjligt. Så två månader senare, i April runt påsk, lämnade Chisnall skolan och åkte direkt till Old Trafford. Någon mer skolgång blev det inte för den då 15-årige engelsmannen.
- Direkt efter att jag hoppat av skolan åkte jag till Old Trafford. Sedan fick jag åka med och se på finalen i FA Cupen, den mot Bolton 1958. Vi ställde upp med ett sargat lag med spelare som Ernie Taylor, Bobby Charlton och Alex Dawson. Det var inte konstigt att vi förlorade den finalen.
Sargat var väl ordet. Klubben som Phil Chisnall kom till den där våren var inte vad den en gång varit. Åtta spelare och tre ledare avled där en av dem, Duncan Edwards, kämpade i två veckor på sjukhus men det visade sig tyvärr förgäves. Utöver de åtta var det två spelare, Jackie Blanchflower och Johnny Berry, som fick avsluta sina karriärer p g a skadorna man ådrog sig i olyckan.
- Jag var nog för ung för att kunna förstå vad klubben gick igenom. Som 15-åring tenderar du att inte tänka och analysera lika mycket som man hade gjort som vuxen. Men visst var det en väldigt, väldigt dämpad stämning runt klubben, det var oundvikligt.
Klubben repade sig sakta men säkert och som 17-åring fick Chisnall skriva på ett proffskontrakt. Debuten i A-laget kom sedan mot Everton den 2a december 1961, förlust med 5-1. Och även om den matchen var den sista i en 10 matchers lång period utan vinst för United, så var säsongen en besvikelse. Trots att man värvat ligans näst bästa målskytt från året innan i David Herd, slutade man på en 15e plats när säsongen var över. Phil Chisnall spelade 9 matcher av ligans 42 och gjorde även 4 matcher för United i FA Cupen där man tog sig till semifinal och såg sig besegrade av Tottenham.
Chisnall användes på lite olika positioner. Till en början spelade han mest som ytter, men efter en period på kanten flyttades han inåt i banan. Även om många idag säkert skulle kalla hans position för någon typ av forward, är han själv väldigt bestämd med att det var mittfältare som var hans roll. Framförallt var han ingen målskytt och hade aldrig varit det heller. Totalt blev det 10 mål allt som allt, vilka var utspridda på 47 matcher. Det första målet kom i februari 1962 i segern mot Manchester City på Maine Road.
Om säsongen 61-62 var tuff för Manchester United, var säsongen efter ännu värre. Återigen värvade man in en forward och Dennis Law vann helt planenligt den interna skytteligan den säsongen. Tillsammans med sin anfallspartner David Herd gjorde man hela 50 mål allt som allt, totalt gjorde United 82 stycken. Men Chisnall fick se sig själv förpassad till bänken och det blev bara 6 matcher på hela säsongen. Men han misströstade inte för det, klubben återhämtade sig fortfarande och han själv var bara 20 år ung när säsongen sparkade igång. Och även om ligaspelet blev ett fiasko, United slutade på 19e plats, så lyckades man vinna FA Cupen och kvalificera sig för Cupvinnarcupen året därpå.
Inför säsongen 63-64 skrev en blivande klubbikon på för United. På grund av rådande regler fick inte den nordirländska George Best skriva på ett kontrakt hos United förrän han hade fyllt 17. Best gick in och konkurrerade direkt med övriga centralspelare, inte minst med Chisnall. Själv trodde inte Best hade han skulle ha någon chans till speltid.
- Jag såg inget hopp om att peta honom och låg definitivt efter honom i rangordningen av spelare.
Säsongen 63-64 blev Chisnalls bästa i United, men också hans sista. Mycket pekar på att den där avgörande matchen i Lissabon mot Sporting var den som fällde avgörandet för hans framtid. Manchester United hade spelat den första matchen i kvartsfinalen av Cupvinnarcupen och vunnit med 4-1 efter tre mål av Denis Law och medan det fjärde gjordes av Sir Bobby Charlton. Chisnall hade inte startat den matchen, men i returen tog han Nobby Stiles plats när matchen blåstes igång. När den sedan blåstes av hade hemmalaget vunnit med hela 5-0 och United var utslaget. Efter det har det spekulerats kring att Chisnall brände sina chanser till att bli ordinarie på Old Trafford. Trots att han fortfarande ansågs vara en stor talang, blev det bara en match till den säsongen, den hemma mot Wolves i i slutet av mars 1964.
Året slutade med en andraplats för United och Chisnall noterades för 8 mål på 28 matcher. Laget som vann ligan det året var Liverpool, en klubb som under ledning av Bill Shankly var på frammarsch. Merseysideklubben hade bara spelat två säsonger i division ett innan man alltså vann den och skulle få spela Europacupen.
- Matt Busby kallade in mig på kontoret och berättade att Bill Shankly skulle lägga ett bud på mig. Han sa att det var upp till mig hur jag ville göra men valet var faktiskt inte så svårt.
Rivaliteten var någonting helt annat på den tiden enligt Chisnall. Liverpools största rival hette Everton och Uniteds dito var City. Även om det fanns spänningar mellan supportrarna till Liverpool och United så var det inte tal om några slagsmål eller liknande. Inte heller fanns det några hårda känslor mellan spelarna utan istället kunde de ses innan eller efter matcherna och ta ett par öl ihop. Även Busby och Shankly var goda vänner. Faktum är att man hade utvecklat någon form av far och son-relation och Shanks var ofta på besök i Manchester. I intervjuer med Shankly säger han att Sir Matt Busby är världens bästa manager, något man har svårt att se skulle ha kallat säg Benitez.
Så övergången blev klar och även om Chisnalls fru klagade över att behöva flytta så var det inga andra som höjde på några ögonbryn. Det blev inte ens högljutt när han kom till Old Trafford för att representera sin nya klubb.
- Ingen sa egentligen någonting, trots att jag faktiskt flyttade mellan två stora klubbar. Men på den tiden var det bara en fotbollsspelare som bytte lag, ingenting mer. När jag kom till Old Trafford med Liverpooltröjan på så fick jag ett vänligt bemötande från publiken.
Nu blev inte karriären i Liverpool någon lyckad sejour. Efter att ha inlett debutsäsongen 64-65 som ersättare till Ian St John fick han visserligen en del speltid. Men när skotten väl kom tillbaka petades Chisnall och han lyckades aldrig ta någon ordinarie plats. Faktum är att han säsongen 65-66 bara spelade en match och totalt bara skrapade ihop 6 stycken matcher på 2,5 säsong.
- Det fungerade aldrig riktigt i Liverpool helt enkelt, samtidigt ångrar jag inte att jag gick dit. Liverpool som stad vibrerade nästan vid den tidpunkten med Beatles som slog igenom och ett fantastiskt fotbollslag. Så omständigheterna var helt enkelt inte rätt för mig just då.
Även om han lyckades skriva in sig i historieböckerna ännu en gång, han tog avsparken i den första sändningen av Match of the Day på BBC, så var Liverpool ett misslyckande. I augusti 1967 såldes han till Southend United för 12,000 pund och gjorde 161 matcher i division 4. Han avslutade sedan sin karriär i Stockport County där det blev 30 matcher, då hans knän inte klarade av mer fotboll.
Trots att spelarna var proffs på så sätt att man inte behövde jobba vid sidan av, så tjänade långt ifrån alla några stora pengar. Phil Chisnall valde att öppna en spelverksamhet eftersom han själv var väldigt intresserad av häst- och hundkapplöpning. Men det fanns ingen direkt ekonomisk trygghet i den branschen så istället tog han ett fabriksjobb i Trafford Park.
När han slutligen gick i pension 2004 hade hälsan kommit ikapp honom. Dels hade han problem med sina knän efter sin fotbollskarriär, dels led han av ledgångsreumatism. Utöver det hade han även råkat ut för en mindre hjärtattack. Han drog sig tillbaka till sina barndomskvarter i Urmston och uppmärksammades igen ordentligt i samma veva som Gabriel Heinze ville göra samma resa som Chisnall. Nu blev inte den affären av och än idag är alltså Phil Chisnall den sista spelaren som har sålts mellan klubbarna.
Hösten 2013 drabbades Chisnall av en allvarlig stroke och hamnade i rullstol med nedsatt hörsel och talförmåga. Men fotbollsfamiljen vore inte den fotbollsfamilj den kan vara om den inte försökte hjälpa till. I höstas anordnades nämligen en insamlingskväll för Chisnall Tusentals pund samlades in och på plats fanns spelare som Denis Law och Martin Buchan.
Idag är han 72 år gammal och blir 73 i oktober. Hans karriär blev nog inte riktigt vad han hoppats, åtminstone inte sett till spelade minuter i högsta ligan. Men han fick trots allt spela under såväl Sir Matt Busby och Bill Shankly, den brittiska fotbollens kanske viktigaste tränarnamn genom tiderna. Och han anser sig själv ha varit väldigt priviligierad för att han kunde leva på fotbollen under en period, även om han själv inte tog det på största allvar just då.
Det är omöjligt att sia om hur länge Phil Chisnall förblir en viktig punkt i historieböckerna. Men med tanke på att varje gång som man läser om honom, får tänka tillbaka på en annan tid för den engelska fotbollen. I allt virrvarr av transferrekord, tv-avtal och nya sponsorer är det skönt att drömma sig tillbaka till en tid där fotbollen var annorlunda. När spelare såg på fotbollen som Phil Chisnall t ex.
- Fotboll var ett spel för mig. Jag spelade för att det var roligt och sedan fick jag några spänn för det.
Källor
Manchester Evening News, Liverpool Echo, The TImes, Daily Mail, The Guardian, Wikipedia
