Norwich - Burnley
2 - 0

Efter Liverpool—West Ham United

Det blev den första segern på Anfield sedan 1963. Då hette målskyttarna Martin Peters och Geoff Hurst. Nu hette dom Lanzini, Noble och Sakho.

Första halvlek
Det var med ganska låga förväntningar man slog sig ner för att bevittna Liverpool – West Ham United. Men den negativa inställningen förbyttes ganska snabbt till en optimistisk för Liverpool hann knappt sluta sjunga på ”You’ll never walk alone” innan Manuel Lanzini (i sin första Premier League-start) kunde peta in 1-0 bakom Simon Mignolet efter att Liverpools försvar agerat så där taffligt som vi var vana att se dom förra året.

Efter den chockstarten för Liverpool så börjar man rulla boll och bollinnehavet står vid en tidpunkt på 81%-19% till hemmalaget. Det dyker ganska snabbt upp en målchans för hemmalaget när nyförvärvet från Bundesliga och Hoffenheim, Roberto Firmino, skapar sig lite yta i skottsektorn utanför straffområdet. Med en lugn och behärskad pendel får han iväg en riktig vänsterslägga som träffar Darren Randolphs högra stolpe.

Liverpool kommer inte närmare än så i den första halvleken. Man försöker konstant på West Hams vänstersida som har varit dålig under de senaste två matcherna men blir gång på gång nekad. Ogbonna läser spelet bra och även om Cresswell slår en hel del långa bollar så spelar han enkelt och tar inga risker. Det straffade sig som bekant rejält mot Bournemouth i förra matchen.

I stället för att hemmalaget får in en kvittering så fortsätter West Ham se farligare ut i sina omställningar än vad Liverpool gör med allt bollinnehav och spel på Hammers planhalva.
I den 29:e minuten så blir det fel för Dejan Lovren. Efter att kroaten vunnit en duell mot Lanzini nere vid hörnflaggan så får han minst sagt problem med bollbehandling varpå Argentinaren kan sno åt sig bollen, spela in mot Sakho i straffområdet, det blir flipperspel mellan backarna och bollen studsar ut till kapten Noble som enkelt placerar in 0-2.

Andra halvlek
Andra halvlek börjar där den första slutar. Liverpool har mycket bollinnehav men det öppnas också ytor på deras planhalva som West Ham kan utnyttja.
I den 52:a minuten blir det än ännu brantare uppförsbacke för hemmalaget. Philippe Coutinho får sitt andra gula kort efter att han blivit rejält uppsnurrad av Dimitri Payet och kommit lite sent med en glidtackling.

Matchen fortsätter sin stilla gång och det fanns inte mycket som talade för att hemmalaget skulle kunna vända på matchen. Benteke hade svårt i luftrummet mot Hammers starka mittbackar, lagdelarna jobbar ihop och med de extra ytorna som uppstod efter utvisningen så kunde man oftare få igång ett passningsspel.

I den 78:e minuten så blir Mark Noble ytterst tveksamt utvisad. Noble tar bollen, Danny Ings springer in i Nobles fot vilket gör att sulan kommer upp och då känner domare Kevin Friend sig givetvis tvungen att plocka upp det röda kortet. Märkligt beslut.

Detta hjälper föga för ”de röda”. Dejan Lovren får visserligen en halvchans efter en hörna som han inte lyckas förvalta men närmare än så kommer inte hemmalaget och i den 93:e minuten kan Diafra Sakho läckert placera in 0-3 vid Mignolets vänstra stolpe. Skönt för senegalesen som har haft en jobbig vecka bakom sig.

Sammanfattning
Oerhört glädjande att se försvarsspelet. Vi jobbar som ett lag igen och alla bidrar med stenhårt jobb och chansen att göra enkla misstag minimerades med hjälp av enkelt spel. Man skickade hellre ut bollen över sidlinjen i stället för att slå in i en chanspassning rätt in i banan.
Kontringsspelet var även det tillbaka och Hammers har spelarmaterialet för att spela omställningsfotboll. Payet är återigen mycket bra, Lanzini har snabbheten och den där individuella skickligheten som behövs.
Sist men inte minst vill jag ge förra årets spelare, enligt West Ham-Sverige, Cheikhou Kouyate en stor eloge. En riktig mittfältsdynamo återigen. Gott att se.

Nu väntar landslagsuppehåll sedan har vi Newcastle hemma måndagen den 14:e September.

COME ON YOU IRONS!