En nykter analys
Det har alltså hänt. Gårdags kvällen var ingen dröm eller alkoholbaserad illusion. När historieböckerna om Europas finrum inom fotbollen skrivs kommer de vara en profil fattigare. Det kommer att bli en kall vinter, det kommer att bli en långsamt annalkande vår.
Har suttit hela morgonen och läst. Att läsa förklaringar till varför något hänt är bland det mest intressanta som finns, om det handlar om slaget vid Poltava till exempel. Men att läsa om en förlust och just en sån förlust som igår är självplågande. Det är som att hata ljudet av naglar mot en griffeltavla och trots det sitta och plåga sig själv i timtal. Det finns teorier om allting, allt från underskattning till hatisk stämning varje dag ute på Carrington. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka och tänka och det skaver kanske ännu mer. Den intressanta konklusionen man gör av alla åsikter blir ju dock densamma som alla stockholmare skanderar efter varje förlust: AVGÅ ALLA!
Man brukar säga att så länge spelarna gör sitt yttersta så gör inte förlusten lika ont. Well, kan vi inte alla bara enas om att det är lögn och förbannad dikt. Jag vet i alla fall med mig själv att jag led fruktansvärt efter såväl senaste förlusten mot Barcelona i finalen som den 2009. Då handlade det om finalen i den turnering vi nu inte ens får uppleva åttondelsfinalen och vi var totalt utspelade under långa stunder. Samtidigt visste man att det var så för att Barcelona var ett så pass mycket bättre fotbollslag många gånger, det handlade inte om att Unitedspelarna underpresterade, man hade helt enkelt ingen chans. Spelade man final för så kort som ett år sedan i en turnering man precis åkt ut i, måste man ju börja fundera på vad som skiljer sig och vad som hänt på så kort tid. Annars borde man nog fundera på om man är mentalt frisk.
Så den nyktra analysen i desto mindre affektion går alltså ut på att bena ut vad som hänt sedan den där kvällen i maj för ett halvår sen ungefär. Tja, inte sådär jättemycket men ändå hysteriskt mycket. United i stort och Sir Alex i synnerhet får återkommande beröm för hur man hanterar generationsskiften och inte låter påverkas av vilka som lämnar, det brukar rulla på ändå. Vi klarade oss utan Beckham, vi klarade oss utan Staam och vi löste Ronaldo-förlusten. Det är det som alltid varit mest imponerande med United, även för dem som är supportrar till andra lag. Nu är det just den biten man kan peka på, generationsväxlingen, för det är det som håller på att hända. Och ibland får man bara bita i det sura äpplen, tugga i sig den tugga man tog och sen köra på rakt fram.
Vi har ett ungt lag, ett lag som inte riktigt är ett lag än. Mycket på grund av skadorna så klart för är det något det handlat om den här hösten så är det rotation och åter rotation. Phil Jones är en lysande spelare i sin bästa stunder men som tonåring i världens mest populära lag måste man ha rätten att falla igenom ibland. Sen kan man beklaga sig över tidpunkten, absolut, men att skickas runt mellan i alla fall 3 positioner inom loppet av 2-3 månader är inte hälsosamt för en så ung spelare. Han och Giggs har inte hittat något vettigt samarbete enbart för att man inte spelat så nära varann i en match tidigare. Att sedan göra det med yrvädret Park runt sig oavsett vart man är på planen gör inte saken lättare. Matcher vinns på mittfältet, det kommer jag alltid att hävda och igår var inte mittfältet vår starka sida.
Ashley Young är fortfarande ung om än inte lika ung. Det är ett läroår för honom på alla sätt och vis. Sen kan man tycka vad man vill om att en kille som tjänar 1 miljon i veckan behöver tid för att hitta rätt i det arbete han ska göra, men då får det vara så. Det är ingen nyhet att inte alla är omänskliga från början och sedan fortsätter att vara det. Ronaldo var inte älskad i början, delvis p g a det inte flöt så bra som alla trodde. Inga jämförelser i övrigt med Young men att tro att man kan gå från självskriven stjärna i Aston Villa till en i gänget i världens största klubb på en pisskvart är bara naivt. Rooney är inte sig själv just nu, det har jag skrivit innan. Han är inte lika rakt på som vi vet att han kan vara, han är omständig och osäker. Dålig form kallas det visst och det är klart att det är olägligt men man ska ändå ge honom credd för att han inte ger sig oavsett hur tungt det går. Inte mycket credd som i en hyllningskör utan snarare lite credd som i en klapp på axeln och ett "det vänder snart".
Jag skrev rätt osammanhängande igår, det ber jag om ursäkt för. Men jag skrev en sak som var vettig och det var att man inte vinner några matcher i egen backlinje. Således ska skuggan falla över vår offensiv och inte över backlinjen. Det är två individuella insatser som gör att Basel får fira två mål igår, det hade inte inträffat om offensiven skött sitt. Nu står vi där med EL i ena handen, ligan i andra och en kapten som kanske bar med sig varje möjlig pokal ut på båren igår. Det är i sådana här lägen supporterskap testas på riktigt, tro mig jag vet vad jag talar om som Bajen-supporter sen vaggan och den utvecklingen blir minst lika intressant som att se hur laget tacklar det här. För är det något spelarna i Manchester United är medvetna om så är det vad det innebär att ta på sig den tröjan de kallar arbetskläder.
Ni som pratar om Glazers får gärna göra det. Jag ser det självklart precis som ni, får man inte använda så mycket pengar som man behöver för att bibehålla kvalitén så kommer det falla igenom till slut. Nu ser inte jag det som anledningen till att vi inte lyckas slå Basel på bortaplan, så dåliga är vi inte. Spelarna som försvann inför året som faktiskt påverkade var van der Sar och Scholes, även om Scholes medverkan på slutet inte var lika frekvent som innan. van der Sar är ersatt och man gjorde det på bästa tänkbara sätt genom att köpa en ung målvakt med alla egenskaper som krävs för att bli världsklass, det handlar bara om att ge honom tid. Scholes ersattes inte på samma sätt och kanske handlade det om pengar, kanske handlade det om annat. Det är och förblir spekulationer över en bättre kall. Faktumet att vi åkte ut i en sådan här grupp kan inte skyllas på annat än ett lag som inte är färdigbildat än.
Jag vet att jag är redo att ge det tid att bli klart, det kan mycket väl vara Sir Alex sista bygge. Jag tycker vi alla är skyldiga honom en sista dans.
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
