End it with a bang!
Vi går mot en titellös säsong, så mycket har vi nog alla redan förstått. Vi kommer med alla sannolikhet inte stå där och bli firade som mästare och champagnen som vi redan börjat kyla är undanställd i väntan på nästa säsong. Vi mår nog bra av det här, det är ändå så vi måste det. Därmed inte sagt att det inte ska avslutas snyggt.
Jag vet att vi har en ganska låg medelålder härinne på Svenskafans. Det är mer "grabbar" och yngre vuxna än medelålders revisorer med en Passat och småstadsvilla. Många av oss är för unga för att ens veta hur det är att ha en annan manager än Sir Alex, lika många vet bara ett Man Utd med Ryan Giggs i laget. Vi har vant oss vid att det här är United, det finns ingen annan bild eller ens skiss över hur det skulle se ut utan t ex dessa två i klubben. Historien är bara ord nedplitade av människor som minns i kombination med bilder på en svunnen tid som var verkligheten för 25 år sedan. Vissa kanske inte ens kommer ihåg hur det är att inte vinna ligan på några år och dessa personer kommer att få genomgå ett test framöver. Det är i alla fall vad jag tror.
För någonstans finns det en inneboende inställning om att man inte är en riktig supporter förrän man genomgått någon form av sämre tid för sitt lag. Det är lätt att sjunga i medvind, Djurgården, men man är en trogen supporter om man hänger i oavsett vad, Bajen. Men vad som är en sämre tid för olika lag betyder hela olika saker. För ett lag som Blackburn är det riktigt tungt när man ramlar ur, för ett lag som Liverpool är det jobbigt om man missar Champions League eller t o m Europa League. För supportrar till Manchester United som är födda post-Sir Alex intåg är det tungt att gå titellösa, inte en säsong utan flera. Det här är inget man ska skämmas för, herregud supportrar kommer och supportrar går men sopa rent framför eget hus så är på den säkra sidan. Ni vet vad jag tycker om folk som hånar en för att man är ett fan av en klubb som vinner, well i år är vi inte det. Vi är fans av en klubb som genomgår en förändringsprocess, en generationsväxling och vi gör det som det lag som kommer tvåa i Premier League. Som sämst alltså.
Nu ska vi i alla fall avsluta det här när som helst, säsongen är över och blickarna riktas mot skvallerblaskor och andra seriösa tidiningar. Vi har en match kvar, den är mot Sunderland och jag tror det blir riktigt kul. Dels för att vi måste gå framåt för att ha en chans att rubba City och avbryta deras fest, dels för att vi möter just Sunderland. Sunderland är ett lag som genomgått en förvandling under bara en säsong. Från det låsta och fantasilösa spelet som genomsyrade inledningen till det mer effektiva och resultatsorienterade spelet man haft under O'Neill. Men framför allt gillar man Sunderland p g a deras goda relation med Man Utd. Här har kryllat av spelare senaste åren som haft en historia i United. I dagsläget handlar det om Bardslet, Richardson, Wes Brown och "Johnny goes marching down the wing, O'Shea!" och det finns något ofrånkomligt underbart med att se före detta spelare som lämnat "on good terms". Fine, Wes gjorde bort sig, absolut, men jag tror ändå han kände att hans tid var kommen. Han är en lokal Manchester-lad och hyser inga agg mot United idag, det är det fina.
Det jag hoppas på är i alla fall att Sunderland bjuder upp till dans och inte går in för att stänga matchen på något sätt. Det finns inget hat mellan klubbarna, således har inte Sunderland-fansen någon stående erotisk dröm om att ta poäng mot United, snarare vandrar man till Stadium of Light för att få en sista show innan sommaren gör sitt intåg. United har allt att spela för, om inte annat så för att spä på en av våra svagare statistika punkter. Under de 19 år Premier League funnits har United bara lyckats vinna sista 2 matcherna 7 gånger. Vi minnst hur det såg ut förra året mot Blackburn borta.
Därför hoppas jag på allt folk framåt, släpp alla spärrar och släpp fångarne loss det är vår. Gå in med en 3-5-2 uppställning där Rio, Jones och Evra sköter defensiven. Släng in Rooney som offensiv innermitt med Hernandez och Welbeck på topp. Låt Young och Valencia springa sönder varsin kant och låt Scholes/Carrick sköta det centrala mittfältet och samla bollar. Finns det ett halmstrå så är det just det halmstrået vi måste rycka, det är uppenbart för alla att vi inte kan vinna ligan på målskillnad men vi kan väl i alla fall låta folk tro att vi försökte det? Nu är det inte så att det räcker med att skicka in all denna kompetens och räkna med 3 pinnar borta mot ett Sunderland, inte alls. Men är det något vi varit i år så är det ojämna och om alla kan lyfta sig själva en sista gång kan det blir väldigt trevligt.
Swansea hemma blev aldrig den fest Old Trafford förtjänade, låt oss få en sista dans i alla fall!
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
