Arsenal - Manchester U
3 - 1

Fem tankar om förlusten mot Arsenal

Det såg länge ut att bli 1-1, men till slut kunde ett tillbakatryckt Manchester United inte hålla emot. I matchens 96:e minut tryckte Declan Rice in avgörandet för Arsenal, följt av Gabriel Jesus definitiva spik i kistan i minut 101. 3-1 till Arsenal blev slutresultatet och således en riktigt tung förlust för United på Emirates.

Fem tankar om matchen

1. En repris på förra säsongens möte
Manchester United var baktunga matchen igenom, men det såg länge ut att räcka för en poäng. Sista tio minuterna var nästan desperata av United, som slog bort boll efter boll och sjönk djupare och djupare in i eget straffområde. På ett sätt kändes det bara som en tidsfråga tills Arsenal skulle avgöra den här matchen – och så blev det även till slut. Om jag minns rätt hade jag en identisk känsla när de här lagen möttes på just Emirates i januari tidigare i år. Manchester United spelade då för ett kryss men kunde inte hålla ut, när Eddie Nketiah till slut avgjorde i matchens slutminuter. Detsamma skedde även den här gången när Declan Rice tryckte in vinnarmålet. Extremt surt och extremt tungt – även om det kändes oundvikligt att det var just så här det skulle bli, sett till matchbilden.

2. Ett valpigt United
Det var elva försiktiga Manchester United-spelare som startade den här matchen på Emirates. Jag tycker United föll ner alldeles för lågt i defensiven och inte vågade fylla på framåt när lägena väl gavs. Vi kändes alldeles för valpiga och gav Arsenal alldeles för mycket respekt. Att man släpper in mål bara några sekunder efter Rashfords 1-0-mål var väl kanske det tydligaste beviset. Det var helt enkelt på tok för enkelt och alldeles för svagt ur ett mentalt perspektiv att agera på det sättet. Känslan var att Manchester United inte åkte till Emirates Stadium med matchplanen att ta hem tre poäng, utan för att möjligen kriga till sig ett kryss. Trots att det länge såg ut att räcka för en poäng, var det inte oförtjänt att Arsenal till slut fick avgöra den här matchen.

3. Mittbackskrisen växer?
Lisandro Martínez utgick efter 67 minuter på grund av skada och mittbackskollegan Victor Lindelöf gjorde detsamma (?) en kvart senare. In byttes de två reservgubbarna Harry Maguire och Jonny Evans som fick spela tillsammans under matchens sista tio minuter – ett mittbackspar som jag inte trodde skulle spela ihop i omgång fyra den här säsongen. Det är såklart omöjligt att bedöma hur allvarliga skador det rör sig om, det såg inte jättefarligt ut från TV-soffan. Men om det skulle visa sig att Raphaël Varane, Lisandro Martínez och Victor Lindelöf alla är skadade är det minst sagt oroande. Tack och lov kommer nu ett landslagsuppehåll där dessa spelare förhoppningsvis får tid att återhämta sig. Men skulle det vara så att vi bara har Harry Maguire och Jonny Evans som tillgängliga mittbackar när Premier League återstartar – då är vi illa ute.

4. Dansk debut på topp
Rasmus Højlund byttes in i mitten av den andra halvleken med drygt 20 minuter kvar och gjorde således sin debut i United-tröjan. Nyförvärvet från Atalanta, som alltså är född 2003 (hade inte koll på att han var SÅ ung), rev och slet uppe på topp och lyckades störa Arsenals backlinje. Personligen har jag knappt sett den unga dansken spela fotboll och det som förvånade mig mest var hans fysik. Det var flera gånger som han höll emot mittbacksjätten Gabriel i dueller samtidigt som han visade prov på en rejäl snabbhet när han fyllde på i omställningarna. Rasmus Højlund bevisade mer under sitt inhopp än vad Anthony Martial gjorde under sina 67 minuter på plan – och det säger ändå mycket. Trots en blytung förlust var det ett piggt och positivt inhopp från dansken som bådar gott framöver.

5. Rashford tillbaka i målprotokollet
Jag väljer även att lyfta en till positiv aspekt från den här matchen. Marcus Rashford öppnade målskyttet på Emirates och fick därmed göra sitt första ligamål för säsongen. Förutom att det var ett riktigt snyggt mål, vackert assisterat av Christian Eriksen, var det framförallt extremt viktigt för Rashford själv. Det är ingen hemlighet att vår nummer tio har haft problem i säsongsinledningen och inte kommit upp på den nivån han nådde under förra säsongen. Jag tror mycket av det har handlat om att han har spelat central forward, vilket inte är positionen han gör sig bäst på. Senast mot Nottingham fick han spela vänsterytter och blev direkt farligare. Att han idag fick spräcka den där nollan i sin personliga målkolumn tror jag var viktigt för honom personligen – även om det inte räckte till poäng.

TV: Galna glädjescener när Rice avgör toppmötet