Manchester U - Bayern München0 - 1
Fem tankar om förlusten mot Bayern München
Det blir inget Champions League-slutspel. Bayern München släckte Manchester Uniteds hopp om avancemang efter en komfortabel 1-0-vinst på Old Trafford. Istället får Erik ten Hag rätt och slätt konstatera att Manchester United slutar på en genant jumboplats i Champions Leagues grupp A.
1. En stark första halvlek
Det var ett beslutsamt Manchester United som klev ut på Old Trafford ikväll. Efter bara några minuter kände man att spelarna var påkopplade på ett helt annat sätt än mot Bournemouth senast. Den höga pressen, de intensiva duellerna och de uppoffrande löpningarna visade att spelarna faktiskt ville bevisa sig igen efter helgens fiasko. Man skapade visserligen inte överdrivet många målchanser, men man satte ändå lite press på Bayern München från start. Och det var uppfriskande att se.
Jag tycker att det var många spelare som verkligen såg påkopplade ut från start. Framförallt Bruno Fernandes, Alejandro Garnacho, Rasmus Højlund och Sofyan Amrabat kändes väldigt alerta och heta i presspelet. Den sistnämnda herren, alltså vår mittfältsmarockan, hade några intensiva dueller där han smällde på Bayern-spelarna på ett härligt sätt. Det var mycket kul att se i matchinledningen.
2. Vart var forceringen?
När Bayern München satte 1-0 med 20 minuter kvar fanns det bara ett alternativ för Manchester United: gå framåt. Erik ten Hag gjorde sitt jobb och viktade om spelarmaterialet med fokus på offensiven. In kom Facundo Pellistri, Hannibal Mejbri och Kobbie Mainoo, och där och då var det väl bara full fart framåt som gällde? Det trodde i alla fall jag, med tanke på de tydliga förutsättningarna som rådde. Men det kom aldrig någon riktig slutforcering.
Faktum är att Manchester United faktiskt bara hade ett skott på mål i den här matchen, men jag kan inte ens minnas när det avlossades. Det var en iskall offensiv insats av United, som inte ens vässades det minsta när ten Hag bytte in ovannämnda offensiva krafter. Jag minns helt ärligt inte en tillstymmelse till målchans sista 20 minuterna… Det ska också sägas att det inte fanns supermånga heta namn att slänga in när man behövde göra mål. Skadekrisen gjorde sig verkligen påmind när en spelare som Hannibal Mejbri, och inte typ en Marcus Rashford, byttes in. Men trots det tycker jag ändå att man hade kunnat förvänta sig en tydligare forcering.
3. Svaga insatser av våra yttrar
Både Antony och Alejandro Garnacho var tyvärr alldeles för svaga ikväll. De båda yttrarna tappade extremt mycket boll, tog många märkliga beslut och slog bort alldeles för många passningar. Det var verkligen två frustrerande insatser att följa från soffan, i och med att de flesta misstagen bara grundade sig i rent slarv. Det fanns liksom ingen taktisk, spelmässig eller kollektiv förklaring till deras svaga insatser. Det var bara slarvigt rakt igenom.
Antony har fått mycket skit kastat på sig den här hösten, inte minst från mig, på grund av hans obefintliga slutprodukt. Kvällens insats stärkte definitivt inte brassens aktier för fem öre, tyvärr. En talande situation från ikväll som jag tycker symboliserade brassens insats var när han på ett väldigt nonchalant sätt försökte klacka sig förbi Alphonso Davies i början av andra halvlek. Men istället för att ta sig förbi kanadensaren tappade han bollen, stämplade Davies på vristen och fick ta emot ett solklart gult kort. Det summerade hans kväll ganska bra, tycker jag.
4. Shaw och Maguires skador
Den redan långa skade-/frånvarolistan blev plötsligt ännu längre efter ikväll. Efter en dryg halvtimme tvingades nämligen Harry Maguire halta av efter att ha tagit sig mot ljumsken. Och i paus klev Aaron Wan-Bissaka in istället för Luke Shaw, vilket jag också antar hade att göra med någon form av skadekänning. Att båda dessa startspelare, som dessutom haft en hyfsat bra form den senaste tiden, tvingades bryta matchen är såklart väldigt oroande inför det som komma skall. Inte minst inför mötet med Liverpool på Anfield nu till helgen…
Även om varken Jonny Evans eller Aaron Wan-Bissaka gjorde bort sig i sina inhopp känns det synd att det är just Maguire och Shaw som fick utgå med skador. Harry Maguire vann ju som bekant månadens spelare i Premier League och har verkligen höjt sig prestationsmässigt de senaste veckorna. Luke Shaw visade även han direkt hur mycket han betyder för det här laget när han kom tillbaka från skada för bara någon vecka sedan. Det är således två viktiga startspelare som nu potentiellt kommer missa någon eller några matcher på grund av skada. Och det oroar.
5. På återseende, Champions.
Tack för det här gruppspelet. Eller inte. Manchester Uniteds Champions League-äventyr hann inte ens börja i år innan det var över. Uniteds insatser i mästarturneringens gruppspel har varit under all kritik och direkt pinsamma att behöva bevittna. Vi slutar alltså sist i den här Champions League-gruppen, där både FC Köpenhamn och Galatasaray lyckas knipa fler poäng än United. Det är helt bedrövligt, förkastligt och en extrem underprestation från samtliga inblandade i rött.
När ses vi nästa gång då, kära Champions League? Manchester United ligger för närvarande på en sjätteplats i ligan efter 16 spelade matcher, vilket är några placeringar för högt upp i relation till prestationerna. Jag tror personligen inte att vi når en topp fyra placering i år och att vi således heller inte når Champions League-spel till nästa säsong. Slutar vi topp fyra säsongen efter det? Omöjligt att säga här och nu. Men det är inte omöjligt att det kommer ta några år tills vi får höra Champions League-hymnen på Old Trafford igen. Det är förstås en mycket deppig tanke som jag inte riktigt orkar ta in just nu, men som nog är den verkligheten vi alla behöver förhålla oss till.
Ha det fint så länge, Champions. Förhoppningsvis ses vi ganska snart igen.
