Manchester U - Arsenal
0 - 1

Fem tankar om förlusten mot Arsenal

Det blev inget skönspel på Old Trafford när Manchester United inkasserade säsongens fjortonde (!) förlust på söndagskvällen. En stor portion av hur det sett ut under säsongen speglade sig i matchen mot Arsenal där viss frustration också sipprade ut.

1. Den ickefungerande backlinjen, ett faktum!
Återigen spelar Manchester United en match med en backlinje som inte är värdig emblemet. Skadorna har lett oss till en uppsjö av olika uppsättningar och visst tar det ut sin rätt. Men faktum kvarstår att det som skiljer Manchester United från Arsenal idag är ett fungerande försvarsspel där det finns en symbios mellan lagdelen och resterande delar. Detta är något som inte funnits hos Manchester United på långa vägar och något som tycks fortsätta vara ett av de stora problemen för klubben. Arsenal spelade ingen bländande fotboll men visade upp ett försvarsspel som osade stabilitet och självförtroende, där var och en visste sin uppgift. United ser återigen ut som ett hönshus där bak.

2. En fantasilös offensiv skapar ingenting
Liksom försvaret är en svag lagdel hos United, med eller utan skador, så fortsätter även de offensiva spelarna att visa upp att man checkat ut från den här säsongen. När det kommer till att bryta mönster, utmana och slå passningar bakom linjerna så tycks ingen vilja göra just det. Flera gånger kunde vi se hur Amad Diallo, som fick chansen före Antony i startelvan, trippade runt bollen likt brassen själv, för att sedan vika in med vänstern och därefter lägga bollen snett bakåt till mötande back eller mittfältare. Det här speglades dessutom av innermittfältet där ingen var förmögen att åtminstone testa att slå en hotande passning när alternativen tycktes vara för få. En fantasilös offensiv fortsätter vara ännu ett problem i Manchester United, så även mot Arsenal.

3. Den oslipade diamanten?
För visst är Alejandro Garnacho, tillsammans med Mainoo och möjligtvis Höjlund Manchester Uniteds diamant? Åtminstone i min bok. Men han är också oslipad, rejält oslipad. När en klubb av Manchester Uniteds dignitet står och faller på de individuella egenskaperna hos en 19-årig ytter, som relativt nyligen slagit sig in i startelvan, så syns det också hur oslipad han är. Det är enkom han som vågar utmana, ibland i fel lägen, ibland i rätt lägen. Men trots de avbrutna anfallen han drar igång, eller de missade skotten, så är han just den spelaren allt för många verkar förlita sig på. Mot Arsenal stod han inte för en jätteinstats men han var den som vågade och försökte, vilket är betydligt mer än vad man kan säga om resterande lagkamrater - även under hela säsongen. Fortsätt utmana, fortsätt ta skott och fortsätt visa dina egenskaper Alejandro!

4. Onanas frustration är vår frustration
Vid ett par tillfällen kunde vi se André Onana ta mark på egen planhalva i ett försök att sätta igång något som skulle likna ett anfall. Vid dessa tillfällen slutade det istället med att han tvingades slå upp bollen på måfå för att sedan brisera ut i ett raseri som syntes hela vägen hem till Sverige genom rutan. Onana är frustrerad då hans försvar, mittfällt och anfall inte visar någon rörelse utan istället låter Arsenalspelarna äta upp ytorna. Ingen är benägen att visa att man vill ha bollen utan istället får Arsenal anmäla sitt intresse.

Onanas frustration som syntes flertalet gånger under mötet mot Arsenal på söndagskvällen är också vår frustration över år av nederlag, ilska, sorg, bitterhet och aggression. Tack för att du är den enda som åtminstone visar dina känslor, måtte bara någon annan snappa upp vad det innebär att inte prestera väl nog i ett lag som Manchester United.

5. Ville Manchester United vinna eller längtar man till sommarledighet?
Ja det är faktiskt en befogad fråga, inte bara efter Arsenalmatchen, utan efter de senaste tio-tjugo matcherna vi sett United spela. Spelarna saknar passion, vilja och kämparglöd i alltför många situationer vilket såklart inte är bra nog. Frågan är nog om man stängt säsongen mentalt och nu endast räknar ner dagarna till sommarledigheten? Och vem är då jag att klandra dem när jag gör exakt samma sak? Jag längtar till att säsongen tar slut, jag längtar till att transferfönstret öppnar så att vi kan skeppa iväg dökött och eventuellt värva något spännande, och jag längtar efter att få se den sportsliga ledningen sätta sin första prägel på klubben.

Två matcher återstår för Manchester United i Premier Leaguesäsongen 2023/2024. Jag vet att jag räknar ner. Gör du?

Håller du med om analysen? Vad bör ske under sommaren och är Onanas frustration också något som speglar hur vi supportrar känner? Skriv gärna av dig i kommentarsfältet. Men kom ihåg - Håll god ton!

GGMU