Manchester U - FC Köpenhamn
1 - 0

Fem tankar om vinsten mot FC Köpenhamn

Manchester United gör det inte lätt för sig! Ännu ett bottennapp till insats resulterade till slut i tre poäng mot FCK, även om det satt väldigt långt inne. André Onana blev stor matchhjälte efter att ha räddat Jordan Larssons straff i minut 95 – vilket säkrade tre poäng till United!

1.Onanas revansch
Det här blev till slut André Onanas kväll – och JÄKLAR vad man unnar honom det! Vår kamerunska slips har haft det tufft sedan han anslöt till Manchester United och han har stått för en rad tavlor och märkliga beslut. Men att ikväll kliva fram i matchens 95:e minut vid ställningen 1-0 och rädda en straff, i det läget… Det blir inte bättre än så! En otrolig prestation och en fantastisk respons till den kritik han mottagit de senaste månaderna.

Det ska också sägas att det är en riktigt, riktigt bra räddning André Onana gör på Jordan Larssons straff. Han sträcker verkligen ut sig och får upp en hand som kan styra bort bollen – högklassigt! Att sedan få bevittna de glädjescener som utspelar sig när typ hela laget springer fram till Onana i ett oändligt kramkalas var väldigt fint att se. Det var som om precis alla kunde känna Onanas lättnadssuck och glädjas åt att det var just han som fick stå för en sådan här aktion i ett sådant skede. Jag tror och hoppas att det här kan bli en viktig milstolpe i Onanas United-karriär som får honom på rätt bana.

2. Déjà vu
Svagt motstånd. Favoritskap hos United. Usel insats. Tre poäng. Det är receptet till den soppa som Erik ten Hag har kokat ihop alldeles för många gånger den senaste tiden. De tre senaste matcherna har smakat exakt likadant och jag börjar faktiskt bli trött på det Erik ten Hag serverar oss hängivna supportrar. Visst, det är tre poäng, men det övertygar inte överhuvudtaget. När FC Köpenhamn ikväll stod på andra sidan oroar insatsen än mer, med tanke på att United borde vara flera nivåer över rent kvalitetsmässigt.

Om man ska vara riktigt pessimistisk kan man argumentera för att dessa typer av trepoängare på ett sätt skadar Manchester United i längden. Låt oss leka med tanken att United hade förlorat hemma mot Brentford, tappat poäng på Bramall Lane och kryssat hemma mot FCK. Rent prestationsmässigt har dessa resultat inte alls varit långt borta, men på något sätt är jag rädd att de här trepoängarna har målat över de svaga insatserna. Missförstå mig rätt: jag tar självklart tre poäng alla dagar i veckan, framförallt när det får sluta i de scener som det gjorde ikväll. Men om även resultaten hade talat sitt tydliga språk hade klubben Manchester United fått sig en rejäl reality check, vilket jag tror hade varit nödvändigt på lång sikt.

3. Märkliga val, ten Hag…
Jag kan faktiskt inte förstå vad Antony har bevisat för att få starta den här matchen. Hans insats senast mot Sheffield var direkt svag och brassen har en spelstil som ofta blir på tok för lättläst. Med tanke på att Alejandro Garnacho är en av få ljusglimtar den här säsongen känns det som en väldigt enkel ekvation att ersätta brassen med argentinaren. Men trots denna uppenbara switch valde alltså Erik ten Hag att ändå ge Antony en dryg timme på plan. Obegripligt.

Att inte heller Christian Eriksen fick starta den här matchen var även det lite av ett mysterium för mig. Matchbilden var inte helt omöjlig att förutspå; vem som helst hade nog kunnat gissa att United skulle äga mest boll och föra spelet. Men att Scott McTominay istället fick starta på mittfältet, med sin mer brunkiga, fysiska spelstil, har jag svårt att förstå. Hur tänkte ten Hag där? För mig kändes det här verkligen som en match som skulle passa bolltrygge Eriksen väldigt fint.

4. Rashfords iskalla form
Marcus Rashfords supersvaga säsongsinledning har väl inte undgått någon. Kanske var det just därför man hoppades lite extra på att islossningen skulle komma i en sådan här typ av match: hemma mot ett, på pappret, betydligt sämre lag. Men någon islossning blev det inte – snarare ännu kyligare. Rashford såg fortsatt iskall ut mot FC Köpenhamn ikväll, vilket såklart oroar.

Det största orosmolnet för mig när det kommer till Marcus Rashford är hans kroppspråk. Han ser omotiverad, trött och uppgiven ut när han spelar. Det är inte längre den där självsäkra, modiga och självförtroendefulla spelaren ute till vänster. Jag ser istället en Rashford som nästan slagit knut på sig själv och som nu vill bevisa sig så mycket att han överarbetar många situationer. Han tar skott i fel lägen, hans touch sitter inte alls och beslutsfattningen kommer inte naturligt. Det är helt klart oroväckande och känslan är att det faktiskt börjar bli dags att hitta någon typ av form nu för att börja den här säsongen på riktigt.

5. Nästa: Manchester City
Det är lätt så här efter slutsignal att flyga iväg och bara glädjas åt Onanas matchavgörande aktion i slutsekunderna. Men som jag varit inne på var detta inte alls någon vidare stark insats av Manchester United. Och nu väntar tuffast möjliga motstånd hemma på Old Trafford: Manchester City. Det är helt klart en av de tuffaste matcherna på säsongen och en match med mycket prestige och förväntningar inför. Känslan är att den kommer i fel läge på Uniteds säsong efter dessa svaga insatser – men frågan är om den här matchen någonsin kan komma lägligt?

Jag ser ingen annan matchbild på söndag än ett United som kommer backa hem till straffområdet och chansa på kontringarna. Det lär bli en Ole Gunnar-taktik – vilket faktiskt har gett utdelning ibland. Det som talar emot det den här gången är dock den svaga kvalitén i offensiven, med en iskall Rashford och en formsvag Antony. Jag skickar därför redan nu ut en liten önsketanke om att starta med Garnacho, Højlund och Rashford i ett tremannaanfall, som kan såra City i omställningsspelet. Det blir nog (tyvärr) vår enda chans på söndag, med tanke på den senaste tidens prestationer.