Finish this!
När lottningen inför Champions League släppes var alla eniga om att United skulle jogga hem sin grupp likt Elfsborg i Allsvenskan. Nu har det inte riktigt varit den lätta joggen som det var tänkt, men tabellen ser hur som helst ut som den ska. Det är dags att avgöra det här nu.
Dom som kan sin historia vet att Benfica är ett klassiskt fotbollslag på alla sätt och vis. Med en av världens bästa spelare, Eusebio, som sitt historiska affischnamn har man sedan 2000-talets början startat en resa tillbaka till den absoluta toppen. Kan man sin United-historia vet man att den här matchen, men framför allt bortamatchen senast, även är av stor historisk betydelse. Kan man den inte får man göra som så många gånger i skolan, det vill säga omläxa.
Men nu ska vi titta framåt, ett håll som United haft sin blick åt ändra sedan derby-day. Det har varit en återhämtning som egentligen inte är slut än, den pågår tills vi gått om City i ligan, med andra ord fram till nyår. Att bara resa sig efter en knock är bland det värsta som finns. Att dessutom göra det som ett lag som ska ta hem ligan i maj är desto tyngre. Men blicken är stadig, fokuserad och leder oss just nu åt helt rätt håll. Vi håller alltjämnt avståndet nedåt i tabellen även om lillebror stormar på likt Englands mesta mästare däruppe. Men det blåser snålt på toppen och vindarna kommer att tillta, var så säkra, och då gäller det att man som jagande lag håller kursen rak. Nu så, slut på poesin.
Sedan Nemanja Vidic återkomst har inte bara försvaret i sig blivit bättre, Rio Ferdinand har blivit sig själv. Tillbaka är den store reslige mittbacken som kan skrämma liv i fan själv och han ser mer säker ut än på väldigt länge. Rio och Nemanja bildar världens bästa mittbackspar när man får chansen på riktigt, vilket man inte fått på ett tag. Man kan likna det vid ett kärlekspar som börjat dejta igen efter en tids frånvaro och nu har hittat hem igen, bytt lägenhetsnycklar och börjat prata barn och så vidare. Ikväll sitter Nemanja vid sidan.
In kommer antingen Johnny "not so bashing as O'Shea" Evans eller Phil "Monstret" Jones och det är som att välja mellan cider och öl på Debaser. Den ena gör jobbet, alltså ökar promillen i blodet, men bjuder sällan på någon sensationell smakupplevelse. Den andra sväljer du med hull och hår, går leendes därifrån med en lovande beska och har en helkväll. Phil Jones är en klassisk brittisk mittback som inte har några fingrar att lägga emellan och det är han älskad för. Kort sagt kan man säga att Jones är mer lik Vidic än vad Evans är. Ännu kortare sagt kan man säga att Jones ska spela. Inte Evans.
Michael Carrick är en annan det pratas mycket om i Manchester. Efter en mystisk frånvaro är han tillbaka, trygg med boll men framför allt positionssäker som få. Med Michael Carrick på plan kan den andre innermittfältaren fokusera på det offensiva, Carrick städar bort resten men vem han nu ska städa bakom står skrivet i stjärnorna. Rooney bör spela på topp, Fletcher har inte den kreativiteten som krävs enligt mig och Tom Cleverley har redan tagit jullov p g a skada. Med andra ord lär det bli Giggs, om Fergie nu väljer att spela 4-4-2 vilket jag hoppas. Nani och Young är några av världens bästa yttrar, det har jag skrivit förut. Ikväll skulle vara en bra kväll att påminna mig om varför jag tycker det.
Normalt brukar jag bry mig lika mycket om hur många vi gör som vem det är som presenterar vädret på TV. Ikväll vill jag se fart, ikväll vill jag se mål. Ikväll vill jag att vi visar vart det berömda skåpet ska stå och varför vi blir att räkna med när utslagsomgångarna drar igång.
Se till att avgöra skiten nu!
Väl mött!
Er hängivne krönikör
/Gustaf Granqvist
