Finns intresse för West Ham historik? Del 6-10
West Ham redaktionen fick precis den frågan av en person. Visst är det intressant med historia om West Ham. Leif Thomas som personen heter kommer här med en del historia om vårt favoritlag som både är historia, dikt och fantasi. Nedan följer en presentation av Leif Thomas. Först följer en inledning och sedan en presentation samt ett antal historier för att kittla läsnerven.
Mitt namn är Leif Thomas, min ålder: låt mig säga såhär, när jag var på skolresa i England inträffade något förfärligt, tidningsrubrikerna skrek ut att den osänkbara lyxkryssaren sjunkit, d v s Titanic; så gammal är jag. En annan historisk händelse - som kom att vända Andra Världskriget till britternas fördel - var såklart den hemska dagen då vi alla Hammers supportrar nåddes av den fasansfulla nyheten att "den konstnärlige österrikaren" bombat vårt kära Boleyn Ground.
If it chance your eye offend you,
Pluck it out, lad, and be sound:
`Twill hurt, but here are salves to friend you,
And many a balsam grows on ground.
A.E. Housman
PRESENTATION
Mitt namn: Leif Thomas
Ålder: jämngammal med Winston Churchill
Favoritlag: West Ham United FC
Favoritspelare: Billy Bonds
Intressen: söka livskvalité i poesi, vinylskivor, maltwhisky, gamla filmer,
ölsorter från Storbritannien, resor och självfallet fotboll
Motto: det är viktigare att köpa upplevelser (resor) än att köpa statusprylar.
They hang us now in Shrewsbury jail:
The whistles blow forlorn,
And trains all night groan on the rail
To men that die at morn.
A.E. Housman
HAMMERS HISTORIK del 6
1962 hade Stanley Kubricks film Lolita premiär med James Mason och Sue Lyon i huvudrollerna. Det var också året då John Lyall fick chansen att spela från start i det prestigeladdade derbyt hemma mot Fulham. Ordinarie högerbacken John Bond var skadad. 28 489 åskådare trodde inte sina ögon då John Lyall, långt nere på egen planhalva, plockade upp en inkastad strumpa och började sniffa på den. Under tiden hann Fulham näta inte bara en gång utan två.
Avhyvlingen Lyall fick i halvtid var inte nådig. Golvet i omklädningsrummet formligen skakade då Hammers manager Ron Greenwood, med ligans i särklass största midjemått, hoppade jämfota av ilska.
Greenwood: "Du säger att strumpan doftade apelsin? När ska du lära dig att se undertonen, Lyall! Du upphävde offsiden, Lyall! Du kommer inte att få nytt kontrakt, Lyall! Du kommer att bli hängd i Shrewsbury, Lyall!" Lyall insåg efter matchen, som förlorades med 0-2, att han klantat till det. Pinsammast var ändå att han gått på Fulhams klassiska "strumptricket".
Greenwood blev senare på säsongen ångerfull, visserligen var unge Lyall ett ufo ute på planen, men den korpulente managern tyckte sig ändå se att där fanns managermaterial inför framtiden. Lyall fick inget nytt kontrakt som spelare, men blev hösten 1963 assistent till Greenwood.
Många år senare, närmare bestämt 1975, i FA-cupfinalen mot Fulham hade Lyall avancerat och tagit över managerposten. Taktiken var given: Gå inte i fällan, plocka inte upp någon strumpa på egen planhalva!
Trots att det kastades in en strumpa redan i den femte minuten ignorerades detta av samtliga spelare i Claret and Blue. Lyall var stolt. West Ham triumferade över Fulham med 2-0. En skäggig lagkapten (läs: Billy Bonds) höjde bucklan mot skyn - i skyn där det för övrigt flödade av såpbubblor.
Slutet gott, allting gott.
HAMMERS HISTORIK del 7
Adolf Hitlers masterplan gick ut på att förstöra det finaste Storbritannien hade. Och därmed sänka fiendens stridsmoral. Trots att Luftwaffe bombat städer som Southampton och Coventry sönder och samman, ville inte de envist traditionsbundna britterna ge upp.
Hitler slog en signal till Hermann Göring, chef för Luftwaffe, och meddelade att han, Führern, i egen hög person skulle delta i nästa flygraid och dela ut nådastöten. Hitler skulle flyga med Luftwaffes två stjärnpiloter Karl-Heinz och Dietmar. Året var augusti 1944.
Hitler satt bakom piloterna med London A-Z uppslagen. "Där! Där! Där!" ropade Hitler uppspelt. Hitler tryckte på knappen och ut for en V-1 bomb som träffade i det sydvästra hörnet av Boleyn Ground.
Karl-Heinz, som var ökänd som Luftwaffes skvallerkärring, läckte nyheten att Führern personligen "satt spiken i kistan" på ett ölhak i Berlin kvällen efter. Vad ingen visste var att Sir Adrian Boult stod vid bardisken den kvällen. Sir Adrian Boult, som trots kriget var på turné med Londons symfoni orkester, återvände ögonaböj till hotellrummet. Där hade Sir Adrian en hemlig sändare, gömd i en fiol, med direktlänk till premiärminister Winston Churchill.
Under tiden bjöd Göring på kaffe och tårta och firade Hitler uppe i Örnnästet. Churchill gick i taket. "Den konstnärlige österrikaren" hade bombat det finaste Storbritannien hade. Churchill satte allt på ett kort och satte in den största offensiven någonsin. Med kodnamnet: SCREAMING FOR VENGEANCE.
Hitler fattade ingenting. Taktiken att bomba Hammers hemmaplan hade back fired. Och den segervissa nazistledaren flydde ned i sin bunker. Resten är historia.
West Ham fick spela på neutral plan och radade där upp nio raka segrar. En kall vinterdag - 1946 - återinvigdes den nygamla arenan: Sir Adrian Boult klippte av bandet, i färgerna vinrött och ljusblått, och förklarade Boleyn Ground öppnad för alltid till öronbedövande jubel.
HAMMERS HISTORIK del 8
Geoff Hurst blev hela Englands hjälte då han gjorde hat-trick mot Västtyskland i VM-finalen 1966. West Hams centertank var privat intresserad av bluesrock och det spirituella. Hurst hade läst Maharishi Mahesh Yogis bok The Science of Being and Art of Living och tyckte att budskapet passade perfekt: meditera tjugo minuter på morgonen och tjugo minuter på kvällen och höj din livskvalité.
Maharishi hade bjudit med the Beatles och deras vänner till Bangor på en spirituell weekend i norra Wales sensommaren 1967. Paul McCartney hade berättat för Hurst att han skulle ta med sin skådespelande flickvän, Jane Asher. Hurst visste att hans lagkamrat i Hammers, Harry Redknapp, var över öronen förälskad i den rödlätta fröken Asher och ringde helt sonika upp Arry och frågade om det inte var läge att försöka breda Beatle Paul.
Efter föreläsningen på universitetet i Bangor samlades alla kändisarna i biblioteket för en drink. Arry försökte komma så nära fröken Asher som möjligt. John Lennon, som hinkat konjak sedan tåget lämnade London, vinglade aprak runt i bibblan och stötte oavsiktligt till Redknapp som föll framåt och landade med näsan i fröken Ashers urringning....
Alla skrattade. Inte minst Jane Asher. Arry blev generad och söp skallen i bitar. Paul McCartney och Jane Asher hade redan hunnit lämna Bangor då Hurst väckte Redknapp dagen efter under ett bord.
Blicken var sömnig och ögonen gick i kors då Redknapp lovade att i fortsättningen jaga fotbollar istället för att jaga Jane Asher och hennes "bollar".
HAMMERS HISTORIK del 9
HULIGANISM OCH DÅLIGT RYKTE. I slutet av 70-talet bjöd Ron Greenwood in sin gode vän Sir Adrian Boult till matchen West Ham-Carlisle i division 2.
Medan Sir Adrian Boult slog en sjua, lekte Greenwood med tanken att ta ut följande landslag: Peter Shilton - Viv Anderson, Billy Bonds*, Alvin Martin*, Kenny Sansom - Geoff Pike*, Kevin Keegan, Trevor Brooking*, Alan Devonshire* - Paul Mariner och Laurie Cunningham. Men presskåren skulle go bananas om Greenwood tog ut fem Hammersspelare*, tillika division 2 spelare, i startelvan. Det fick nog räcka med Brooking.
Daily Mirrors cricketreporter Huka Anka, med indonesiskt påbrå, var satt att bevaka sin första fotbollsmatch. Medan Greenwood snurrade på klackringen, han alltid bar på vänster ringfinger, satt Huka Anka tre rader bakom och försökte lista ut vem som var förste grindvakt.
Greenwood och Sir Adrian Boult skuggboxades och hade skoj. Då den halvdöva Sir Adrian Boult just bänkat sig vrålade Greenwood: "Nonsens! Klassisk musik med fjantiga stråkar? Tacka vet jag mässingsorkester med bastuba och ha ha trombon." De två gamla stötarnas kaskader av skratt passerade lätt 100 decibel.
Huka Anka missförstod allt och flydde vettskrämd i matchens sjuttonde minut. I artikeln dagen därpå i Daily Mirror stod att läsa: #Det var stökigt på hedersläktaren. Tyvärr värnar West Ham om stökigt beteende. Det var illa nog att varken spelare eller åskådare var klädda i vitt. Då speakern annonserade ut att det var fint besök på plats reste sig två till åren komna bråkstakar och vinkade åt publiken och fick stående ovationer??? Sånt här beteende skulle aldrig få förekomma på Lords.#
HAMMERS HISTORIK del 10
THE MAD CONDUCTOR
Lyrics by John Lyall Music by Howard Jones
Your football game is over now
Lost your booth over night some how
Bitter taste just lika a strange brew
No more Gunners or Spurs
Wah - wah - wa-a
No more Pool or Toffees
Wah - wah - wa-a
Citizens?
I knew they´re crappy too
I really mean it!
I´m telling you the Mad Conductor´s out tonight
Close your eyes wake up under Cleethorpes light
Shake your ass the Mad Conductor´s out tonight
Leif Thomas
Del 1-5 hittar du här: http://www.svenskafans.com/england/westhamutd/Finns-intresse-for-West-Ham-historik-467209.aspx
