Forumresa Saints vs MK Dons - reseberättelse
St.Marys fick celebert besök denna helg då Swedish Saints var på plats.
Från att ha varit många, till att ha varit åtta så bidde det bara fyra. Men det var en kvartett som hette duga! Som dessutom fick förstärkning under resans gång.
På skämtdagen nummer ett, första april, så satte den första SvenskaFans Saints-supporter resan igång. Själv startade jag med att smita tidigt från jobbet i Amsterdam, raka vägen till flygplatsen Schiphol och upp på ett KLM-flyg med riktning Heathrow, England. Jag hinner knappt lyfta förrän jag landar och jag står faktiskt och väntar längre på bussen från Heathrow till Southampton än vad jag befann mig i luften. Upp på bussen och längs med motorvägen söderut Högt tempo och soligt väder borgade för en intressant helg på den engelska sydkusten.
Redan väntandes i Southampton var Kevin (chuckle brother här på forumet). När jag anlände tidig kväll så hade han redan checkat in för oss alla på guesthouset Parkview bredvid parken Watts Park i centrala Southampton och hunnit med att reka ett gäng pubar och barer i staden. Bördig från Winchester är han ju redan givetvis familjär med omgivningarna i sydkustens pärla. Så efter att jag hade tagit mitt lilla, men mysiga rum i besittning gav vi oss av mot närmaste pub-område för att sätta helgen i rullning och invänta resten av sällskapet.
Roligt nog var det bara två städer representerade på resan, med mig från Amsterdam och sedan Kevin från Göteborg så anslöt de två andra framåt midnatt raka vägen från Götet de också. Innan Magnus (Tsyne) och hans kompis Anders (Liverpool-fan) anlände till staden så hann jag och Kevin dock med att svinga några ale. Samt studera den fascinerande kvinnliga delen av den engelska befolkningen, personifierat bäst av två lapplisor klädda i högklackat, lackuniform och hotpants som lappade bilar och fick tre passerande poliser att tappa hakan.
När den sista delen av sällskapet anlände så tog vi ytterligare en omgång eller två i baren alla fyra. Det är viktigt att värma upp inför en viktig match som mot MK Dons, samma poäng som oss inför matchen och också kämpande om play-off platser. Turligt nog trivdes alla bra i varandras sällskap och den fina engelska ölen hjälpte till även om Magnus och Anders hade en lite för stark försmak för den vanliga, ljusa ölen medan Kevin och jag experimenterade med fina ale, stout eller andra smakrika skapelser. Eftersom engelska pubar stänger tidigt så fick vi till slut se oss besegrade av vakterna och bartender-tjejerna som gärna ville stänga och gå hem för natten och till slut körde ut oss. Det är ju en dag imorgon med!
Lördagen startade lite senare för mig än för de andra eftersom de faktiskt lyckades masa sig ner till frukosten i klassisk engelsk stil, vita bönor i tomatsås, stekt skinka, korv och så vidare. Istället anslöt jag mig när de precis skulle ge sig ner på staden, jag slet på mig matchtröjan (med Jonasson tryckt på ryggen) och jagade ifatt dem i parken utanför. Med ett kulturellt mellanspel av ett gäng lokala kulturföreningar som dansade Morris Dance på ett torg så satte vi av mot High Street och shopping. Här visade det sig att Kevin och mitts intresse för öl var större än shopping medan Magnus och Anders nog kände att det skulle sitta bra med lite Paris Hilton-kassar längs med sidorna.
Sagt och gjort, Kevin och jag hamnade på en pub där jag inmundigade min frukost medan vi väntade på att damerna skulle handla klart. Ett bra beslut visade det sig, efter att ha beställt mat och satt sig ner så tog det inte många minuter innan en annan kille närmade sig vårt bord. Han hade sett min tröja med Jonasson på ryggen och otroligt nog hade vi precis stött på ett annat svenskt Saints-fan, Peter från Nyköping (McMenemy på forumet nu) som aldrig hört talas om SvenskaFans eller vår lilla svenska supporterskara där och som besökte Southampton för första gången trots att ha varit ett Saints-fan i trettio år. Han var också över för att se matchen med sin kompis Peter från Gamleby (Liksom Anders var han också ett Liverpool-fan!?). Snacka om sammanträffande!
De hade ytterligare en skara engelska kompisar, James, Adam och Phil som anslöt för att dricka öl och värma upp inför matchen. Anders och Magnus dök också upp med sina shopping-påsar och helt plötsligt hade vår lilla SvenskaFans grupp med fyra personer utvecklats till en veritabel armada med folk!
Tiden går fort när man dricker öl, roligt värre var det och efter att ha tagit ett par öl tillsammans så började vi röra oss mot St Mary’s Stadium i smågrupper. Alla skulle sitta på Northam men i två olika grupper, vi fyra från SvenskaFans hade ju givetvis biljett tillsammans men dessvärre hade ingen av oss någon svenska flagga att vifta med. Något att komma ihåg för nästa resa! Vi hämtade upp våra förköpta biljetter (£22 per biljett), satte av mot Northam och anlände bara strax innan spelarna marscherade ut på planen för matchen. Ölen fick verkligen tiden att springa iväg under morgonen. Men nu var det 15:00 och nu var det match!
Vi noterade rätt omgående att Saints verkade spela någon form av 4-2-2-2 uppställning utan yttrar och Lallana och Guly som rörde runt bakom Lambert och Barnard. Första kvarten fungerade det utmärkt och det skapades flera halvchanser och MK Dons verkade inte hänga med. Northam pumpade på och bortaläktaren verkade rätt tom (vem håller på MK Dons, egentligen?). Dessvärre varade det roligt inte särskilt länge, efter första anstormningen verkade Saints tappa fart och när MK Dons nickade in en hörna strax innan halvtid så var det lite surt. Trots en helt galet duktig John Farnworth som jonglerade med bollen i mittcirkeln på alla möjliga och omöjliga vis i halvtid så lättades inte humöret direkt eftersom MK Dons dunkade in ytterligare ett mål omgående efter halvtid.
Men sen steg Nigel Adkins in i handlingarna. Den som sett intervjuer med honom under säsongen vet att han benämner sina avbytare som ”impact players”, dvs de som ska komma in och förändra en matchbild – inte bara rakt byta av en trött medspelare. Vid ställningen 0-2 och ett till synes hopplöst läge bestämmer sig Adkins för att sätta in relativt okände och nye Jonathan Forte på högerkanten. Impact! Med en högerytter som är värd namnet finns det helt plötsligt bredd och det ger utrymme för Lambert som visar upp ytterligare en grym sida i repertoaren förutom målskyttet – assistkungen. Med Lambert som hjärnan bakom den avgörande passen säger det bara pang-pang-pang. Forte sätter två relativt identiska mål och Barnard dunkar in trean. 11 minuter och helt plötsligt är det 3-2. Party och allsång! ”There’s only one Markus Liebherr. Walking along, singing a song, walking in a Liebherr wonderland!”
Efter slutsignalen stannar vi kvar på läktaren för att mötas upp med Peter, Peter och engelsmännen direkt på läktaren. Trots att engelsmännen inte var Southampton fans måste de erkänna att med den andra halvlekens uppvisning var det ett bra val att åka dit från Bristol respektive Livepool för en dag med svenska Saints-fans. Efter att ha rullat ut från arenan hann vi med både ett besök på Saints Megastore, ta foton framför Ted Bates staty (samt den fulaste killen i staden som stod bredvid; och nej, det var ingen av oss!). Vi fick också se Chamberlain med kryckor stå utanför stadion och skriva autografer. Sen var det dags för party igen.
Vi startade på puben Royal Oak där vi tillsammans med en grupp London Saints fick se Indien vinna cricket-VM och ta ett par välsittande öl. Hela staden hade en ale-festival så det gick alltid att få en pint med spännande ales i olika färger och former för bara £1,99. Bland London Saints fanns det bland annat tre generationer med bland oss, farfar, far och son även om fadern såg minst lika gammal ut som farfadern såg ung ut – kanske en eller annan öl extra för mellan-generation där… men en framtida möjlighet för samarbete och officiell supporterklubb i Sverige diskuterades flitigt.
Kvällen drog oss sedan vidare till en restaurang för en härlig blandning av middag med pasta, chili, tacos, hamburgare osv osv – samt några ytterligare härliga färgade ale-typer! Vid det här laget var vi glada värre och fortsatte in på ytterligare några barer på Oxford Street, Anders och Magnus blev så inspirerade att de tog sig upp på scenen, tog över mikrofonen och körde en hel omgång med huvud-axlar-knä-och-tå, utförd av Anders och sjungen av Magnus. Engelsmännen såg väldigt konfunderade ut. Helt plötsligt befann vi oss i en taxi och hamnade på samma pub som kvällen innan, även om det tog cirka fem minuter för mig att inse detta, och fortsätta där vi lämnade kvällen innan. Samma visa igen – vi drack tills vakterna slängde ut oss. Denna gång kände vi för att socialisera lite extra med våra glada nattkamrater utanför puben, efter att ha blivit erbjuden taxi av taxi-vakterna ungefär elva gånger (de kunde inte förstå att vi bara ville prata lite med dem) så dök ett gäng hooters-tjejer upp, mycket uppskattat och vi tog tillfället i akt för en lite foto-session innan vi bestämde oss för att ge upp för natten och ta oss tillbaka till hotellet.
En fantastiskt rolig helg avslutades dagen efter. Magnus, Anders och Kevin åkte hem tidigt men jag, Peter och Peter hann med en promenad ner i hamnen och runt i stan samt en runda på en bar för att se Fulham-Blackpool, med Beattie och Ormerod på topp för bortalaget. De två var inte så bra… vi sålde Beattie vid rätt tidpunkt!
Som information till övriga kan nämnas att vår grupp tillsammans utnyttjade alla tre flygplatserna (Stansted, Gatwick och Heathrow) för att ta oss till och från England samt både tåg och buss för att ta oss till och från Southampton. Det är lätt och inte så dyrt att åka till Southampton för att se fotboll! Se till att följa med nästa gång.
There’s only one Markus Liebherr. Walking along, singing a song, walking in a Liebherr wonderland!