Fuck you.
Jag har fantastiskt svårt att hantera att City nu blivit någon slags allmän egendom som all får ha en åsikt om.
"-Såg du matchen igår?" "-Ja." svara jag torrt. (Det är klart jag såg matchen din jävla mupp!) Eftersom jag förväntas komma med någon slags analys sväljer jag ilskan och irritationen och försöker leende komma med några åsikter som i alla fall är relativt socialt acceptabla. Jag lyckas nog inget vidare. Domaren, Neymar och Suarez benämns i så negativa ordalag det går utan att jag visar allt för sjuka sidor. Men som sagt, jag lyckas inget vidare. "Fuck you." tänker jag. Du förstår inte. Kommer aldrig förstå. Hade du förstått hade du aldrig dragit upp något man på alla sätt försökt glömma.
Att City klivit in i den skara klubbar som alla kan lite om och känner sig tillräckligt säkra på att kommentera är inte alltid lätt att hantera. Innan Shinawatra, Svennis, oljemiljarder och ett lag med spelare alla kan namnen på möttes man alltid av förvånade blickar och ett "Varför det?" när det kom fram att man höll på City. Ibland fick man ett leende och ett "Jag hatar också United" från en Arsenal eller Liverpool-fan. Nu får man ett nedlåtande leende eller i bästa fall ett "Före eller efter?" om personen i fråga har lite perspektiv på tillvaron. Jag ser det i och för sig som en förolämpning men det visar i alla fall någon slags kunskap om och respekt för att City faktiskt hade supportrar och en historia innan de sögs in i den moderna show biz-fotbollen.
Tillbaka till matchen igår så ska såklart Messi hyllas. Yada yada yada... Intellekuellt vet jag såklart att Messi var stuntals magisk igår. Känslomässigt är det naturligitvis helt irrelevant. Han skadade mitt City. Han blottade svaghet efter svaghet. Att diskutera hans storhet är inte med på min agenda. Fuck you. Mitt City. Inte ditt. En känsla många känner igen sig i vilket lag man än håller på. "Vad tycker du om Pellegrini?" Där kom den. Rör inte vår manager. Som medlem av den här redaktionen har vi haft många och långa diskussioner om en antal managers vara eller icke vara. Jag är vanligtvis för icke vara. Att icke-trogna nu ger sig rätten att tycka om Citys manager känns bisarrt. Varför bryr de sig? Att man vill få managern sparkad kommer sig ur att den jäveln orsaker en onödig sveda och värk. De investerar inte sådana känslor. Inte i den här klubben i alla fall. Med lite kunskap hade de vetat att det finns andra herrar som är ansvariga för att flera miljarder bara resulterat i en enda spelare med någorlunda avtryck i City. Varför bryr de sig? Fuck you.
Tro nu inte att det här bara är bitterhet. Jag har lika svårt att förstå hur Hart ska hyllas av olika media och dylikt. Jag känner en enorm stolthet över Harts agerande igår. Igår visade han att han mycket väl kan sälla sig till legendariska Citymålvakter som Swift och Trautman. Det är sådär jag tänker mig Trauman agera när han ensam höll de röda horderna stången under tidiga sextiotalet. Senast jag såg en Citymålvakt agera på ett liknande sätt var när Nicky Weaver var mer än magisk i en match mot Ipswich. Återigen, intellektuellt förstår jag att folk vill hylla en insats i världsklass. Känslomässigt? Varför bryr de sig? Fuck you.